Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

olika statsråds syn på friskolor

Skriftlig fråga 2004/05:368 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-17
Anmäld
2004-11-17
Besvarad
2004-11-24
Svar anmält
2004-11-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 november

Fråga 2004/05:368

 av Sten Tolgfors (m) till statsminister Göran Persson om olika statsråds syn på friskolor

Skolministern och integrationsminister ger fullständigt motstridiga besked om regeringens inställning till konfessionella friskolor. Den ene vill stoppa, den andre vill bevara dem. Regeringen är kollektivt beslutsfattande. Statsministern måste därför omedelbart klara ut vad som egentligen är regeringens linje och hur den avser att agera. Baylans uttalande har väckt stor oro bland annat hos kristna friskolor. Ska konfessionella friskolor avvecklas, eller inte?

Jens Orback: "Jag tycker att det ska kunna finnas religiösa friskolor." Likabehandlingsprincipen är viktigare än att säga att en friskola bidrar till isolering, om den följer svensk lag, uppger Orback till TT.

Ibrahim Baylan hävdar motsatsen: "Fördomar och motsättningar kan ha lättare att få fotfäste om inte elever träffas i en gemensam skola. Fristående skolor på konfessionell grund borde inte behövas i vårt moderna samhälle".

Ibrahim Baylan öppnar också för att helt stoppa bidragen till kristna friskolor. Endast internationella konventioner hindrar honom från att stänga dem: "Han förklarar att han ännu inte har bestämt om han vill dra in bidragen till dessa skolor."

Vad avser statsministern att göra för att klargöra hur regeringen kommer agera vad gäller förutsättningarna för konfessionella friskolor?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:368 besvarad av

den 24 november

Svar på fråga 2004/05:368 om olika statsråds syn på friskolor

Statsrådet Ibrahim Baylan

Sten Tolgfors har frågat statsministern vad denne avser att göra för att klargöra hur regeringen kommer att agera vad gäller förutsättningarna för fristående skolor med konfessionell inriktning. Frågan har överlämnats till mig.

Den gemensamma skolan, där elever kan mötas oavsett vilken bakgrund de har, är kärnan i det svenska skolväsendet. Fördomar och motsättningar kan ha lättare att få fotfäste om inte elever träffas i en gemensam skola.

Detta är grundläggande principer som gäller oavsett huvudman. Fristående skolor omfattas av samma värdegrund och samma mål som offentliga skolor.

Sverige har ingått flera internationella överenskommelser som berör skolan och har bland annat åtagit sig att respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Enskildas och organisationers rätt att grunda och driva skolor förutsätter att undervisningen svarar mot de minimikrav som har ställts upp från det offentligas sida.

Skollagen (1985:1100) anger som ett villkor för att en fristående grundskola ska godkännas eller att en fristående gymnasieskola ska förklaras ha rätt till bidrag, att skolan ska svara mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet. Någon avvikelse från de allmänna mål och den värdegrund som gäller för det offentliga skolväsendet är alltså inte möjlig.

I förarbetena till dessa bestämmelser sägs bland annat att i en fristående skola med konfessionell profil måste undervisningen i religionskunskap, men även utbildningen i övrigt, bedrivas under iakttagande av läroplanens krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden.

Det är uppenbart att det finns ett intresse hos konfessionella organisationer att bedriva skolor och att det i familjer finns intresse att ha sina barn där. Det finns i dag ingen ambition hos regeringen att förbjuda detta så länge skollagen följs. Om detta råder det inga skilda meningar.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.