Till innehåll på sidan

möjlighet att göra undantag från Dublinförordningen

Skriftlig fråga 2004/05:2022 av Carlsson, Birgitta (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-07-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2005-08-04
Svar anmält
2005-09-13
Anmäld
2005-09-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 juli

Fråga 2004/05:2022

av Birgitta Carlsson (c) till statsrådet Barbro Holmberg om möjlighet att göra undantag från Dublinförordningen

I Sverige är det tillåtet för utlänningsmyndigheterna att göra undantag från Dublinförordningen, det vill säga myndigheterna kan låta den asylsökandes ansökan behandlas här i Sverige, trots att den sökande först sökt asyl i ett annat land. Många asylsökande flyr från sina länder med hjälp av människosmugglare. Ett flertal har en önskan om vilket land de vill söka skydd i, men eftersom att resvägen ofta är snårig med mellanlandningar i andra länder, kan det vara svårt att ta sig till den önskade slutdestinationen utan att ha blivit registrerad som asylsökande i något annat land. Människor måste ha rätt att söka skydd i vilket land de vill. Ibland kan en stat dock bättre värna om asylrätten genom att frångå första asyllandsprincipen, till exempel för asylsökande som först sökt asyl i Italien, ett land som är känt för att behandla asylsökande illa. I dessa fall vore det mer humant att låta dem söka asyl i Sverige. I Sverige finns i dag fyra ensamkommande barn från Iran, som är syskon, som har drabbats av myndigheternas hårda tillämpning av Dublinförordningen. De ska skickas till första asylland trots att de har sina anhöriga i en kommun i Sverige. Det är inte humant! I dag tar utlänningsmyndigheterna i Sverige inte någon hänsyn till den asylsökandens individuella situation, om personen sökt asyl i annat EU-land. Här tillämpas Dublinförordningen stenhårt och de asylsökande, till och med ensamma barn, återsänds till första asylland. Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att svenska utlänningsmyndigheter, i betydligt högre grad än i dag, ska utnyttja möjligheten att göra undantag från Dublinförordningen?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:2022 besvarad av

den 4 augusti

Svar på fråga 2004/05:2022 om möjlighet att göra undantag från Dublinförordningen

Statsrådet Barbro Holmberg

Birgitta Carlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att svenska utlänningsmyndigheter i betydligt högre grad ska utnyttja möjligheten att göra undantag från Dublinförordningen.

Jag vill inledningsvis hänvisa till mitt svar från den 21 april 2004 på Lars Gustafssons fråga (2003/04:1083) om samma spörsmål.

EU:s medlemsstater har alla tillträtt 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning, och är bundna av internationella och europeiska regler om mänskliga rättigheter. En betydande likhet har alltid funnits mellan medlemsstaternas tillämpning av asylreglerna. EU:s medlemsstater är alla rättsstater och välfärdsstater och har i princip samma förutsättningar att tillgodose asylsökandes rättigheter, såväl vad gäller asylprövning som att tillgodose sociala och medicinska behov. Regeringen stöder EU:s strävan mot ett gemensamt asylsystem, och sedan 1999 har en omfattande gemenskapslagstiftning genomförts för att harmonisera de enskilda medlemsstaternas asylsystem.

Dublinförordningen reglerar vilken stat som ansvarar för prövningen av en asylansökan som lämnas in i någon av medlemsstaterna, och garanterar också varje tredjelandsmedborgare som söker asyl i EU att få sin sak prövad i någon av medlemsstaterna. Förordningens ansvarsregler bygger på första asyllandsprincipen, som är grundläggande i den internationella flyktingrätten. Den innebär att en person som flyr undan förföljelse i sitt hemland ska söka skydd i det första säkra land han eller hon kommer till. Förordningen underlättar och förtydligar tillämpningen av denna princip, och motverkar på så vis också att personer söker asyl i flera stater i unionen. Av denna anledning anser jag att förordningen har ett stort värde och att ansvarsreglerna i den i princip ska upprätthållas.

Dublinförordningen ersätter sedan 2003 en tidigare konvention i frågan. Genom Dublinförordningen har bland annat bestämmelserna om ensamkommande barn förtydligats och större hänsyn kan tas till familjens enhet.

Dublinförordningen ger i och för sig en medlemsstat möjlighet att inte tillämpa ansvarsreglerna utan i stället gå in i sakprövning av en persons asylskäl. Utrymmet för när man kan underlåta att tillämpa förordningens ansvarsbestämmelser fastställs i svensk praxis, utifrån utlänningslagens regler. Innan en person kan avvisas från Sverige på grund av att ansvaret för prövning av asylskälen ligger hos en annan medlemsstat, så måste en prövning ske huruvida andra grunder för uppehållstillstånd i Sverige än skyddsbehov föreligger. Det innebär att eventuell familjeanknytning och humanitära skäl alltid beaktas, och i förekommande fall vägs mot intresset av att upprätthålla förstaasyllandsprincipen som den kommer till uttryck i förordningen.

Jag anser sammanfattningsvis att de nuvarande reglerna ger det utrymme som Birgitta Carlsson efterfrågar, varför jag i dagsläget inte ser att det finns anledning att vidta några åtgärder.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.