Mandéernas situation i Irak
Skriftlig fråga 2006/07:57 av Ohlsson, Birgitta (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-10-25
- Anmäld
- 2006-10-26
- Besvarad
- 2006-10-31
- Besvarad
- 2006-11-01
- Svar anmält
- 2006-11-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2006/07:57 Mandéernas situation i Irak
av Birgitta Ohlsson (fp)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Efter Irakkonfliktens utbrott har många minoritetsgrupper i landet känt oro för våld och förföljelse från olika muslimska grupper. Detta har bland annat drabbat en etnisk och religiös grupp kallad mandéerna. De är en folkgrupp med rötterna främst i södra Iran och Irak. Det lever ungefär 15 000 mandéer i Irak i dag. Mandéerna bekänner sig till mandeismen, en religion som har sina rötter i kristendomen.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till utrikesministern:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta, exempelvis inom ramen för EU och FN, för att säkerheten ska kunna tryggas för etniska och religiösa minoriteter i Irak, till exempel mandéerna?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:57 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på frågorna
2006/07:44 Folkmorden i Irak
2006/07:57 Mandéernas situation i Irak
2006/07:60 Etnisk rensning i Irak
Utrikesminister Carl Bildt
Yilmaz Kerimo har frågat mig vad jag avser att göra för att skydda de kristna assyrierna/syrianerna/kaldéerna i Irak.
Birgitta Ohlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta, till exempel inom ramen för EU och FN, för att säkerheten ska kunna tryggas för religiösa och etniska minoriteter i Irak, till exempel mandéerna.
Luciano Astudillo har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att skydda de kristna minoriteterna i Irak.
Jag har valt att besvara dessa frågor i ett sammanhang.
Säkerhetssituationen i Irak är ytterst allvarlig. Att våldet intensifieras och i ökande utsträckning får religiösa och etniska tecken inger stor oro. Det internationella samfundet måste kraftsamla för att ge den irakiska regeringen det stöd som krävs för att på sikt skapa ett fungerande samhälle där mänskliga rättigheter respekteras och där demokratins och rättsstatens principer kan få fäste.
Europeiska unionen och Sverige stöder fullt ut den irakiska regeringens deklarerade avsikt att skapa ett Irak där samtliga medborgare oavsett etnisk bakgrund eller religion kan leva i säkerhet.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Irak betonar vikten av att de mänskliga rättigheterna respekteras och att dialogen mellan olika samhällsgrupper ökar. Den svenska landstrategin för Irak anger att utvecklingssamarbetet ska söka motverka all slags diskriminering. Sveriges bistånd till Irak fördelas till största delen via Europeiska unionen och Förenta nationerna. I dessa forum betonar regeringen vikten av att skydda utsatta grupper och främja mänskliga rättigheter, inklusive skyddet för minoriteter.
Inom ramen för EU agerar Sverige för ett ökat engagemang i Irak med fokus på grundläggande rättssäkerhet och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bidrar bland annat till EU:s gemensamma rättsstatsinsats Eujust lex som syftar till att utbilda domare, poliser och andra befattningshavare inom rättsstatsområdet.
Sverige stöder också genom Förenta nationerna återuppbyggnads- och demokratiseringsprocessen i Irak. FN har en viktig roll att fylla inte minst när det gäller att bistå den irakiska regeringen och parlamentet i arbetet med att omsätta den nya irakiska grundlagen i lagar och praktisk handling så att etniska och religiösa minoriteters fri- och rättigheter skyddas på ett tillfredsställande sätt.
Irak behöver kompromissvilja och samling, inte splittring och uppdelning enligt religiösa och etniska skiljelinjer. Den irakiska regeringen har ett ansvar för att tillgodose samtliga gruppers säkerhet inom landets gränser. Det internationella samfundet har ett ansvar att hjälpa Irak med detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.