Likvärdiga utredningar i sjukersättningsärenden

Skriftlig fråga 2005/06:744 av Hoffmann, Ulla (v)

den 4 januari

Fråga 2005/06:744 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Likvärdiga utredningar i sjukersättningsärenden

I 16 kap. 1 § lagen om allmän försäkring (AFL) anges att anmälan om sjuk- eller aktivitetsersättning kan ske antingen genom att en person själv lämnar in en ansökan, eller att Försäkringskassan vid långa sjukskrivningsärenden kan gå in och ändra sjukpenning till sjukersättning.

Inom Försäkringskassan i Stockholm har det på senare tid utvecklats en praxis att de personer som själva ansöker om sjukersättning också själva ska styrka sin sjukdom och arbetsoförmåga. Detta skiljer sig från de fall då det är Försäkringskassan som tagit initiativ till att ändra sjukpenning till sjukersättning. I dessa ärenden visar sig myndigheten ta ett aktivt ansvar för utredningen och för att tillföra relevanta beslutsunderlag. En delförklaring till denna bristande likvärdighet är att Försäkringskassan ibland tycks se på enskildas ansökningar som initierade av socialtjänsten i syfte att kommunerna ska slippa undan försörjningsansvaret.

Utvecklad praxis riskerar att missgynna den som själv ansöker om sjukersättning och strider mot lagstiftningens intentioner. Försäkringskassan har enligt AFL ansvar för att utreda ärenden utan att göra skillnad på om personen i fråga själv initierat ärendet eller om det är gjort av myndigheten. I 7 kap. 3 b § AFL anges att Försäkringskassan kan ålägga den försäkrade att gå till särskilda läkare eller genomgå vissa undersökningar. Detta understryker Försäkringskassans ansvar för att utreda ärendet, oavsett hur ärendet initierats.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Hans Karlsson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Försäkringskassans praxis och utredningsansvar vid ansökan om sjukersättning ska överensstämma med lagstiftningens intentioner?