näringsverksamhet i kommuner

Skriftlig fråga 2004/05:845 av Hagberg, Liselott (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-02-02
Anmäld
2005-02-02
Besvarad
2005-02-08
Svar anmält
2005-02-08
Besvarad
2005-02-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 februari

Fråga 2004/05:845

av Liselott Hagberg (fp) till näringsminister Thomas Östros om näringsverksamhet i kommuner

Enligt kommunallagen får kommuner bedriva näringsverksamhet under förutsättning att de begränsas till sådant om tillgodoser samhällets intressen. Man kan ställa sig frågan i hur många fall det kan vara i samhällets intresse att kommuner bedriver näringsverksamhet. Enligt en rapport av Svenskt Näringsliv beskrivs en mängd exempel på verksamheter där kommuner antingen konkurrerar med befintlig privat verksamhet eller förhindrar etablering av verksamhet av privat karaktär. Det ställer till problem både för företagen och samhället i stort, när företagande förhindras eller försvåras genom att kommuner bedriver olämplig konkurrerande verksamhet.

Konkurrensrådet har föreslagit att offentliga aktörer ska utveckla en policy för att undvika att konkurrensen med privata aktörer blir snedvriden. Konkurrensverkets uppföljning visar att 4 % av de kommunala och statliga aktörerna har utvecklat en sådan policy. Vidare konstaterar Konkurrensverket att offentliga aktörer @ i ökad utsträckning @ börjat bedriva näringsverksamhet inom områden där det redan finns företag och en fungerande marknad. I ett demokratiskt samhälle är företagandet livsviktigt. Inte bara för att uppnå ett ekonomiskt välstånd utan också för att individens grundläggande frihet kräver att hon har möjlighet att gå sin egen väg, att inte vara ekonomiskt beroende av andra.

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att motverka att kommuner bedriver näringsverksamhet som på ett osunt sätt konkurrerar med det privata näringslivet?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:845 besvarad av

den 9 februari

Svar på fråga 2004/05:845 om näringsverksamhet i kommuner

Näringsminister Thomas Östros

Liselott Hagberg har frågat vad jag avser att vidta för åtgärder för att motverka att kommuner bedriver näringsverksamhet som på ett osunt sätt konkurrerar med det privata näringslivet.

Kommuner har enligt kommunallagen och andra lagar rätt att under vissa förutsättningar bedriva näringsverksamhet. Det kan vara för att sysselsätta handikappade eller vara åtgärder för att sysselsätta arbetslösa ungdomar. Det kan också vara frågan om åtgärder på turistområdet.

Jag är medveten om att det föreligger olika problem då offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt verksamhet. Problemen förefaller vara särskilt kännbara för småföretagare som bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga aktörer också agerar.

Det är enligt min mening viktigt att offentliga aktörer aktivt arbetar för att minska konfliktytorna i förhållande till privata aktörer genom att göra konsekvensanalyser innan man startar näringsverksamhet. Sådan verksamhet bör bedrivas på så sätt att konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade företag i den privata sektorn.

Gränsen för vad som kan uppfattas som marknadsstörande är ibland svår att dra och kan även variera över tid. Det är givetvis viktigt med en balans på marknaden som möjliggör för näringslivet att verka och utvecklas på ett sunt sätt. Om det finns kommuner som gör sig skyldiga till överträdelser av de ramar för verksamheten som följer av kommunallagen eller av andra för kommunen kompetensvidgande lagar är detta givetvis inte försvarligt.

Jag tycker det är angeläget att vi arbetar vidare på flera olika sätt i denna fråga. Jag kommer under detta år att ha träffar med ett stort antal kommuner om hur dessa kan bidra till ett gott näringslivsklimat och en enklare vardag för företagen. Jag kommer då att ta upp även dessa frågor och beröra vikten av en kommunal prioritering av och strategi för dessa frågor.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.