Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

mobbning

Skriftlig fråga 2000/01:826 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-03-01
Anmäld
2001-03-06
Besvarad
2001-03-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 mars

Fråga 2000/01:826

 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om mobbning

Nyligen presenterade BRIS sin årsrapport. Den visade att antalet samtal har ökat med 50 %. Antalet samtal om mobbning har ökat med 40 % och är det problem som barnen oftast ringer till BRIS om. Många av barnen som ringer till BRIS är deprimerade. 400 av samtalet rörde tankar eller planer på självmord.

Mobbningen verkar alltså inte avta. Tvärtom tyder samtalen till BRIS på att problemen ökar i omfattning och blir allt besvärligare att hantera för barnen. De åtgärder som hittills vidtagits har inte varit tillräckliga. Uppgifterna från BRIS, tillsammans med vad som tidigare är känt, borde få skolministern att utan dröjsmål se över regelverket för skolans arbete med mobbningsfrågor. Det finns fortfarande flera områden som skolministern inte berört, där åtgärder krävs. Skolan bör ges rätt att stänga av eller flytta våldsamma elever till undervisning ordnad i särskild ordning. Skolan bör ges direktiv att polisanmäla våldsbrott. Skollagen bör ändras för att stärka barns rätt gentemot skolan. Utbildningen i mobbningsfrågor av hela skolans personal måste förbättras.

Ingen skolminister kan vara nöjd med situationen när 100 000 barn är mobbade.

Min fråga till skolministern är:

Vilka åtgärder avser skolministern vidta med anledning av uppgifterna från BRIS som visar att mobbningen bara blir ett allt allvarligare problem för barn och ungdomar?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:826 besvarad av

den 13 mars

Svar på fråga 2000/01:826 om mobbning

Statsrådet Ingegerd Wärnersson

Sten Tolgfors har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av uppgifterna från BRIS som visar att mobbningen blir ett allt allvarligare problem för barn.

Det finns skäl att anta att uppmärksamheten kring mobbning har medfört att både antalet barn som vågar be om hjälp och kunskapen att se och upptäcka mobbning har ökat. När ett problem uppmärksammas leder det till att fler barn vågar be om hjälp. BRIS-rapporten tar bl.a. upp samtalen till Barnens Hjälptelefon, ca 150 000 samtal har inkommit, av dessa är 11 % statistikförda. Alltfler barn ringer och BRIS anser att detta till stor del beror på att Barnens Hjälptelefon blivit mer känd, att barn i dag har en större frimodighet att våga berätta om svåra problem samt att det möjligen finns en ökande grupp barn som lever i en tillvaro där de är "multiutsatta". Av de statisktikförda samtalen handlar 16 % om mobbning (2 700), 12 % om familjekonflikter, 12 % om kärleksproblem, 11 % om sexualitet, 7 % om fysisk misshandel och 6 % om sexuella övergrepp.

Sten Tolgfors skriver att det finns områden jag fortfarande inte berört, där åtgärder krävs. När det gäller avstängning av elev så svarade jag på det i ett frågesvar den 13 december 2000. I den utfrågning som utbildningsutskottet nyligen hade om mobbning ställdes frågan om sanktioner mot mobbaren. Professor Dan Olweus menade då att det behövs tydliga regler och normer i förebyggande syfte och sanktioner mot mobbaren som avpassas efter den aktuella situationen. Omflyttning till annan skola av eleven bör bara tillgripas i yttersta nödfall. Det stämmer alltså väl med min syn att förflyttning av en elev kan ske i undantagsfall om man anser att det endast i en annan skola finns möjligheter att ge det stöd som eleven behöver.

Ett annat område som tas upp i frågan är skolans ansvar att polisanmäla våldsbrott. Här kan jag till en början konstatera att det inte finns någon allmän skyldighet att polisanmäla brott som begås i skolan. Men enligt min mening bör detta, åtminstone i allvarliga fall, göras som regel. I varje enskild situation måste dock skolan göra en bedömning av vilka åtgärder som är lämpliga.

När det gäller att skollagen bör ändras för att stärka barns rätt så har jag redan i tidigare svar hänvisat till den pågående översynen av skollagen, senast den 1 mars 2001. Kommittén för översyn av skollagen m.m. (dir. 1999:15) ska analysera hur termerna elevs rätt respektive kommuns skyldighet används i skollagen och vid behov föreslå förändringar för ökad tydlighet.

Området utbildning i mobbningsfrågor är viktigt. De vuxna på skolan har ett tydligt ansvar att stoppa mobbning. Kompetensutveckling behövs för att arbetet mot kränkande behandling ska utvecklas, både bland skolledare och personal. De medel som avsatts för skolutveckling och lärarnas kompetensutveckling anser jag bör kunna användas för detta ändamål.

Så länge det finns barn som är plågade och ledsna över hur de behandlas måste vi tillsammans, regering, riksdag, kommuner, skolpersonal och föräldrar, ständigt uppmärksamma och agera för att inget barn ska bli utsatt. BRIS-rapporten är ett av de underlag som visar hur barnen själva upplever sin situation och är därför värd uppmärksamhet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.