löneklyftorna mellan kvinnor och män
Skriftlig fråga 1998/99:188 av Jonsson, Sofia (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-14
- Anmäld
- 1998-12-21
- Besvarad
- 1998-12-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 december
Statistiska centralbyråns senaste statistik för kvinnors och mäns löner är skrämmande. Rapporten visar att kvinnor fortfarande tjänar mindre än sina manliga kolleger, och ingen minskning i lönegapet har skett under det senaste året.
Enligt SCB är den genomsnittliga månadslönen för kvinnor 16 200 kr och för män 19 600 kr. Detta innebär att kvinnornas lön endast utgör 83 % av männens lön. Dessa siffror är i stort sett lika sedan sista mätningen 1996. Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet menar att ingenting har hänt sedan mitten på 80-talet.
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket stor. Kvinnor finns mer koncentrerade till vissa yrken än männen, och kvinnor har ofta sin inkomst via sysselsättning inom den offentliga sektorn.
Vilka åtgärder tänker jämställdhetsministern vidta för att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:188 besvarad av
- Jordbruksminister Margareta Winberg
den 22 december
Sofia Jonsson har frågat mig vilka åtgärder som jag tänker vidta för att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män.
Jag har, liksom Sofia Jonsson, tagit del av Arbetslivsinstitutets och SCB:s rapport om kvinnors och mäns löner. Att kvinnor i genomsnitt tjänar 83 % av vad män gör är givetvis oacceptabelt, även om en del av löneskillnaderna kan förklaras med faktorer som ålder, utbildning, yrkesgrupp och sektor.
Att synliggöra osakliga löneskillnader på grund av kön är mycket viktigt. Därför fick Arbetslivsinstitutet år 1997 regeringens uppdrag att avsätta medel för upphandling från SCB av en lönestatistik som är utformad så att den kan ligga till grund för fördjupade analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män. Enligt Arbetslivsinstitutets regleringsbrev för år 1999 skall institutet i samarbete med SCB fortsätta utvecklingsarbetet som rör statistik och analys av löneskillnader mellan kvinnor och män.
Dessutom får SCB nästa år 1 miljon kronor för att vidareutveckla lönestatistiken, särskilt i fråga om en bättre yrkesredovisning, så att den kan ligga till grund för fördjupade analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män och därmed underlätta värderingen av olika arbeten.
Under en följd av år har Arbetslivsinstitutet avsatt medel till det s.k. LÖV-programmet - Lönebildning och arbetsvärdering - för forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader mellan kvinnor och män. Slutrapport från programmet kommer att redovisas i början av nästa år.
Vidare har regeringen i dag beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen om en översyn av vissa delar av jämställdhetslagen. Utredaren skall även göra en analys av frågor som hänger samman med arbetsvärdering och bedöma om ytterligare åtgärder behövs för att arbetet med att bestämma lika lön för lika och likvärdigt arbete skall underlättas i praktiken.
JämO fick en resursförstärkning på 5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997, bl.a. för att driva frågor om lönediskriminering. JämO skall senast den 1 mars 1999 redovisa hur det utökade anslaget har påverkat myndighetens verksamhet. Redan nu kan emellertid konstateras att arbetet som rör löneskillnader mellan kvinnor och män kräver stora resurser. Därför kommer ytterligare 2 miljoner kronor att tillföras myndigheten fr.o.m. budgetåret 1999.
Regeringen har även givit alla statliga myndigheter i uppdrag att redovisa sin kompetensförsörjning m.m. Bl.a. skall myndigheterna redovisa det arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.
Jag ser arbetet med att komma till rätta med osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män som en av jämställdhetspolitikens viktigaste frågor. Det aktiva och långsiktiga arbetet med att motverka osakliga löneskillnader måste fortsätta. Jag vill dock betona att det är arbetsmarknadens parter som har det huvudsakliga ansvaret för lönebildningen. Därmed har de också ansvar för det viktiga arbetet med att motverka osakliga löneskillnader mellan könen.
Inte minst på senare tid har parterna på arbetsmarknaden visat att arbetsvärdering är ett användbart verktyg för att komma till rätta med osakliga löneskillnader. Jag välkomnar fler initiativ på detta område.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.