Likvärdighet i skolan
Skriftlig fråga 2020/21:829 av Lars Püss (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-12-02
- Överlämnad
- 2020-12-03
- Anmäld
- 2020-12-04
- Svarsdatum
- 2020-12-09
- Sista svarsdatum
- 2020-12-09
- Besvarad
- 2020-12-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
I statliga utredningar, i propositioner och i den allmänna debatten upprepas begreppet en likvärdig skola. En vanlig uppfattning är att en likvärdig skola är det mest eftersträvansvärda. Samtidigt finns det ingen tydlig definition av vad likvärdighet egentligen betyder i en skolkontext. Det finns därmed heller inget tydligt kvantitativt mått för att mäta huruvida likvärdigheten i den svenska skolan minskar eller ökar.
Jag har full förståelse för att varken regeringen eller utbildningsministern kan svara för vad andra lägger i definitionen av likvärdighet, så det kan vi lämna därhän. Att däremot få ta del av ministerns syn på saken vore mycket upplysande.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Hur definierar ministern likvärdighet i skolan – givet att det är ett avgörande begrepp för att förstå ministerns politiska åtgärder och mål?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:829 besvarad av Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Svar på fråga 2020/21:829 av Lars Püss (M)
Likvärdighet i skolan
Lars Püss har frågat mig hur jag definierar likvärdighet i skolan.
Det framgår av skollagen (2010:800) och dess förarbeten att alla ska ha lika tillgång till utbildningen i skolväsendet, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden. Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas (1 kap. 8 och 9 §§). Kravet på en likvärdig utbildning innebär enligt förarbetena att alla elever ska ha tillgång till en verksamhet med en så hög kvalitet att de fastställda målen för utbildningen nås, oavsett var i landet eleverna bor eller vilken skola de går i. Hur verksamheten ska utformas för att nå de fastställda målen kan dock variera beroende på lokala behov och förutsättningar. Likvärdighet innebär inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Resurser till utbildning inom skolväsendet ska i stället fördelas efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov (2 kap. 8 b § skollagen). Alla barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt och en strävan ska vara att uppväga skillnader i deras förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen (1 kap. 4 § skollagen). Som anges i förarbetena ligger i detta att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag beträffande de elever som har sämre förutsättningar.
Rapporter, bl.a. Skolverkets lägesbedömning 2020, visar att skolors kvalitet skiljer sig åt, både mellan skolor och inom skolor. Detta är givetvis ett stort likvärdighetsproblem. Elever har också blivit allt mer uppdelade mellan olika skolor utifrån socioekonomisk bakgrund och migrationsbakgrund. Den socioekonomiska och etniska boendesegregationen befästs i skolorna. Denna uppdelning av elever riskerar att leda till ökade kvalitetsskillnader mellan skolor och kan medföra att inte alla elever i Sverige får den utbildning som de har rätt till.
Ett stort problem med segregationen i skolan är att den skapar så ojämna förutsättningar för skolor att lyckas med kunskapsuppdraget. Forskning visar att föräldrars utbildningsnivå är den bakgrundsfaktor som har störst betydelse för elevers skolresultat. En lärare som undervisar i en klass där nästan alla elever har föräldrar med kort utbildning har vitt skilda förutsättningar att bedriva en allsidig undervisning jämfört med en lärare som verkar i en klass där nästan alla elever har högutbildade föräldrar. Vi vet också att det är svårare att rekrytera och behålla legitimerade och erfarna lärare vid skolor i områden med socioekonomiska utmaningar.
En stor del av skolsegregationen beror på boendesegrationen, men nuvarande regler när det gäller placering och mottagande av elever bidrar också till skolsegregationen. I betänkandet En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning (SOU 2020:28) finns bl.a. förslag om att huvudmännen aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning av elever och att urvalsgrunderna för kommunala och fristående skolor ska ändras. I betänkandet Gemensamt ansvar – en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning (SOU 2020:33) finns bl.a. förslag som syftar till att främja en likvärdig utbildning och minska segregationen inom gymnasieskolan. Jag ser fram emot att analysera de remissynpunkter som nyligen inkommit på förslagen i betänkandena.
Vi behöver åter bygga upp ett skolsystem som ger jämlika förutsättningar, utjämnar livschanser och bidrar till sammanhållning och gemenskap. Alla elever ska ha möjlighet att lära sig mycket i skolan, oavsett var de bor och vilka föräldrar de har. Min förhoppning är att fler partier i riksdagen framöver ska ställa sig bakom förslag som syftar till att motverka skolsegregationen så att vi kan råda bot på den bristande jämlikheten i svensk skola.
Stockholm den 9 december 2020
Anna Ekström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.