nya droger

Skriftlig fråga 2002/03:443 av Sjösten, Ulf (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-01-24
Anmäld
2003-01-24
Besvarad
2003-01-29
Svar anmält
2003-01-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 24 januari

Fråga 2002/03:443

av Ulf Sjösten (m) till justitieminister Thomas Bodström om nya droger

En tillåtande attityd till droger har smugit sig in hos alltför många ungdomar. Det svenska samhället står fortfarande starkt och samlat i sin kamp mot droger trots att många drogliberala krafter verkar ute i Europa.

Trots det är det i dag många unga som ser de nya så kallade designade drogerna, ecstasy, partypoppers och för den delen medel med ett helt annat användningsområde i grunden som GHB och GBL som bara ett medel för att festa och ha kul.

Man måste givetvis arbeta mycket aktivt med orsakerna till att ungdomar över huvud taget använder droger, men det är också oerhört viktigt att samhället och lagstiftande organ agerar snabbt och tydligt när nya droger dyker upp på arenan. Det ska inte ta flera år att narkotikaklassa en dödlig drog som exempelvis GHB. Ett färskt exempel är den nya drogen A 2 som har dykt upp bland ungdomar i Borås. Samhället måste i fall som dessa agera kraftfullt och framför allt snabbt.

GBL kan i dag användas utan risk för rättsliga påföljder. Då GBL kommer in i kroppen omvandlas den till GHB och får ofta samma förödande följder för brukaren som det narkotikaklassade GHB. De flesta människor som omhändertas för ringa narkotikabrott gällande GHB uppger naturligt nog att man druckit GBL.

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förbättra möjligheterna att snabbare kriminalisera hanteringen av nya droger?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:443 besvarad av

den 29 januari

Svar på fråga 2002/03:443 om nya droger

Statsrådet Morgan Johansson

Ulf Sjösten har frågat justitieministern vilka åtgärder han avser att vidta för att förbättra möjligheterna att snabbare kriminalisera hanteringen av nya droger.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Låt mig börja med att säga att jag delar den oro som Ulf Sjösten känner för missbruk av olika preparat, oavsett om dessa narkotikaklassificerats eller inte, och de konsekvenser för hälsan som detta missbruk medför. Det är därför bra att Sverige har ett internationellt sett mycket välfungerande system som medför att preparat ovanligt snabbt narkotikaklassificeras.

För att klassificeringen ska gå så snabbt som möjligt fattar regeringen, på delegation av riksdagen, beslut i sådana frågor. Självklart krävs en utredning för att ett så långtgående beslut som en narkotikaklassificering ska kunna fattas. Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att göra utredningar, beträffande varor som inte utgör läkemedel, och vid behov föreslå regeringen att ett ämne ska klassificeras som narkotika.

I vissa fall anses dock inte ens denna ordning tillräckligt skyndsam. Därför har lagen (1999:42) och förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skapats. Liksom vad gäller narkotika är det regeringen som fattar beslut om klassificering efter förslag av Statens folkhälsoinstitut. Utredningen behöver dock inte vara lika omfattande som vid en narkotikaklassificering. Hälsofarliga varor får inte införas till landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas. Ett preparat som klassificerats som hälsofarlig vara klassificeras ofta, efter den ytterligare utredning som krävs, som narkotika.

I båda fallen av klassificering medför EU:s bestämmelser särskilda omständigheter som måste beaktas och kan leda till tidsutdräkt.

Att göra den svenska beslutsordningen ännu snabbare bedömer jag inte som möjligt av både rättssäkerhets- och praktiska hänsyn.

Avslutningsvis vill jag upplysa Ulf Sjösten om att regeringen den 16 januari 2003 fattade beslut om att klassificera bensylpiperazin, även kallat A 2, som hälsofarlig vara.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.