Olovlig vistelse

Skriftlig fråga 2017/18:793 av Pål Jonson (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-02-14
Överlämnad
2018-02-16
Anmäld
2018-02-27
Svarsdatum
2018-02-28
Sista svarsdatum
2018-02-28
Besvarad
2018-02-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

 

Enligt 20 kap. 1 § utlänningslagen ska en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 § dömas till böter. I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

Den svenska asylprocessen kännetecknas av individuell prövning av den enskildes skyddsskäl och av att var och en kan överklaga upp till två instanser. Det ger legitimitet till enskilda beslut, där ett bifall innebär rätt att stanna i Sverige, medan ett avslag innebär skyldighet att lämna landet. Här är det centralt att den svenska lagstiftningen är tydlig, och att straffansvaret för att uppehålla sig olovligen i Sverige även träffar den som fått avslag på sin ansökan om asyl men trots det kvarstannar i Sverige.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon följande:

 

Finns det anledning att komplettera lagstiftningen vad gäller olovlig vistelse i Sverige så att även personer som fått avslag på sin ansökan om asyl men trots det kvarstannar i Sverige kan åtalas?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:793 besvarad av Statsrådet Heléne Fritzon (S)




Svar på fråga 2017/18:793 av Pål Jonson (M) Olovlig vistelse

Pål Jonson har frågat mig om det finns anledning att komplettera lagstiftningen vad gäller olovlig vistelse i Sverige så att även personer som fått avslag på sin ansökan om asyl men trots det kvarstannar i Sverige kan åtalas.

Som Pål Jonson skriver ska en person som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan att ha tillstånd eller ha sökt om tillstånd dömas till böter enligt utlänningslagen.

Personer som har fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska återvända så snabbt som möjligt till sitt hemland eller annat land. Återvändande ska i första hand ske självmant. Det måste dock finnas möjlighet att också verkställa ett avlägsnandebeslut med tvång. Regeringen har därför vidtagit ett antal åtgärder och har tillfört resurser till flera berörda myndigheter för att få till stånd ett effektivt och välordnat återvändande av personer som saknar tillstånd att vistas i Sverige. I detta ligger att motverka att personer avviker efter beslut om avvisning eller utvisning.

Regeringen har bland annat utökat landets förvarsplatser. Den 1 november 2017 trädde ett flertal lagändringar i kraft som bland annat kommer att bidra till en förtydligad ansvarsfördelning mellan myndigheterna när det gäller verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.

I en lagrådsremiss som beslutades den 25 januari i år föreslår regeringen att Polismyndigheten ska få rätt att göra stickprovsinspektioner på arbetsplatser inom riskbranscher för att kontrollera att arbetsgivare inte har anställda som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Denna ändring planeras att träda i kraft den 1 juli 2018.

Regeringen har också remitterat betänkandet Klarlagd identitet i vilket bland annat föreslås att Polismyndigheten, i samband med inre utlänningskontroll, ska ges utökade möjligheter att dels ta fingeravtryck, dels omhänderta pass eller andra identitetshandlingar.

Effekten av de redovisade åtgärderna är för tidig att bedöma och därmed även behovet av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas. Regeringen följer noggrant utvecklingen på området och är vid behov beredd att vidta ytterligare åtgärder för att motverka att personer som har fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut avviker och uppehåller sig här utan tillstånd.

Stockholm den 28 februari 2018

Heléne Fritzon

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.