Meddelarfrihet
Skriftlig fråga 2008/09:788 av Johansson, Ann-Kristine (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-03-26
- Anmäld
- 2009-03-26
- Besvarad
- 2009-04-01
- Svar anmält
- 2009-04-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 26 mars
Fråga
av Ann-Kristine Johansson (s)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Yttrandefriheten, som regleras i regeringsformen, innebär att varje medborgare gentemot det allmänna ska kunna förmedla information och uttrycka sina tankar och åsikter i tal och skrift. Vi har också meddelarfrihet i Sverige vilket innebär att alla anställda inom offentlig verksamhet får lämna uppgifter till medier, i syfte att de ska publiceras. Och vi har förbud att efterforska källan – ett så kallat meddelarskydd. Nu har det visat sig att meddelarfriheten i praktiken inte existerar för anställda inom omsorgen med privat arbetsgivare.
En granskning som Riksrevisionen har gjort visar att personal med privat arbetsgivare inom äldreomsorg har svårt att veta vad de får säga om sin arbetsplats. Personalen får inte röja företagshemligheter, och samtidigt är de skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden enligt lex Sarah. Skyddet för yttrandefriheten gentemot arbetsgivare är oklart för anställda i privat verksamhet. Och det oklara rättsläget kan göra det komplicerat för personalen att påvisa fel och missförhållanden i exempelvis omsorgen.
För att säkerställa meddelarfriheten och skyddet för den enskilde räcker det alltså inte att teckna avtal mellan kommunen och den privata entreprenören. Det krävs också förändringar i lagstiftningen.
Avser statsrådet att ta initiativ till förändringar så att även den enskilde privatanställde inom äldreomsorgen får samma lagstadgade skydd som de offentliganställda?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:788 besvarad av Statsrådet Maria Larsson
Svar på fråga
2008/09:788 Meddelarfrihet
Statsrådet Maria Larsson
Ann-Kristine Johansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till förändringar så att även den enskilde privatanställde inom äldreomsorgen får samma lagstadgade skydd som de offentliganställda.
Inledningsvis kan jag konstatera att den fråga som Ann-Kristine Johansson ställer främst faller inom justitieministerns ansvarsområde. Den berör dock även mitt ansvarsområde. Frågan har vid ett flertal tillfällen behandlats i riksdagen, nu senast i november 2008 i mitt svar på interpellation 77 om Riksrevisionens granskning av styrningen av privat äldreomsorg respektive i april 2008 i justitieministerns svar på interpellation 548 om meddelarfrihet i offentligt finansierad privat verksamhet. Jag vill därför hänvisa Ann-Kristine Johansson till dessa svar.
Av justitieministerns interpellationssvar framgår att frågan om det är möjligt att generellt stärka skyddet för privatanställdas meddelarfrihet har utretts tidigare och frågan har diskuterats i vart fall sedan 1980-talet. Möjligheterna att förstärka meddelarskyddet för privatanställda har bland annat övervägts av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Senast frågan utreddes var genom departementspromemorian Yttrandefrihet för privatanställda (Ds 2001:9). Efter omfattande kritik från remissinstanserna valde den förra regeringen att inte gå vidare med något förslag om lagstiftning.
Mot bakgrund av de skäl som sammantaget redovisas i svaret på interpellation 548 konstaterar justitieministern att det inte är aktuellt med några generella åtgärder för att förstärka privatanställdas meddelarfrihet.
För mig som äldreminister är det en ytterst angelägen fråga att det finns system som främjar och kontrollerar att äldreomsorgen håller en god kvalitet. Det är en första prioritet att förebygga att missförhållanden uppstår. Regeringen har genomfört en rad åtgärder för att utveckla och säkra kvaliteten inom äldreomsorgen. När missförhållanden ändå har uppstått måste de snabbt uppmärksammas och åtgärdas. När det gäller möjligheterna för anställda i privat äldreomsorg att påvisa fel och allvarliga missförhållanden vill jag göra några förtydliganden.
För det första vill jag understryka att lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter inte hindrar privat anställd personal från att avslöja allvarliga missförhållanden på arbetsplatsen, till exempel i privat äldreomsorg. Privat anställd personal är skyldig att med stöd av lex Sarah, enligt 14 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), göra en anmälan till den verksamhetsansvarige.
För att förtydliga tillämpningen av lex Sarah har Socialstyrelsen nyligen reviderat de föreskrifter och allmänna råd som gäller. De nya föreskrifterna (SOSFS 2008:10) utfärdades den 26 juni 2008. Av dessa framgår att med allvarliga missförhållanden avses såväl aktiva handlingar som försummelser som innebär eller har inneburit ett allvarligt hot eller har medfört allvarliga konsekvenser för enskildas liv, personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa (4 kap.). Den yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheten ska fastställa rutiner för hur anmälningar om allvarliga missförhållanden ska hanteras. Rutinerna ska dokumenteras.
Den enskilda verksamheten ska vidare informera socialnämnden såväl när en anmälan om ett allvarligt missförhållande tagits emot som när utredningen med anledning av en anmälan har avslutats. Anmälan blir därmed en offentlig handling.
Kunskapen om lex Sarah behöver öka såväl i privat som kommunal äldreomsorg. Därför har Socialstyrelsen tillsammans med länsstyrelserna under hösten 2008 arrangerat 16 konferenser på olika platser i landet. I konferenserna har drygt 2 000 personer från kommunala och enskilda verksamheter deltagit. En särskild hemsida har upprättats på Socialstyrelsens webbplats där frågor om lex Sarah tas upp. Under våren 2009 kommer Socialstyrelsen att komplettera föreskrifterna med en handbok om tillämpning av lex Sarah.
Regeringen har gett en rad uppdrag till myndigheter för att säkerställa att valfrihetssystem enligt LOV utformas på ett bra sätt. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har fått medel för att ge råd och stöd till kommuner som vill införa valfrihetssystem. SKL informerar bland annat kommunerna om möjligheten att avtala med utförarna om efterforskningsskydd för personalen. Socialstyrelsen ska följa upp användandet av valfrihetssystem och kommer bland annat att följa upp hur kommunernas förfrågningsunderlag utformas. Kammarkollegiet ska ta fram en vägledning för upphandling inom vård och omsorg, enligt både lagen om valfrihetssystem och lagen om offentlig upphandling. Vägledningen ska främja att förfrågningsunderlagen utformas så att kvaliteten i verksamheten säkerställs.
Som en del av regeringens satsning på att utveckla och säkra kvalitet vill jag nämna regeringens satsning på att utveckla nationella, öppna jämförelser inom äldreomsorgen. Öppna jämförelser syftar till att främja kvalitetsutveckling genom att sporra huvudmännen till förbättring och synliggöra goda exempel. Öppna jämförelser ger även underlag för äldre personer att välja utförare av omsorgen och information till allmänheten om hur skattepengarna används. På Socialstyrelsens hemsida finns Äldreguiden med information om kvalitet i äldreomsorgen på kommun- och enhetsnivå.
Avslutningsvis vill jag framhålla tillsynens betydelse för att säkerställa en god kvalitet och rättssäkerhet i äldreomsorgen. Alla har möjlighet att göra en anmälan om brister i äldreomsorgen till tillsynsmyndigheten. Det gäller anställda i enskild verksamhet såväl som alla andra. Anmälan kan göras anonymt om man vill. Enligt regeringens beslut genomförs nu en omfattande reform av tillsynen av socialtjänsten. Den ska samordnas med tillsynen av hälso- och sjukvården hos Socialstyrelsen och förväntas bidra till en effektivare och bättre tillsyn i medborgarnas tjänst. I anslutning till detta arbete pågår inom Regeringskansliet ett arbete kring eventuella ytterligare förändringar i lex Sarah.
Mot bakgrund av ovanstående har jag inte för avsikt att ta initiativ till förändringar av meddelarfriheten avseende privatanställa inom äldreomsorgen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.