människohandeln i Europa
Skriftlig fråga 2001/02:64 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-10-15
- Anmäld
- 2001-10-23
- Besvarad
- 2001-10-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 15 oktober
Fråga 2001/02:64
av Sten Tolgfors (m) till justitieminister Thomas Bodström om människohandeln i EuropaKvinnor som köps och säljs som sexslavar är en ny, mycket grym, form av slaveri. Kvinnor lockas med drömmar om ett bättre liv. Ofta luras de att de ska få ett au pair-jobb eller liknande. Sedan möts de av hänsynslösa sexhandlare som våldtar, drogar och misshandlar dem. Efter det börjar det riktiga helvetet.
Kvinnohandel finns i Europa. Kvinnor köps och säljs likt slavar av den organiserade brottsligheten och utnyttjas sexuellt i syfte att tjäna pengar. Kvinnorna kommer i huvudsak från de gamla öststaterna, främst Moldavien, Rumänien och Ukraina. Kvinnorna vet inte vad som väntar dem.
Polisen i de länder där kvinnorna kommer från och i de länder där de tvingas till prostitution måste samarbeta över gränserna för att kunna lösa problemen. Det är också viktigt att denna fråga lyfts upp på den internationella agendan och inkluderas i polissamarbete inom EU och Östersjösamarbetet. Upplysningskampanjer måste nå kvinnor i ursprungsländerna.
Min fråga till justitieministern är:
Vilka konkreta åtgärder avser justitieministern vidta för att stoppa människohandeln med kvinnor till Sverige och Europa?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:64 besvarad av
Svar på frågorna 2001/02:64 om människohandeln i Europa och 91 om människohandel över gränserna
Justitieminister Thomas Bodström
Sten Tolgfors har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att stoppa människohandeln med kvinnor till Sverige och Europa. Margareta Viklund har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att stoppa könshandeln med utländska kvinnor i Sverige.
Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.
Den gränsöverskridande handeln med människor för exploatering ökar och ger anledning till allt större oro. Särskilt utsatta är kvinnor och barn. De marknadsförs, transporteras och säljs av människohandlare för att utnyttjas i framför allt prostitution.
Det är helt oacceptabelt att vi år 2001 tvingas konstatera att slavhandeln inte har upphört utan bara ändrat form. De flesta länder är på något sätt berörda, antingen som länder varifrån kvinnorna och barnen rekryteras, eller som transit- eller destinationsländer. Detta är naturligtvis något som måste bekämpas med alla till buds stående medel.
De förfaranden som kan sägas ingå i det sammanfattande begreppet handel med människor är i dag straffbara enligt svensk rätt enligt olika bestämmelser i främst brottsbalken, några med fängelse tio år eller t.o.m. livstid i straffskalan. Sexualbrottskommittén har föreslagit att det införs särskilda bestämmelser om straffansvar för människohandel för sexuella ändamål. Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds nu inom Justitiedepartementet.
Som nationell rapportör åt regeringen i frågor om handel med kvinnor samlar Rikspolisstyrelsen in uppgifter om omfattningen av handel med kvinnor i Sverige och andra länder och om hur kvinnohandeln kan förebyggas och bekämpas. Härigenom ökar polisens och rättsväsendets medvetenhet och kunskap om denna brottstyp och hur den bäst ska bekämpas. I sin senaste rapport anger Rikskriminalpolisen att man har fått uppgifter som tyder på att förbudet mot köp av sexuella tjänster har gett Sverige rykte om att vara ett svårt land att bedriva prostitution i och att detta kan verka avskräckande på de brottslingar som bedriver handel med människor. För att sprida information om handel med kvinnor och barn, särskilt om förebyggande arbete och samverkan, anordnar Rikspolisstyrelsen i november ett seminarium med deltagare från polismyndigheterna samt andra berörda myndigheter och organisationer.
EU har naturligtvis en oerhört viktig roll att spela i kampen mot handeln med människor. Det svenska ordförandeskapet ägnade full kraft åt att föra EU:s arbete mot människohandeln framåt. Ett exempel är arbetet med det rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel som ministerrådet nyligen nådde en politisk överenskommelse om. Vår förhoppning är nu att en framtida ny EU-gemensam straffrättslig lagstiftning ska bidra till att underlätta bl.a. polis och åklagares samarbete över gränserna med att hindra och beivra dessa brott.
Det svenska ordförandeskapet ägnade också stor kraft åt att få till stånd ett fördjupat och förbättrat rättsligt samarbete med kandidatländerna redan innan anslutningsförhandlingarna är klara. Ett ämne för de diskussioner som förs med kandidatländerna är ansträngningarna för att bekämpa människohandeln. Även i arbetsgruppen för yttre gränskontroll drev Sverige under ordförandeskapet ett initiativ om människohandel. Initiativet innehåller förslag till flera åtgärder, t.ex. utbildning av personal som arbetar vid gränskontroller och vid beskickningars visumavdelningar samt sammanställning av nationella kontaktpunkter för informationsutbyte. Initiativet behandlas i arbetsgruppen och Sverige kommer att fortsätta verka för dess genomförande.
Att bekämpa människohandel är också en högt prioriterad fråga för Europol. Vi ska i största möjliga utsträckning dra nytta av Europols unika ställning som kriminalunderrättelseorgan för medlemsländerna när det gäller människohandel. Sverige kommer att verka för att medlemsländerna i större utsträckning än i dag förser Europol med sådana uppgifter att Europol kan driva en så effektiv underrättelseverksamhet som möjligt.
I detta sammanhang måste också Eurojust nämnas som bl.a. ska ägna sig åt samordning av brottsutredningsinsatser beträffande människohandel. En provisorisk enhet för rättsligt samarbete, Pro-Eurojust, började sin verksamhet redan i mars 2001. Enheten har på kort tid etablerat sig som en effektiv samordningsenhet.
Frågan om handel med kvinnor har också lyfts upp på dagordningen i Östersjösamarbetet och i Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. I denna leder Sverige en expertgrupp om handel med kvinnor. Gruppen består av poliser och åklagare som fokuserar på operativt och konkret polissamarbete i fall med handel med kvinnor. Samarbetet har redan lett till framgång i flera ärenden.
De nordiska och baltiska jämställdhets- och justitieministrarna har kommit överens om att under år 2002 genomföra en kampanj mot sexslavhandel i de nordiska och baltiska länderna. Syftet är bl.a. att göra allmänheten medveten om den här typen av brottslighet och att skapa en opinion mot mäns utnyttjande av kvinnor och barn.
Avslutningsvis vill jag säga att det knappast kan råda någon tvekan om att de viktigaste åtgärderna på längre sikt är insatserna för att förebygga att människohandel över huvud taget äger rum. Vi måste angripa problemet vid dess rötter. Det gäller förhållanden som i ursprungsländerna försätter särskilt kvinnor och barn i en utsatt och riskfylld situation, såsom fattigdom och brist på lika möjligheter. Det gäller också den efterfrågan på människor att exploatera som skapar en marknad i Sverige och andra destinationsländer. Inom alla dessa områden arbetar också regeringen mot människohandeln. Detta arbete kommer att fortsätta med oförminskad styrka.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.