Nagorno-Karabach

Skriftlig fråga 2020/21:330 av Robert Halef (KD)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Enklaven Nagorno-Karabach har sedan 1990-talet varit militärt kontrollerat av Armenien och är en självständig region som främst bebos av armenier. När Sovjetunionen föll samman genomfördes en folkomröstning som resulterade i en självständighetsförklaring från Azerbajdzjan, och befolkningen önskar fortfarande att Nagorno-Karabach ska vara en självstyrande region med nära band till Armenien.

Armenien har gjort stora demokratiska framsteg under de senaste åren och har viktiga partnerskap och samarbetsavtal med Europeiska unionen. Genom det östliga partnerskapet har samarbetet mellan EU och Armenien stärkts under det senaste decenniet. Av de tio länder som ingår i partnerskapet är Armenien ett av de länder som har gjort störst demokratiska framsteg.

Konflikten med grannlandet Azerbajdzjan om enklaven Nagorno-Karabach har under åren lett till krig, och situationen har länge varit spänd mellan länderna. Ett flertal fredssamtal har hållits mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabachs framtida tillhörighet genom den utsedda Minskgruppen inom ramen för OSSE. Detta har inte gett något resultat.

Under den senaste månaden har Azerbajdzjan planerat koordinerade attacker på områden i regionen, och Armenien har besvarat de militära attackerna. Flera hundra invånare på båda sidor har dödats, tusentals är skadade och tiotusentals har flytt undan den militära konfrontationen.

Att Turkiet ger stöd åt Azerbajdzjan förvärrar situationen och minskar möjligheten till varaktig vapenvila och fred. Det lilla kristna landet Armenien med ca 3 miljoner invånare omges av tre angränsande muslimska länder: Azerbajdzjan, Turkiet och Iran med ca 160 miljoner invånare. Armenien behöver nu EU:s, OSSE:s och Minskgruppens stöd.

OSSE kommer att ledas av Sveriges utrikesminister om två månader, och Sverige bör med kraft agera mot den militära aggressionen från diktaturen Azerbajdzjan och verka för vapenvila och dialog om fred och försoning. Än så länge har Armeniens vädjan om en hållbar vapenvila och dialog avvisats av diktatorn i Azerbajdzjan som ställer ultimatum om att enklaven Nagorno-Karabach ska införlivas med Azerbajdzjan – inga andra alternativ accepteras. 

Flera vapenvilor har blivit brutna, och läget är låst. Samtidigt fortsätter civila att drabbas i konflikten. All utländsk inblandning bör fördömas, och invånarna i Nagorno-Karabach bör fortsättningsvis få bestämma över sin framtid.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

På vilket sätt kommer ministern, via Minskgruppen och OSSE, att verka för en hållbar vapenvila och självbestämmande för befolkningen i Nagorno-Karabach?