Meddelarskyddet
Skriftlig fråga 2007/08:40 av Persson, Margareta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-10-04
- Anmäld
- 2007-10-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2007-10-11
- Svar anmält
- 2007-10-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 oktober
Fråga
2007/08:40 Meddelarskyddet
av Margareta Persson (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Meddelarskyddet för den som lämnar information till en journalist är en omistlig del av vår demokrati och för granskningen av offentlig verksamhet. Den som lämnar upplysningar ska vara förvissad om att arbetsgivaren eller politiker inte får kännedom om vem som är källan. Men i takt med att de borgerliga där de har majoritet privatiserar eller lägger ut alltmer av den offentliga verksamheten på entreprenad urholkas meddelarskyddet.
Meddelarskyddet gäller inte i den privata sektorn men det är naturligtvis helt oacceptabelt att det försvinner i skattefinansierad verksamhet bara därför att man byter driftsform. Man kan aldrig på detta sätt privatisera eller lägga ut något som garanteras i tryckfrihetsförordningen på entreprenad. Ett aktuellt fall redovisas i Dagens Nyheter. Det gäller Maria Beroendecentrum där ledningen spårade ett telefonsamtal en anställd haft med en journalist på tidningen om att ägarna fått miljontals kronor i utdelning.
Jag vill fråga justitieministern vad hon är beredd att göra för att garantera meddelarskyddet när offentlig verksamhet privatiseras eller läggs ut på entreprenad men fortfarande är skattefinansierad.
Svar på skriftlig fråga 2007/08:40 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask
den 11 oktober
Svar på fråga
2007/08:40 Meddelarskyddet
Justitieminister Beatrice Ask
Margareta Persson har frågat mig vad jag är beredd att göra för att garantera meddelarskyddet när offentlig verksamhet privatiseras eller läggs ut på entreprenad men fortfarande är skattefinansierad.
I vissa företag med stark anknytning till det allmänna gäller samma meddelarskydd som för offentligt anställda. Det gäller dels företag som ägs av kommuner och landsting, dels andra enskilda rättssubjekt som har anförtrotts uppgifter som innefattar myndighetsutövning.
Privatanställda i övrigt har emellertid, som Margareta Persson påtalar, inte samma skydd som offentliganställda mot åtgärder från sin arbetsgivare när de utnyttjar sin yttrande- och meddelarfrihet och det finns enligt min mening goda skäl för det.
Frågan om det är möjligt att generellt stärka skyddet för privatanställdas meddelarfrihet har utretts tidigare men de förslag som har lagts fram har mötts av kritik från remissinstanserna. De invändningar som anförts mot förslagen är flera, bland annat att ett förstärkt skydd skulle strida mot den grundläggande principen om att avtal – i det här fallet avtal om tystnadsplikt – ska hållas och att det skulle kunna skada såväl samarbetet och lojaliteten inom företagen som företagens konkurrenskraft. Jag anser att alla dessa invändningar fortfarande är relevanta.
Skyddet för meddelarfriheten, det vill säga förbud mot efterforskning och arbetsrättsliga åtgärder, ingår vidare som en del i den reglering som avser att förverkliga offentlighetsprincipen och som gäller för statlig och kommunal verksamhet. Det är inte lämpligt att föra över en enskild del av ett sådant offentligrättsligt regelsystem till privat verksamhet.
Jag avser alltså inte att vidta några generella åtgärder för att förstärka privatanställdas meddelarskydd. Frågan om så kallade whistleblowers har ett tillräckligt skydd när missförhållanden på en arbetsplats avslöjas kommer däremot att utredas inom ramen för en översyn av lagen om företagshemligheter.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.