marginalskatter på låga inkomster
Skriftlig fråga 1997/98:690 av Erlandsson, Eskil (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-04-29
- Anmäld
- 1998-05-04
- Besvarad
- 1998-05-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
På inkomster från 8 700 kr till 9 700 kr är marginalskatten inkluderande egenavgiften mer än 100 %. Inkomsttagaren får alltså betala mer än vederbörande tjänar på varje extra hundralapp i detta inkomstskikt. I detta inkomstläge finns framför allt många feriearbetande ungdomar och studerande. Förhållandet är enligt min mening fullständigt orimligt.
Samhället måste på många olika sätt uppmuntra ungdomar att arbeta men med nu rådande marginaleffekter bortfaller en stor del av motivet för många att arbeta under t.ex. del av sommarferierna.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att ta bort de orimliga marginaleffekter som finns i nuvarande skatte- och avgiftsskala?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:690 besvarad av , ()
- Statsrådet Thomas Östros
Eskil Erlandsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att ta bort de orimliga marginaleffekter som finns i nuvarande skatte- och avgiftsskala.
Frågan ställs mot bakgrund av att skyldigheten att betala allmän pensionsavgift inträder vid en årlig förvärvsinkomst som uppgår till 0,24 basbelopp, dvs. 8 800 kr. När förvärvsinkomsten uppgår till detta belopp skall allmän pensionsavgift betalas med 600 kr. Denna tröskel för skyldigheten att betala allmän pensionsavgift får till effekt att årsinkomster i ett begränsat intervall på 8 800-9 400 kr inte ger en högre nettoinkomst än en årsinkomst på 8 700 kr.
Den beskrivna effekten är ett ofrånkomligt resultat av att allmän pensionsavgift tas ut på hela inkomsten när inkomsten uppgår till en viss nivå. Nivån för skyldigheten att betala allmän pensionsavgift motsvarar grundavdraget vid inkomstbeskattningen av aktuella årsinkomster.
Beloppsgränsen för att betala allmän pensionsavgift följer också den inkomstgräns som gäller för skyldigheten att lämna självdeklaration. Det var också det främsta skälet för att införa nuvarande beloppsgräns för skyldigheten att betala allmän pensionsavgift. Det borde nämligen inte komma i fråga att inrätta ett särskilt taxeringsförfarande för att på grundval av kontrolluppgifter kunna fastställa pensionsgrundande inkomst såvitt gällde sådana begränsade inkomster. Dessa skäl har enligt min mening alltjämt stor betydelse för hur bestämmelserna bör vara utformade.
Att allmän pensionsavgift betalas redan från första kronans inkomst står i överensstämmelse med vad som föreslås i proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. Där föreslås att pensionsgrundad inkomst endast skall fastställas för den som har förvärvsinkomster som sammanlagt överstiger 0,24 basbelopp och att pensionsrätt då skall beräknas från första kronans inkomst varje år. I och med att samma beloppsgräns föreslås gälla för beräkning av pensionsrätt som för skyldigheten att betala allmän pensionsavgift upphör en inkonsekvens mellan pensionsrätt och allmän pensionsavgift som finns med nuvarande regler.
Ett alternativ för att undvika tröskeleffekten skulle kunna vara att på samma sätt som vid inkomstbeskattningen ha ett grundavdrag vid beräkning av den allmänna pensionsavgiften. Det skulle emellertid medföra ett avsteg från en av de principer som det reformerade pensionssystemet vilar på, nämligen att pensionsrätt i princip skall tjänas in från första kronans inkomst. Ett grundavdrag vid beräkning av den allmänna pensionsavgiften skulle också vara kostsamt. Överslagsvis skulle det innebära en minskning av allmänna pensionsfondens inkomster med 3 miljarder kronor per år.
I detta perspektiv framstår den negativa betydelse som den beskrivna tröskeleffekten kan ha för enskilda och för funktionen i svensk ekonomi som liten i jämförelse med de avgjorda fördelar som nuvarande ordning har.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.