Lindomeproblematiken
Skriftlig fråga 1998/99:610 av Marcelind, Ragnwi (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-05-06
- Besvarad
- 1999-05-12
- Anmäld
- 1999-05-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 maj
I december 1998 svarade justitieministern på en fråga angående Lindomeproblematiken, dvs. hur ansvarsbedömningen skall göras när två eller fler personer varit närvarande då ett brott begåtts samtidigt som det inte går att avgöra vem som begått brottet eller om gärningen utförts av flera.
Ministern angav i sitt svar att frågan för tillfället bereddes inom departementet och att konkret information om vilka förslag regeringen tänkt lämna skulle komma under våren. I centralkansliets lista över propositioner som skall avlämnas den 28 maj finns propositionen Vissa allmänna straffrättsliga frågor med, men enligt uppgift från departementet kommer propositionen dessvärre inte att läggas förrän senare i höst.
Det är beklagligt att en så viktig fråga som reglerna om medverkan vid brott förblivit olöst i nästan tio år. Brottet i Lindome begicks 1990. I mars 1992 förordnade den dåvarande justitieministern Gun Hellsvik professor Madeleine Leijonhuvud att göra en översyn. 1993 presenterades Lejonhuvuds promemoria Efter Lindome. Den 11 maj 1994 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare, chefen för Justitiedepartementet, hovrättsrådet Martin Borgeke. I december 1996 presenterade Borgeke utredningen Straffansvarets gränser. Därefter har frågan legat på den nuvarande regeringens bord.
Min fråga till justitieminister Laila Freivalds är:
Varför kommer inte den aviserade propositionen att läggas i vår?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:610 besvarad av
- Justitieminister Laila Freivalds
den 12 maj
Ragnwi Marcelind har frågat mig varför den aviserade propositionen i anledning av Straffansvarsutredningens betänkande Straffansvarets gränser (SOU 1996:185) inte kommer att läggas i vår. Ragnwi Marcelind ställer sin fråga mot bakgrund av den s.k. Lindomeproblematiken.
Dagens lagstiftning innebär att var och en som deltar i ett brott kan straffas alltefter sin grad av medverkan. Detta förutsätter självfallet att det är bevisat att vederbörande verkligen har medverkat i den brottsliga gärningen. Utgångspunkten för bedömningen är det stränga beviskrav som bör gälla i brottmål. Beviskravet är ett uttryck för den vikt vi fäster vid rättssäkerheten. Det är endast i de fall där det utom rimligt tvivel kan fastställas att den åtalade är skyldig till brottet som han eller hon skall dömas.
I Lindomefallet gick det inte att fastställa utom rimligt tvivel vem som begått brottet. För att i liknande fall kunna uppnå tillräcklig bevisning är det väsentligt att förundersökningen sker på ett omsorgsfullt sätt bl.a. genom noggranna brottsplatsundersökningar. Riksåklagaren har, mot bakgrund bl.a. av Lindomefallet, meddelat närmare rekommendationer och förslag när det gäller hur förundersökningar skall bedrivas och hur åtal i brottsutredningar rörande grova våldsbrott med flera inblandade skall utformas.
Straffansvarsutredningen har bl.a. belyst Lindomeproblematiken. Utredningens slutsats är att de straffrättsliga och straffprocessuella regler som gäller för närvarande motsvarar de krav som man kan ställa i en rättsstat. Enligt utredningen finns det inte anledning att föreslå någon lagändring till följd av det inträffade. Utredningen framhåller i stället vikten av att stora ansträngningar görs för att säkra bevisning i fall som Lindome och hänvisar i det sammanhanget särskilt till Riksåklagarens ovan nämnda rekommendationer.
Utredningens betänkande innehåller således inte något förslag till lagändring som skulle kunna "lösa" Lindomeproblematiken. Däremot innehåller betänkandet några förslag som kan vara av betydelse vid liknande situationer. De förslagen hänför sig bl.a. till ett utvidgat ansvar för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott och om ett straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå nödställd.
Huvuddelen av utredningens förslag utgörs emellertid av en lagteknisk och systematisk genomgång av vissa centrala straffrättsliga frågor, bl.a. medverkansansvaret. Denna genomgång har inte någon bäring på Lindomeproblematiken. Förslagen avser dock för straffrätten mycket betydelsefulla bestämmelser och de kräver därför noggranna överväganden. Dessa måste få ta den tid som är nödvändig men jag hoppas att kunna få presentera ett förslag till hösten.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.