näringslivet och utbildningsbehovet
Skriftlig fråga 1997/98:59 av Silfverstrand, Bengt (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-10-15
- Anmäld
- 1997-10-20
- Besvarad
- 1997-10-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Den allt snabbare globaliseringen och utvecklingen på informationsteknologins område har radikalt skärpt konkurrensen och därmed kraven på industrins förmåga till förnyelse och omställning. Kundanpassning och produktdifferentiering blir allt viktigare konkurrensmedel vilket i sin tur inneburit ett ökat kunskapsinnehåll i produkter och tjänster. Som en följd av detta har utbildning och kompetens hos företagens anställda blivit den viktigaste konkurrensfaktorn. Denna utveckling ställer allt högre krav på såväl den grundutbildning som samhället måste kunna erbjuda som på nödvändig fortbildning inom företagen. Sverige har i ett historiskt och långsiktigt perspektiv hävdat sig väl på detta område i jämförelse med våra viktiga konkurrensländer. Den svenska utbildningsnivån har varit hög och mycket jämnt fördelad över hela befolkningen. På senare tid har näringslivet framfört kritik mot det svenska utbildningssystemet. Bl.a. har en arbetsgrupp för utbildning och kompetensutveckling inom industrin hävdat att vi tappat mark vad gäller nivå på utbildningen vid internationell jämförelse samtidigt som man gör gällande att den svenska utbildningen inte är tillräckligt relevant för näringslivets behov.
Min fråga till utbildningsministern är om han låtit utföra någon undersökning som belyser dessa förhållanden.
Svar på skriftlig fråga 1997/98:59 besvarad av , ()
- Utbildningsminister Carl Tham
Bengt Silfverstrand har frågat mig om jag har låtit utföra någon undersökning som belyser den svenska högskoleutbildningens relevans för näringslivets behov och dess internationella konkurrenskraft.
Uppföljningar och internationella jämförelser av olika länders utbildningar görs regelbundet. Olikheter i utbildningssystem och skillnader i yrkeslivets organisation mellan olika länder försvårar dock sådana jämförelser. Det är inte alltid de ger en rättvisande bild bl.a. beroende på att statistiken är gammal och missar de senaste årens kraftiga utbyggnad av den svenska högskolan. Generellt sett kan sägas att vi i Sverige har en hög utbildningsnivå. Sverige ligger i toppen bland EU:s medlemsländer när det gäller utbildningsnivån totalt i befolkningen. Däremot är utbildningsnivån inom näringslivet, särskilt tillverkningsindustrin, internationellt sett låg. När det gäller utbildningarnas kvalitet är jämförelser svåra att göra. OECD jämförde den svenska högre utbildningen med nio andra länder och presenterade resultaten i en rapport våren 1997. Jämförelsen visar att den svenska högskolan och dess utbildning håller en god kvalitet internationellt sett. Vidare kan man notera att svenska studenter i relativt stor utsträckning åker utomlands för att arbeta efter examen vilket får anses vara ett gott betyg för de svenska utbildningarna.
Utbildning är av avgörande betydelse för såväl den enskilde som för Sveriges framtid. Regeringen har därför vidtagit åtgärder för att ytterligare höja utbildningsnivån och förbättra utbildningarnas kvalitet.
Tillströmningen till högskolan är god och intresset för att studera är så stort att många - trots den utbyggnad som har genomförts - inte får en plats i högskolan. Därför anser regeringen det angeläget att fortsätta utbyggnaden av högskolan. Sammanlagt 60 000 permanenta platser kommer att tillföras högskolan under åren 1997-2000. Detta innebär att fler får möjlighet att studera. Enligt regeringens beräkningar kommer mellan 40 % och 50 % av dagens 20-åringar att ha studerat vid högskolan när de har fyllt 35 år. Förutsättningarna för återkommande högskolestudier är bra i den svenska högskolan. Detta är en stor fördel för det livslånga lärandet. Äldre studenters yrkeserfarenhet har visat sig vara en tillgång för högskolans utbildningar och bör utnyttjas för att öka utbildningarnas samhälls- och näringslivsrelevans.
Utbildningsdepartementet har regelbundna kontakter med företrädare för arbetsmarknadens parter, branschorganisationer och andra representanter för samhälleliga intressen - inte minst näringslivet. Därvid har bl.a. framkommit att det behövs ytterligare yrkesverksamma personer med en naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Antalet studenter på dessa utbildningar har ökat kraftigt under 1990-talet. Rekryteringen bör dock ytterligare öka för att bl.a. tillgodose näringslivets behov av civilingenjörer och högskoleingenjörer. Mot bakgrund av detta har regeringen avsatt minst hälften av de nya utbildningsplatserna för perioden 1997 och 1999 till naturvetenskapliga och tekniska högskoleutbildningar. Regeringen har i 1998 års budgetproposition dessutom anfört att universitet och högskolor vid utformandet av utbildningsutbudet skall beakta behovet av utbildade inom det informationstekniska området.
Riksdagen har med anledning av regeringens förslag i 1997 års budgetproposition beslutat om generella utbildningsuppdrag till högskolorna rörande distansutbildning, fortbildning och vidareutbildning. Krav på att högskolan skall samverka med det omgivande samhället har införts i 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434). Det ingår således i högskolans ordinarie verksamhet att ägna sig åt kompetensutveckling och erbjuda kurser inom fortbildning och vidareutbildning, att utveckla dessa i samverkan med näringslivets och det omgivande samhällets behov och att erbjuda dessa på flexibla sätt bl.a. i form av distansutbildning. Högskolans fortbildning och vidareutbildning sker vidare i form av uppdragsutbildning. En undersökning från 1997 pekar på att närmare 40 000 personer med anställning varje år deltar i någon form av högskolestudier. I 1997 års budgetproposition bedömer regeringen det som angeläget att universitet och högskolor ökar volymen av utbildning riktad mot yrkesverksamma.
Det är inte bara antalet utbildningsplatser som är av betydelse. Lika viktig är utbildningarnas kvalitet och relevans för den framtida yrkesverksamheten. Det är viktigt att en kvalitativt god undervisning utvecklas inom högskolan. Regeringen har därför i propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) föreslagit att alla lärare i högskolan bör medverka i grundutbildning och att de pedagogiska meriterna skall tillmätas större betydelse vid anställning. Regeringen har uppdragit åt samtliga universitet och högskolor att intensifiera det pedagogiska utvecklingsarbetet och aktivt arbeta med undervisningens förnyelse.
Näringslivets efterfrågan på personer med naturvetenskaplig och teknisk högskoleutbildning är stor och tyngdpunkten i expansionen av den högre utbildningen ligger inom dessa områden. Regeringen har gett Linköpings universitet i uppdrag att i samverkan med andra universitet och högskolor genomföra ett treårigt projekt syftande till förnyelse av högskoleingenjörs- och civilingenjörsutbildningarna. Förnyelse av pedagogiken är en utgångspunkt för projektet, i vilket samtliga 22 universitet och högskolor som utbildar ingenjörer deltar. Ökade inslag av samhällsvetenskap, humaniora och konstnärlighet bör prövas.
I uppdraget poängteras att utbildningarna med tanke på den snabba utvecklingen inom det tekniska området bör utvecklas med tanke på ett livslångt lärande och ske i samverkan med näringslivet och det omgivande samhället. Genom att t.ex. varva utbildning och praktik förbättras förutsättningarna för att utbildningen är relevant för framtida arbete i näringslivet. Projektet pågår t.o.m. år 1998.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.