Övergreppen mot rohingyer
Skriftlig fråga 2017/18:62 av Yasmine Posio Nilsson (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-10-03
- Överlämnad
- 2017-10-04
- Anmäld
- 2017-10-10
- Svarsdatum
- 2017-10-11
- Sista svarsdatum
- 2017-10-11
- Besvarad
- 2017-10-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Den muslimska folkgruppen rohingya i Myanmar kallas ofta för världens mest förföljda folk. De utgör ca 1 miljon människor och ses, trots att de bott i landet i århundraden, inte som fullvärdiga medborgare. När militärjuntan tog makten 1962 nekades rohingyerna medborgarskap. I stället blev de identifierade som statslösa bengaler. När en ny medborgarskapslag antogs 1982 uteslöts de och förblev därmed statslösa. Till följd av lagen har rohingyerna förvisats från sina egendomar, fått sin mark konfiskerad och nekats rösträtt samt andra grundläggande rättigheter.
Genom historien har militären i Myanmar genomfört olika upprensningsaktioner. Den senaste i oktober 2016, då 70 000 rohingyer tvingades på flykt, men även 1978 och 1991, då 200 000 respektive 250 000 människor fördrevs. Även i grannländerna riskerar de förföljelse och kränkningar. Omvärlden har ett stort ansvar för övergreppen mot rohingyerna.
Den 25 augusti 2017 attackerade rohingyarebeller Myanmars armé och dödade tolv soldater. Det blev startskottet för en brutal våldsvåg. Sedan dess har omkring 500 000 rohingyer flytt över gränsen till Bangladesh. Enligt Human Rights Watch, som rapporterar om anlagda bränder, mord och plundring utfört av militär, har minst 214 byar nästintill totalförstörts. Åtskilliga vittnesmål om fruktansvärda övergrepp har kommit den senaste tiden.
Vänsterpartiet välkomnar att Sverige har agerat både inom FN och genom att öka biståndet till de rohingyer som tvingats på flykt. Det gemensamma initiativet med Storbritannien i säkerhetsrådet resulterade i det första gemensamma uttalandet om Myanmar från säkerhetsrådet på sju år. Att statsrådet i mitten av september krävde att FN:s undersökningskommitté ska få tillgång till delstaten Rakhine var både viktigt och välkommet. I ljuset av de fruktansvärda övergreppen mot rohingyer, som av FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein beskrivits som ”ett skolboksexempel på etnisk rensning”, måste Sverige och omvärlden agera mer kraftfullt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Avser ministern att ta ytterligare initiativ för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verkar för ett omedelbart stopp på övergreppen av rohingyer i Myanmar och för att deras rättigheter respekteras fullt ut?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:62 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:62 av Yasmine Posio Nilsson (V) Övergreppen mot rohingyer
Yasmine Posio Nilsson har frågat mig om ytterligare initiativ för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN verkar för ett omedelbart stopp på övergreppen av rohingyer i Myanmar och för att deras rättigheter respekteras fullt ut.
Jag delar Yasmine Posio Nilsson djupa oro över situationen. Vi ser nu världens snabbast växande humanitära kris med över en halv miljon nya flyktingar på mindre än två månader, utöver de rohingyer som sedan tidigare lever i Bangladesh under svåra förhållanden. Vittnesuppgifter och satellitbilder talar om uppgifter om grova MR-övergrepp, brända byar, sexuellt och könsbaserat våld och stor utsatthet hos barn och unga.
Regeringen arbetar just nu genom alla kanaler för att utöva påtryckningar för att de militära operationerna ska upphöra och för att alla i Rakhine ges skydd från nya övergrepp. Omvärlden måste nu få full insyn i vad som händer. Stora områden i norra Rakhine är fortsatt stängda vilket medför att humanitärt stöd inte får tillträde, förutom i mycket begränsad utsträckning. FN och andra humanitära aktörer måste tillåtas återuppta sin verksamhet.
Regeringen har mer än fördubblat det humanitära stödet för rohingya i Myanmar och Bangladesh. Som en stor humanitär givare arbetar regeringen för att säkerställa ett samordnat och effektivt humanitärt stöd i krisen. På längre sikt är det centralt att möjliggöra ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande till människors ursprungsplatser så snart som möjligt.
Sverige har i säkerhetsrådet vid flera tillfällen varit initiativtagare eller medinitiativtagare till diskussioner om situationen i Rakhine. Rådet har kunnat hålla ett öppet möte om Myanmar vilket inte skett sedan 2009, och enats kring gemensamma budskap. Sverige arbetar till stöd för FN och generalsekreterarens engagemang för ett aktivt FN-agerande i den pågående krisen i Rakhine.
På EU-initiativ har MR-rådet nyligen förlängt mandatet för den undersökningskommission som tillsattes för att utreda MR-övergrepp i Myanmar redan efter förra årets våld och övergrepp mot rohingya i samband med militära operationer. EU:s utrikesministrar avser vid FAC i oktober anta rådsslutsatser med gemensamma budskap om situationen i Rakhine.
Jag och andra företrädare för regeringen hade tillfälle under generalförsamlingens öppnande i september att framföra budskap till regeringsföreträdare för Myanmar. I vår dialog med andra länder, inte minst i regionen, framhåller vi betydelsen av att de utövar sitt inflytande.
Genom vårt sektionskansli i Myanmar arbetar Sverige aktivt i den lokala dialogen, direkt och genom EU, för att på så sätt påverka situationen för landets rohingyer. Vi måste komma ihåg att grundorsakerna till motsättningar och diskriminering i Rakhine måste tas itu med av Myanmars regering. De rekommendationer som tagits fram av Kofi Annans rådgivande kommission för Rakhine utgör vägkartan, bland annat den viktiga frågan om medborgarskap för landets rohingyer.
Sverige, EU och FN står redo att stödja genomförandet av dessa rekommendationer.
Stockholm den 11 oktober 2017
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.