Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

matematikens ställning i den svenska skolan

Skriftlig fråga 2002/03:577 av Ericson, Lars-Ivar (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-02-21
Anmäld
2003-02-21
Besvarad
2003-02-25
Besvarad
2003-02-26
Svar anmält
2003-03-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 februari

Fråga 2002/03:577

 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om matematikens ställning i den svenska skolan

Matematik är ett av de viktiga kärnämnena i den svenska skolan. Därför är det oroväckande när tre svenska experter på matematikundervisning i ett debattinlägg enligt TT skriver: "Matematiken i skolan rasar på alla nivåer". Vidare beskrivs hur de svenska skolorna har brist på kompetenta matematiklärare och de svenska universitetslärarna i ämnet har EU:s sämsta forskningsvillkor. Vid de diagnostiska proven för nybörjarstudenter vid KTH har resultaten av proven väsentligt försämrats under den senaste femårsperioden. Flera kompetenta matematiker väljer att flytta utomlands eller arbeta inom industrin.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka matematikens ställning i den svenska skolan?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:577 besvarad av

den 25 februari

Svar på fråga 2002/03:577 om matematikens ställning i den svenska skolan

Utbildningsminister Thomas Östros

Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka matematikens ställning i den svenska skolan.

Jag vill inleda med att säga att jag delar Lars-Ivar Ericsons syn på ämnet matematik. Vikten av goda matematikkunskaper är obestridlig. Det handlar om allt från vardagskunnande till bildning för livslångt lärande, om kompetens och problemlösningsförmåga som krävs i samhälls- och yrkesliv och för fortsatta studier.

Det finns ändå anledning att hyfsa debatten. Lösryckta citat kan ge en alltför mörk bild av läget. Eleverna i den svenska skolan uppvisar faktiskt relativt goda resultat i internationella undersökningar. I den senaste så kallade PISA-undersökningen ligger svenska elevers matematikresultat över OECD-genomsnittet. Det räcker inte, resultaten behöver bli bättre. Regeringens ambition är att svenska elevers resultat ska vara ledande vid internationella jämförelser.

Debattartikeln, som Ericson refererar till, liksom tidigare rapporter från NCM, Hög tid för matematik, Stockholms skolinspektörers Halvårsrapport 2001, Högskoleverkets Räcker kunskaperna i matematik och nu senast Skolverkets rapport Lust att lära, pekar på att det finns ett behov av att matematikundervisningen utvecklas i hela skolsystemet.

Därför har regeringen den 23 januari i år fattat beslut om att tillsätta en matematikdelegation med uppdraget att utarbeta en handlingsplan med förslag till åtgärder för att förändra attityderna till och öka intresset för matematikämnet samt utveckla matematikundervisningen. Den ska också syfta till att öka intresset för fortsatta studier inom områden som matematik, naturvetenskap och teknik. Delegationen ska analysera den nuvarande situationen för matematikundervisningen och bland annat bedöma behovet av att förändra kursplaner och andra styrdokument. Handlingsplanen ska omfatta förskola, skola, vuxenutbildning, högskola och folkbildning.

Delegationen ska ledas av Said Irandoust, rektor vid Högskolan i Borås, och i övrigt vara sammansatt av såväl forskare som matematikutbildare på olika nivåer, elevrepresentant och företrädare för näringslivet. Delegationens arbete kommer att påbörjas inom kort och ska bedrivas med stor öppenhet och stimulera till diskussion om matematikämnets roll och utveckling i skolan. Inte minst viktigt är att ta till vara synpunkter och idéer från eleverna själva.

Jag kommer att följa matematikdelegationens arbete med största intresse och avser att återkomma med förslag till åtgärder när delegationen redovisat sitt arbete i maj 2004.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.