överenskommen visstidsanställning
Skriftlig fråga 1997/98:118 av Olsson, Kent (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-11-06
- Anmäld
- 1997-11-10
- Besvarad
- 1997-11-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Riksdagen beslutade 1996 att en ny anställningsform, överenskommen visstidsanställning, skulle införas. Den innebär att ett företag tillfälligt under maximalt 12 månader kan anställa högst fem personer. Den nya lagen, menade regeringen, skulle bl.a. medföra fler nyanställningar. Lagen var ett steg i rätt riktning om än otillräcklig för att minska arbetslösheten. Fackets motstånd mot förändringen av lagen var kompakt. Motståndet har nu målarna manifesterat tydligt genom att ta upp lagen i Måleribranschens Riksskiljenämnd. Denna nämnd har slagit fast att anställningsformen bryter mot kollektivavtalet. Följaktligen kan inte någon inom denna bransch anställas på överenskommen visstidsanställning.
Regeringens uppfattning att lagen skulle underlätta nyanställningar och öka flexibiliteten för företagen kommer åtminstone inte vad gäller målare att ske. Risk finns också för att förbudet sprider sig till andra LO- och TCO-förbund. Regeringens alltför små förändringar i arbetsrätten riskerar att bli ett nytt betydande bakslag för regeringen och för de arbetslösa. Man kan också ställa sig frågan: Vem styr Sverige - regeringen eller facket?
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Messing:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att förhindra att fackliga avtal sätter riksdagens beslut ur spel?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:118 besvarad av , ()
- Statsrådet Ulrica Messing
Kent Olsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förhindra att fackliga avtal sätter riksdagens beslut ur spel.
Ett grunddrag för den arbetsrättsliga lagstiftningen är att den för det mesta förutsätter någon form av samverkan och avtalsreglering mellan organisationerna på arbetsmarknaden. Det är därför mycket vanligt att arbetsrättsliga lagar görs dispositiva för parterna. I lagen tas då in särskilda bestämmelser om rätt att helt eller delvis frångå lagreglerna och ersätta dem med kollektivavtal.
Reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) om tidsbegränsade anställningar är dispositiva för parterna. Parterna kan alltså själva reglera vilka anställningsformer som skall gälla mellan parterna och hur dessa skall vara utformade. Parterna har därutöver full frihet att anpassa sina avtal efter att olika förhållanden ändras, så även om lagstiftningen ändras.
Även den nya 5 a § i anställningsskyddslagen om överenskommen visstidsanställning är på detta sätt dispositiv för parterna. Vilken verkan bestämmelsen har på redan ingångna avtal får då avgöras genom tolkning av avtalet i det enskilda fallet. Därvid beaktas de förutsättningar som gällde vid avtalets tillkomst, den förändring av dessa förutsättningar som den nya lagregeln utgör och övriga omständigheter som brukar läggas till grund för avtalstolkning (jfr prop. 1981/82:71 s. 111).
Genom att lagreglerna är dispositiva för parterna kan reglerna anpassas till de skilda förhållanden som råder i olika branscher. Principen om parternas avtalsfrihet är oerhört viktig och jag anser att den skall värnas. Jag avser därför inte ta några initiativ för att ändra denna ordning.
Jag vill därutöver framhålla att det är regeringens uppfattning att den nya anställningsformen överenskommen visstidsanställning underlättar nyanställningar och ökar flexibiliteten för företagen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.