Nationella adoptioner
Skriftlig fråga 2014/15:149 av Thomas Finnborg (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-12-19
- Överlämnad
- 2014-12-21
- Sista svarsdatum
- 2015-01-05
- Anmäld
- 2015-01-12
- Svarsdatum
- 2015-01-14
- Besvarad
- 2015-01-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Adoption innebär en stor händelse både för barnet och för de blivande föräldrarna. Genom åtagandet kommer ett stort ansvarstagande att ge kärlek och ekonomisk trygghet till barnet. Barn behöver en stabil struktur för att kunna känna trygghet. Familjerättsliga lagar behöver skötas och moderniseras, inte minst med tanke på själva barnperspektivet. Det har också uppmärksammats av Socialstyrelsen att barnets bästa inte alltid är i fokus i hantering av nationella adoptioner och att det saknas kunskap och rutiner om adoption. Detta bör uppmärksammas mer av regeringen.
Socialstyrelsen har på alliansregeringens uppdrag kartlagt i vilken utsträckning socialnämnderna väcker frågan om adoption för barn som är eller kan komma att bli placerade i familjehem. Enligt kartläggningen väcks frågan av nämnderna om adoption i mycket liten utsträckning och för få barn, vilket bland annat kan bero på att det inte framgår av lagstiftning eller vägledning att socialtjänsten bör uppmärksamma möjligheten till adoption för barn som är eller kan komma att placeras i familjehem. Samtidigt anser Socialstyrelsen att adoption framför allt kan vara ett alternativ för en liten grupp barn som är eller kan komma att bli familjehemsplacerade – barn som saknar föräldrar i livet och barn som placeras som späda och inte kan leva med sina biologiska föräldrar. Socialtjänsten behöver därmed undersöka möjligheten till om adoption är mer möjligt till denna grupp barn. Även individuella bedömningar bör göras, samt att utreda de blivande adoptivföräldrarnas vilja och lämplighet först för att uppnå barnets bästa.
Socialstyrelsen pekar på behov av mer kunskap om effekten av vårdnadsöverflyttning och att lagändringarna från den 1 januari 2013 som syftar till att underlätta vårdnadsöverflyttning och öka långsiktigheten för barnet behöver följas upp. Myndigheten pekar även ut viss laglig reglering som det kan finnas skäl att se över.
Min fråga till statsrådet Regnér är därför. Hur kommer statsrådet att arbeta vidare med frågan om nationella adoptioner och de slutsatser som Socialstyrelsen redovisar i sin rapport?
Svar på skriftlig fråga 2014/15:149 besvarad av Åsa Regnér (S), statsråd
Dnr S2014/9039/FST | ||
Socialdepartementet |
Barn-, äldre- och jämställdhetsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:149 av Thomas Finnborg (M) om nationella adoptioner
Thomas Finnborg har frågat mig hur jag kommer att arbeta vidare med frågan om nationella adoptioner och de slutsatser som Socialstyrelsen redovisar i sin rapport.
Artikel 9 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) säger att staten ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då ett åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Artikel 20 i barnkonventionen stadgar att ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö ska ha rätt till särskilt skydd och bistånd från staten. Sådan omvårdnad kan innefatta placering i familjehem eller adoption. Då lösningar övervägs ska hänsyn tas till behovet av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets bakgrund.
Socialstyrelsen rapporterade i mars 2014 ett regeringsuppdrag om nationella adoptioner (S2014/2097/FST). En av slutsatserna i rapporten är att socialtjänsten inte alltid uppmärksammar att undantag kan behöva göras från lagstiftningens princip om återförening mellan barn och föräldrar. Det konstateras att det behövs en fördjupad analys av hur långsiktighet och stabilitet i högre utsträckning ska kunna tillförsäkras barn som inte kan leva med sina föräldrar.
Mot bakgrund av Socialstyrelsens rapport så beslutade den förra regeringen att Utredningen om tvångsvård för barn och unga (S2012:07) skulle kompletteras och i juni förra året gavs därför ett tilläggsdirektiv (dir. 2014:87). Utredaren ska nu även göra en översyn av hur långsiktighet och stabilitet i större utsträckning kan säkerställas för barn som är eller bedöms bli långvarigt placerade. Utredaren ska överväga om det behövs bestämmelser som innebär en särskild prövning av om vården ska upphöra, när barnet placerats i tidig ålder (0-3 år) och om bestämmelsen om flyttningsförbud behöver förtydligas. Även lagstiftningen om föräldrars rättigheter att begära prövning av om vården ska upphöra trots att ingen förändring har skett i deras livssituation ska ses över.
Utredaren ska vidare analysera orsakerna till att vårdnadsöverflyttningar och adoptioner används i relativt liten utsträckning, samt överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att socialnämnden ska uppmärksamma dessa möjligheter i högre grad. Utredaren ska också överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stödja socialtjänsten i att uppmärksamma frågan om adoption av familjehemsplacerade barn. Uppdraget ska redovisas i sin helhet den 15 juni 2015.
För de barn och unga som behöver ett annat hem än sina föräldrars under många år eller kanske hela sin uppväxt, är detta en helt livsavgörande fråga. Alla barn har rätt att känna sig trygga och i synnerhet de barn som samhället tagit på sig ett särskilt ansvar att skydda.
Jag kommer att avvakta utredningens slutsatser och förslag som kommer i sommar och därefter överväga nödvändiga åtgärder för att stärka dessa barns rättigheter och intressen.
Stockholm den 14 januari 2015
Åsa Regnér
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.