Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

överfiskning utanför Västafrika

Skriftlig fråga 2004/05:439 av Runegrund, Rosita (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-25
Anmäld
2004-11-25
Besvarad
2004-11-30
Svar anmält
2004-11-30
Besvarad
2004-12-01

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 november

Fråga 2004/05:439

 av Rosita Runegrund (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om överfiskning utanför Västafrika

Många av EU:s fiskenationer fiskar för närvarande i andra länders fiskevatten genom överenskommelser som förhandlas fram av EU. De stora fångster som industrifisket utanför kusterna tar upp innebär i flera fall att fisket närmare kusten, som försörjer många små kustsamhällen och utgör en mycket viktig proteinkälla för befolkningen, avsevärt försämras. Kristdemokraterna menar Sverige måste verka för att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder. Forskning visar att det finns ett samband mellan EU:s subventionerade fiskeripolitik och tjuvjakt i Västafrika på bland annat apor och antiloper. Havet utanför Västafrika har varit fiskrika, men de senaste åren har bestånden minskat på grund av att fiskeflottan tar upp tio gånger så mycket fisk som för 50 år sedan. Både den inhemska flottan och båtar från EU bär ansvar för detta.

Avser ministern att vidta några åtgärder för att EU ska ta sitt ansvar när det gäller subventioner och deras koppling till överfiskning längs västafrikas kuster?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:439 besvarad av

den 30 november

Svar på fråga 2004/05:439 om överfiskning utanför Västafrika

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rosita Runegrund har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att EU ska ta sitt ansvar när det gäller subventioner och dess koppling till överfiskning längs västafrikas kuster.

Många u-länder har betydande fiskbestånd och fisk är en viktig exportvara för många av dem. Men flera u-länder har så rika bestånd att de själva inte har kapacitet att utnyttja dem. Enligt havsrätten ska dessa länder ge andra länder tillträde till dessa outnyttjade bestånd @ en utmärkt princip med tanke på att det finns miljontals allvarligt undernärda människor i världen och många fiskare och fiskefartyg som inte är fullt sysselsatta. För de aktuella u-länderna är denna verksamhet en viktig källa för valutainkomster.

I likhet med flera stora fiskeländer erbjuds EU fiskerättigheter från dessa u-länder och har tecknat åtskilliga avtal, bland annat med afrikanska länder, efter tidvis hårda förhandlingar om villkoren. EU:s medlemsländer diskuterar ingående avtalen innan de ingås. Sverige har i dessa diskussioner främst verkat för att bestånden ska förvaltas enligt i princip samma regler som gäller förvaltningen i EU:s egna vatten. Det innebär dels att vetenskapliga bedömningar ska ligga till grund för fiskekvoterna, dels att övervakning och kontroll existerar för att tillse att alla i avtalen överenskomna fiskevillkor respekteras. Tanken är givetvis att fisket ska ske inom biologiskt säkra gränser eller @ med frågeställarens terminologi @ för att undvika överfiskning. Regeringen anser det likaså viktigt att få försäkringar om att de fiskerättigheter som u-länderna erbjuder EU varken direkt eller indirekt konkurrerar med u-ländernas egna fiske.

Inget av detta är kontroversiellt. Det ligger helt inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och har under senare år tillmätts allt större vikt både av EU-kommissionen och många medlemsländer.

Däremot finns delade meningar om att de företag som utnyttjar avtalens fiskerättigheter också ska stå för en ökande andel av betalningen, och så småningom stå för hela betalningsanssvaret, vilket är regeringens uppfattning. Men även här märks en omsvängning och fiskeföretagens andel har ökat under senare år. Gemenskapens generella subventioner till nybyggnad av fiskefartyg och till kapacitetshöjande investeringar har ju som bekant avskaffats. Det var en viktig framgång vid översynen av den gemensamma fiskeripolitiken och regeringen kommer att motsätta sig varje form av återinförande.

De svåraste problemen med de afrikanska fiskeavtalen är u-ländernas ofta bristande kompetens, resurser och institutioner avseende vetenskapliga beståndsbedömningar och effektiv fiskerikontroll. EU har, med stöd inte minst från Sverige, i ökande omfattning sökt lösa problemen genom att i avtalen inkludera tekniskt och ekonomiskt bistånd.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.