Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

mobila slakterier

Skriftlig fråga 1999/2000:1283 av Torstensson, Åsa (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-08-07
Besvarad
2000-08-15
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 augusti

Fråga 1999/2000:1283

 av Åsa Torstensson (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om mobila slakterier

Under våren 2000 har Sverige lyft frågorna kring djurskydd och transporter av levande djur till en viktig principiell diskussion bland EU:s medlemsländer. En diskussion som handlar både om djurskyddslagstiftning i Sverige och EU-lagstiftning. Jordbruksministern har agerat kraftfullt genom att lyfta frågan om de mycket uppmärksammade transporterna av levande djur, som i många fall sker under stort djurplågeri, till ministerrådet. Jordbruksministern har dessutom meddelat att djurskyddsfrågorna ska vara en av de viktigaste punkterna på agendan under Sveriges ordförandeskap som inleds den 1 januari år 2001.

Jordbruksministern har också sagt att det är viktigt att vara uppmärksam även på de svenska förhållandena och ständigt se till att Sverige ligger i fronten för djurskydd.

Längs den bohuslänska kusten finns ett antal skärgårdsbönder och landskapsvårdare som vill använda sig av mobila slakterier för att undvika långa transporter. Detta är dock inte, enligt Livsmedelsverket, möjligt enligt den lagstiftning som gäller i dag.

Vilka, om några, åtgärder avser jordbruksministern vidta för att förkorta djurtransporterna från skärgården i samband med slakt?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1283 besvarad av

den 15 augusti

Svar på frågorna 1999/2000:1261 om plågsamma djurtransporter, 1265 och 1267 om djurhållning på öar samt 1283 om mobila slakterier

Jordbruksminister Margareta Winberg

Berit Adolfsson har frågat mig vad jag tänker göra för att underlätta för små köttproducenter med långt till slakterier att slakta för lokal konsumtion. Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att underlätta och förbättra djurhållningen vid slakt på öar utan fast landförbindelse. Berit Adolfsson har frågat mig vad jag ämnar göra för att djur hållna på öarna som miljöarbetare ska kunna slaktas på orten och inte behöva transporteras till avlägsna slakterier och Åsa Torstensson har frågat vilka åtgärder jag avser vidta för att förkorta djurtransporterna från skärgården i samband med slakt.

Statens livsmedelsverks föreskrifter (SLVFS 1996:32) reglerar verksamheten vid slakterier. Reglerna omfattar t.ex. utformningen av slakteriets lokaler med bl.a. indelning i orena och rena zoner, hygien hos personalen, tillgång till vatten av god kvalitet samt tillgång till kylanläggningar. Dessutom finns regler för veterinärbesiktning och tillsyn, hantering av kasserat kött och biprodukter m.m. För mindre slakterier är reglerna något enklare utformade, men vissa minimikrav måste ändå uppfyllas. I dag används mobila slakterier i Sverige vid renslakt. Det finns inga bestämmelser som hindrar användandet av mobila slakterier förutsatt att hygienkraven är uppfyllda och att slakten sker enligt djurskyddslagstiftningens bestämmelser om hantering av djur i samband med slakt.

I utredningen Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61) tas ett antal frågeställningar kring tillsynen i Sverige upp, vad avser bl.a. tillsyn vid slakterier och livsmedelsproducerande anläggningar. Regeringen har i juni 1999 uppdragit åt Statens livsmedelsverk att i samråd med Riksrevisionsverket lämna en utförlig redovisning av konsekvenserna av de förslag som förts fram i utredningen, i synnerhet vad gäller ett nytt avgiftssystem. Nuvarande avgiftssystem har kritiserats för att det missgynnar mindre anläggningar till favör för större enheter. Livsmedelsverkets konsekvensanalys har nyligen redovisats och är ute på remiss. Materialet kommer att ligga till grund för regeringens fortsatta arbete inom området livsmedelstillsyn.

Regeringen verkar, både nationellt och inom EU, för att förenkla de generella villkoren för småföretagare, i synnerhet i glesbygdsområden. För närvarande arbetar t.ex. Jordbruksdepartementet för en förenkling av reglerna för småskalig livsmedelsindustri i glesbygdsområden. Bl.a. har departementet begärt hos EU-kommissionen att få tillämpa undantagsregler på den svenska småskaliga livsmedelsindustrin för att dess kapacitet i glesbygd ska tillåtas öka.

När det gäller transporter av djur till slakterier ska sådana transporter givetvis ske på ett sådant sätt att djuren inte utsätts för lidande och enligt de regler som finns för transport av levande djur. Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:105) får djur endast transporteras när de är lämpliga att transportera och när åtgärder vidtagits för djurens skötsel under sändningen och vid ankomsten till bestämmelseorten. Det finns en rad krav som transportfordonen måste uppfylla. Exempelvis ska golvet vara halkfritt och täckt med lämpligt strö- eller bäddmaterial. Det skall vara lätt att inspektera djuren i lastutrymmet. Transporttiden för slaktdjur får inte överstiga åtta timmar men det bästa är naturligtvis om djurtransporterna är så korta som möjligt. Jag anser att det är oerhört viktigt att när djur transporteras ska detta ske under så goda förhållanden som möjligt. Det är något jag aktivt verkar för både inom EU och även nationellt.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.