Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

militära kommittéer

Skriftlig fråga 1999/2000:144 av Ruwaida, Yvonne (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-11-01
Anmäld
1999-11-02
Besvarad
1999-11-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 november

Fråga 1999/2000:144

 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsminister Göran Persson om militära kommittéer

På toppmötet med EU:s stats- och regeringschefer i Köln beslutades om ytterligare steg mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Besluten har tolkats på olika sätt i EU:s medlemsstater. Ett av de större besluten handlade om inrättandet av en gemensam talesman/koordinator för säkerhets- och utrikespolitiken. Denna post tillsattes senare av den f.d. generalsekreteraren i Nato, Javier Solana. Detta har mötts med kritik, bl.a. från oss i Miljöpartiet då detta kan ses som en tydligare koppling mellan EU och Nato och därmed också ytterligare ett steg mot ett militariserat EU.

Nu har arbetet med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik börjat forma sig. En permanent politisk kommitté har installerats i Bryssel för att bistå medlemsländerna och koordinera arbetet. Nu har det kommit förslag från ordförandelandet Finland om att man vill bilda en motsvarande militär kommitté samt att Solana ska etablera direktkontakt med Natos generalsekreterare för att kunna underlätta gemensamma militära insatser. EU ska i framtiden kunna förlita sig på nationella, europeiska eller Natoresurser.

Fråga:

Avser statsministern lägga in sitt veto mot dessa förslag under EU-toppmötet i Helsingfors i december?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:144 besvarad av

den 12 november

Svar på fråga 1999/2000:144 om militära kommittéer

Utrikesminister Anna Lindh

Yvonne Ruwaida har frågat statsministern huruvida han vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december avser lägga in veto mot vissa förslag, vilka beskrivs i en inledande del av frågan. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regeringen stöder ansträngningarna att stärka Europas krishanteringsförmåga på det militära likaväl som det civila området. Det var i denna anda som vi, tillsammans med Finland, under EU:s regeringskonferens 1996 tog initiativet till att Petersbergsuppgifterna skrevs in i Amsterdamfördraget.

Europeiska rådet i Köln fastslog att EU ska ges förmåga att agera inom hela spektrumet av konfliktförebyggande och krishantering (de s.k. Petersbergsuppgifterna). Rådet fastslog samtidigt att detta inte handlar om gemensamt territorialförsvar. Regeringen har redan tidigare redovisat för riksdagen sin syn på slutsatserna i Köln och det fortsatta arbetet. Ett löpande samråd i dessa frågor sker med EU-nämnden och berörda fackutskott. För närvarande diskuteras en rad förslag hur målsättningen ska kunna förverkligas. Bland dessa förslag finns, vilket framgår av de dokument som antogs i Köln, såväl en permanent kommitté för GUSP-frågor som en rådgivande militär kommitté. Det är således en missuppfattning att en permanent politisk kommitté redan skulle ha inrättats.

Frågeställaren ifrågasätter också valet av Javier Solana till EU:s Höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Europeiska rådet i Köln beslutade att utse Solana till rådets generalsekreterare, tillika Hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Denna befattning inrättades genom Amsterdamfördraget, vilket godkänts av riksdagen. Solana är en internationellt respekterad politiker, som bl.a. varit Spaniens utrikesminister.

I denna egenskap var han under hösten 1995 ordförande i Europeiska unionens råd och rönte stor uppskattning för sitt sätt att hantera denna uppgift. Han är alltså mycket väl kvalificerad för sin post som rådets generalsekreterare och Hög representant för GUSP.

När EU fått de nödvändiga instrumenten för att kunna genomföra konfliktförebyggande och krishantering kommer Västeuropeiska unionen att ha spelat ut sin roll som organisation. En direkt relation kommer då att behövas mellan EU och Nato. EU måste i sitt arbete med konfliktförebyggande och krishantering kunna dra nytta av resurser som Nato kan ställa till förfogande. EU:s medlemsländer kan också komma att ställa resurser till EU:s förfogande för konfliktförebyggande och krishantering, på samma sätt som man gör exempelvis till FN.

Den nu pågående processen är en fortsättning på det svensk@finska initiativet. Därför är det passande att det nu är Finland som har huvudansvaret för att leda processen vidare. Vad gäller de enskilda sakfrågorna i Helsingfors kommer regeringen att fortsätta samrådet med riksdagen och även fortsättningsvis redovisa sina ställningstaganden för EU-nämnden och berörda utskott.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.