medicinska insatser i hela landet
Skriftlig fråga 2001/02:220 av Olsson, Rolf (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-11-16
- Anmäld
- 2001-11-20
- Besvarad
- 2001-11-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 november
Fråga 2001/02:220
av Rolf Olsson (v) till socialminister Lars Engqvist om medicinska insatser i hela landetDet är väl känt att sjukvårdens möjligheter att bota, lindra och åtgärda ökat väsentligt och fortsätter att öka. Utvecklingen innebär även att alltmer kostsamma och avancerade metoder, instrument och läkemedel används. Det blir även vanligare att vissa speciella behandlingar endast uppstår i enstaka fall inom ett område varför behandlingarna oftast koncentreras till en ort eller en klinik.
Det är i mycket en positiv utveckling som råder men den ställer också mycket höga krav på vårdens förmåga att prioritera och för ett litet landsting eller klinik innebär det också stora ekonomiska påfrestningar. Ett exempel på detta är Gotland som vid ett tillfälle förbrukade stora delar av sin budget på en enda patient.
Vänsterpartiet anser att det i förlängningen finns risk att ovanliga sjukdomar och mycket specialiserade och resurskrävande behandlingar inte kommer att erbjudas till alla beroende på att varje enskilt landsting själva måste ha kunskap respektive ekonomiska resurser för detta. Ett yttersta ansvar på nationell nivå kan komma att behövas.
Jag vill fråga socialminister Lars Engqvist:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att hela befolkningen får tillgång till avancerad vård och behandling mot bakgrund av ovanstående utveckling?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:220 besvarad av
Svar på fråga 2001/02:220 om medicinska insatser i hela landet
Socialminister Lars Engqvist
Rolf Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att hela befolkningen får tillgång till avancerad vård och behandling.
Enskilda landsting är i regel för små för att ensamma kunna ombesörja högspecialiserad hälso- och sjukvård. Sverige är sedan en lång tid tillbaka indelat i sex olika sjukvårdsregioner. I regionerna samarbetar landstingen, eller kommuner som inte ingår i någon landstingskommun, i frågor som rör högspecialiserad vård. Landstingen är enligt hälso- och sjukvårdslagen ålagda att samverka i sådana s.k. regionsjukvårdsfrågor. Grunderna för samverkan mellan landstingen och den högspecialiserade vården anges i ett särskilt riksavtal. Samverkan inom regioner innebär att mindre landsting inte ensamma behöver stå för kostnader för högt utbildade specialister och för särskild och dyrbar utrustning som sällan används. Exempelvis ingår Gotlands kommun och Stockholms läns landsting i samma region, Stockholmsregionen, vilket innebär att Gotlands invånare har tillgång till den högspecialiserade vård som bedrivs i Stockholm.
Landstingsförbundet har i kontakter med mig anfört att sjukvårdshuvudmännens samarbete inom den högspecialiserade vården fungerar bra och att systemet är väl inarbetat. Min bedömning är att enskilda medborgare, oavsett var han eller hon bor i landet, är tillförsäkrade högspecialiserad vård om behov finns. Några initiativ från min sida i denna fråga är därför inte aktuella.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.