människorättssituationen i Burma

Skriftlig fråga 1999/2000:1369 av Andersson, Marianne (c)

den 29 augusti

Fråga 1999/2000:1369

av Marianne Andersson (c) till utrikesminister Anna Lindh om människorättssituationen i Burma

Trots att EU verkligen ansträngt sig för att markera allvaret i sin syn på människorättssituationen i Burma, genom att t.ex. införa begränsade sanktioner mot Burma, blockera samarbetsavtalet mellan EU och Asean, som en reaktion på att Asean antog Burma som medlem i juli 1997 och inte minst de markeringar utrikesministern själv föredömligt gjorde vid det asiatiska säkerhetsmötet i Bangkok i juli, är det oerhört angeläget att omvärlden inte upphör att sätta fokus på människorättssituationen i Burma. Bl.a. FN:s människorättskommission rapporterar om att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Burma blir allt hårdare och mer systematiska. Vi vet att den burmesiska militärdiktaturen fortsätter att gripa och kvarhålla ett mycket stort antal människor av politiska skäl. Civila har tvångsförflyttats i stor skala, enskilda har berövats sina markområden och försörjningsmöjligheter och tvingats till tvångsarbete (t.o.m. barn och gravida kvinnor!) eller fängslats. De som inte vill delta i striderna mot gerillan har dödats. Burmas oppositionsledare och tillika mottagaren av Nobels fredspris, Aung San Suu Kyi hålls tidvis i husarrest och övervakas ständigt. Hennes parti Demokratiska förbundet vann stort i parlamentsvalet 1990 men militärjuntan hindrade henne att inta premiärministerposten. Den sammantagna bilden av människorättssituationen i Burma är därmed mycket bekymmersam och förtjänar omvärldens allvarliga kritik och uppmärksamhet. Den demokratiska oppositionen i Burma behöver omvärldens envetna stöd i kampen för de mänskliga rättigheterna.

Vilka åtgärder vidtar regeringen inom EU för att stödja den demokratiska oppositionen?