Ottawakonventionen

Skriftlig fråga 2001/02:619 av Ångström, Lars (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-01-28
Anmäld
2002-02-05
Besvarad
2002-02-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 28 januari

Fråga 2001/02:619

av Lars Ångström (mp) till utrikesminister Anna Lindh om Ottawakonventionen

Jag har tidigare frågat utrikesministern om det är hennes bedömning att deltagande i en gemensam militär operation med en icke-part till Ottawakonventionen som använder personminor strider mot andan i konventionen.

Som jag själv skrev i min tidigare fråga, och som utrikesministern påpekar i sitt svar, så deltar Sverige endast i gemensamma internationella fredsoperationer efter beslut av FN eller OSSE. I sådana operationer är sannolikheten att minor används mycket liten. Men min fråga till utrikesministern gäller inte enbart Sverige, utan avser en allmän tolkning av Ottawakonventionen. Anna Lindh svarade vidare: "Jag anser inte att deltagande i en operation där antipersonella minor inte kommer till användning, även om någon av de deltagande staterna inte har tillträtt Ottawakonventionen, kan strida mot andan i konventionen."

Anna Lindhs svar avser gemensamma operationer då minor inte kommer till användning. Min fråga till utrikesministern gällde dock deltagande i en gemensam militär operation då minor används av ett annat land som inte är part till Ottawakonventionen.

Min fråga till utrikesministern:

Är det utrikesministerns bedömning att deltagande i en gemensam militär operation med en icke-part till Ottawakonventionen som använder personminor strider mot andan i konventionen?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:619 besvarad av

den 13 februari

Svar på fråga 2001/02:619 om Ottawakonventionen

Utrikesminister Anna Lindh

Lars Ångström har frågat mig om det är min bedömning att deltagande i en gemensam militär operation med en icke-part till Ottawakonventionen som använder antipersonella minor strider mot andan i konventionen.

Ottawakonventionen totalförbjuder användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor. Sverige ratificerade konventionen 1998 och stödjer dess innehåll och syfte till fullo.

Konventionens syfte är att få slut på det oerhörda mänskliga lidandet som antipersonella minor medför. Det finns dock ännu inget universellt totalförbud mot användningen av antipersonella minor. Användningen av minor regleras även i konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar, CCW, närmare bestämt i dess protokoll II. Där finns en mycket strikt reglering av användningen av antipersonella minor. Ett flertal av de stora stater som inte är parter i Ottawakonventionen är anslutna till detta protokoll. Vi har alltså i dag två parallella system med regler som rör antipersonella minor och detta kan medföra att i en gemensam militär operation kan olika regler gälla för olika staters medverkan.

Sverige fäster stor vikt vid FN:s fredsbevarande operationer. FN:s generalsekreterare har meddelat att han anser att FN-styrkor ej ska använda sig av antipersonella minor. I eftersträvan att antipersonella minor inte används i gemensamma militära operationer där Sverige deltar verkar vi bl.a. för att de s.k. rules of engagement omfattar ett förbud mot användning av antipersonella minor. Sannolikheten för att antipersonella minor skulle användas i en FN-operation eller en operation beslutad av OSSE får för övrigt anses vara mycket liten. Vårt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de deltagande staterna använder antipersonella minor skulle kunna anses strida mot konventionens anda om vi inte på alla sätt motverkade användandet av antipersonella minor. Sverige har otvetydigt en folkrättslig, politisk och moralisk förpliktelse att arbeta för att Ottawakonvantionens mål och syfte uppfylls.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.