Naturreservat i takt med verkligheten
Skriftlig fråga 2006/07:1458 av Widegren, Cecilia (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-07-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2007-08-16
- Besvarad
- 2007-08-23
- Svar anmält
- 2007-08-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2006/07:1458 Naturreservat i takt med verkligheten
av Cecilia Widegren (m)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Många markägare blir besvikna och upprörda när de tvingats se hur möjligheten att bruka sina skogar efter egna idéer försvinner. Naturreservat och annan expropriering behövs men när marker omvandlas är det viktigt att detta arbete sker på ett sådant sätt att det i så ringa grad som möjligt innebär en konflikt med dem som brukat skogen i generationer och på så sätt skapat de naturvärden som är skyddsvärda. Information, dialog och samråd mellan berörda parter är av största vikt. Regeringen måste också lita på att skogsbrukarna kommer att göra det som är bäst, till exempel angående biologisk mångfald, för både marken och skogen utan statliga pekpinnar.
Skogsbrukare har i många fall uttryckt sitt missnöje med reservatsavsättningar och när de senare ser att markerna inte sköts blir irritation större. Takten för bildandet av nya reservat behöver sänkas och de resurser som finns kan minska eller användas för att ta hand om de reservat som skapats de senaste åren. Målet om 3 procent skyddad mark till 2010 skulle kunna senareläggas för att ge tid till frivilliga avsättningar och samförstånd i stället för den exproprieringsliknande process som pågår i dag. Man behöver också ta reda på vilka löpande skötselkostnader som samhället tar på sig när det sätter av skog till reservat. Den nya regeringen borde sätta sin prägel på processen och betona andra lösningar som frivilliga avsättningar och skötselavtal. Förutom en rättvis process handlar det även om att se till skogsnäringens möjligheter att utvecklas och konkurrera utan att hindras av prishöjande råvarubrist.
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att se över process och takt för avsättningen till nya skogsreservat för att bland annat ge tid att balansera produktionsmål med miljömål?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:1458 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren
den 23 augusti
Svar på frågorna
2006/07:1458 Naturreservat i takt med verkligheten
2006/07:1459 Frivilliga avsättningar i stället för expropriation
Miljöminister Andreas Carlgren
Cecilia Widegren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att se över process och takt för avsättning till ny skogsreservat för att bland annat ge tid att balansera produktionsmål med miljömål. Cecilia Widegren har vidare ställt en fråga med liknande innehåll till jordbruksministern. Arbetsfördelning är sådan i regeringen att det ankommer på mig att besvara båda frågorna. Jag gör det i ett sammanhang.
Den produktiva skogsmarken i Sverige nedanför den fjällnära gränsen uppgår till ca 22 miljoner hektar. När det gäller det av riksdagen beslutade målet för ett långsiktigt skydd och bevarande av skogsmark återfinns detta i miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 1, enligt vilket ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd produktiv skogsmark nedanför gränsen för fjällnära skog ska undantas från skogsproduktion fram till år 2010 jämfört med 1998. Totalt ska 400 000 hektar omfattas av formellt skydd det vill säga naturreservat, biotopskyddsområde eller omfattas av naturvårdsavtal. Resterande 500 000 hektar ska undantas genom frivilliga avsättningar. I dag omfattas ca 1,1 procent av den produktiva skogsmarken nedanför gränsen för fjällnära skog av någon form av formellt skydd och när målet är uppfyllt kommer 2,6 procent av den produktiv skogsmarken nedanför den fjällnära gränsen att ha ett formellt skydd i form av naturreservat, biotopskyddsområden eller naturvårdsavtal. Därtill kommer de frivilliga avsättningarna som då ska uppgå till 3,3 procent av skogsmarken. Det är således en begränsad del av den skogliga arealen nedanför gränsen för fjällnära skog som undantas från skogsbruk genom de uppsatta arealmålen.
Barrskogarna med deras växt- och djurarter är en lika omistlig del av världens naturarv som regnskogarna i tropiska områden. Den svenska skogen är artfattigare än till exempel de tropiska skogarna, men beträffande mossor och lavar är artrikedomen väl så stor. Arealer med riktigt gammal skog där naturvärdena har utvecklats under relativt ostörda förhållanden krymper. Sverige har även ett internationellt ansvar för vissa lövskogstyper som utgör en sista rest av de stora ädellövskogar som tidigare täckte stora delar av Europa. Inom ramen för bland annat konventionen för biologisk mångfald och EU:s art- och habitatdirektiv har Sverige som nation åtagit sig att långsiktigt skydda särskilt värdefulla områden. Dessa åtaganden måste vi leva upp till.
De tärtortsnära skogarna har i högre utsträckning påverkats av mänsklig aktivitet under en längre tid än de mera avlägset belägna skogsområdena. Detta medför att skogarna ser olika påverkade eller bevarade ut i olika delar av landet. I dag bor en majoritet av Sveriges befolkning i tätorter vilket innebär att den tätortsnära naturen har stor betydelse för människors möjlighet till vardaglig rekreation och kontakt med vilda växter och djur. Vi behöver också långsiktigt skydda och bevara dessa värden.
Skogsbrukets generella hänsyn enligt skogsvårdslagen och de frivilliga avsättningarna av skogsområden kan inte ersätta det formella skyddet – det ska ses som ett komplement i bevarandet av värdefulla skogsområden. De områden som skyddas formellt är noga utvalda och inventerade och utgör kärnan i det svenska arbetet med upprätthållande av livsmiljöer för olika arter och representerar naturtyper som är särskilt skyddsvärda och i många fall omöjliga att ersätta om de raderas ut.
Jag har i ett tidigare frågesvar till Cecilia Widegren redovisat regeringens syn med ett ökat inslag av frivilliga avsättningar och skötselavtal i skyddet av värdefull skogsmark. Ett naturreservat där skogen lämnats för fri utveckling så att bland annat de mossor och lavar jag nämnde tidigare gynnas, medför inte några krav på skötselåtgärder förutom utmärkning av gränser, leder och kanske anläggande av parkeringsplatser. Men i många områden behöver skogsvårdande åtgärder utföras för att naturvärdena ska bevaras och till och med i vissa fall utvecklas. Där anser jag att det är viktigt att markägarna ges möjlighet till ett större ansvar för skötseln. Det är frågor som behöver utvecklas och som regeringen avser att återkomma till.
Cecilia Widegren beskriver att processen vid områdesskydd är exproprieringsliknande i dag. Jag kan förstå att den enskilde markägaren kan uppleva sig bli fråntagen sin rätt till marken när ett naturreservat inrättas. I de flesta fall genomförs bildandet av naturreservat och biotopskyddsområden via en god dialog mellan myndigheter och markägare. Många markägare väljer också att byta sin mark mot ersättningsmark eftersom de vill kunna fortsätta med sitt skogsbruk. Jag är dock medveten om att det förekommer fall där reservatsprocessen låst sig, där förhandlingarna mellan parterna inte alls löper framåt. Jag ser det som mycket viktigt att de personer som inleder kontakterna och genomför förhandlingar med markägarna får utbildning kring den dialog och process som bör ligga till grund för ett lyckat slutresultat för alla parter. Detta är också frågor som regeringen avser att återkomma till.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.