läkemedelskostnader
Skriftlig fråga 1998/99:679 av Hansson, Roy (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-05-31
- Besvarad
- 1999-06-09
- Anmäld
- 1999-06-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Genom läkemedelsreformen överfördes kostnadsansvaret till sjukvårdshuvudmännen.
den 31 maj
Gotlands kommun gjorde i början av år 1998 en undersökning av rutiner och kostnader för läkemedel till boende på f.d. sjukhemmen (särskilt boende, öppen vård). Läkemedel förskrevs individuellt till varje boende. Utredningen visade att kassationen på ett av sjukhemmen uppgick till ca 800 kr per boende och år (även högre belopp finns redovisade). Kommunen beslöt att övergå till den s.k. slutenvårdsmodellen. Denna innebär att läkemedel rekvireras via sjukhusapoteket och att läkemedelskostnaden reduceras.
Genom slutenvårdsmodellen kunde kostnaden för läkemedlen reduceras. Regeringen har i efterhand beslutat att inte bevilja statsbidrag för kostnaden (för Gotlands kommun ca 2 mkr per år). Förskrivs läkemedel på recept ökar samhällets kostnad men då beviljas statsbidrag.
När det vidtas åtgärder för att sänka läkemedelskostnaden, vilket var en grundtanke med reformen, får man, som i Gotlands kommuns fall, själv bära hela kostnaden.
Det kan inte vara rimligt att om t.ex. Gotlands kommun har höga kostnader så beviljas statsbidrag men om Gotlands kommun inför ett system som minskar samhällets kostnader för läkemedel så dras statsbidraget in.
Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta som säkerställer fortsatta statsbidrag när åtgärder vidtas för att sänka samhällets läkemedelskostnader?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:679 besvarad av
- Socialminister Lars Engqvist
den 9 juni
Roy Hansson har frågat om vilka åtgärder jag avser att vidta för att sänka samhällets läkemedelskostnader.
I samband med att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen överfördes till landstingen den 1 januari 1998 träffade staten och landstingen en överenskommelse om bl.a. vissa principer för den ekonomiska regleringen t.o.m. år 2000. En av utgångspunkterna för regleringen är att staten ersätter landstingen för kostnader inom läkemedelsförmånen vilket innebär att ersättning inte ges för läkemedel inom den slutna vården. En annan av utgångspunkterna är att finansieringsprincipen skall tillämpas vad gäller kostnadsansvaret för förmånen. Innebörden i denna är i korthet att kommuner och landsting skall kompenseras för statligt beslutade åtgärder som direkt tar sikte på kommuner respektive landsting.
Staten och landstingen har därefter och utifrån principöverenskommelsen kommit överens om storleken på det särskilda statsbidraget för både 1998 och 1999. I dessa båda överenskommelser har frågan om tillämpningen av den s.k. slutenvårdsmodellen, som Roy Hansson refererar till, inte reglerats.
När det gäller landstingens kostnadsansvar för läkemedelsförmånen efter år 2000 skall staten och landstingen komma överens om en ny ersättningsmodell. Landstingen kommer då att få fullt kostnadsansvar för läkemedel inom såväl slutenvård som öppenvård. Frågan om en ny ersättningsmodell bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Rent allmänt är frågan om att få kontroll över kostnadsutvecklingen inom läkemedelsförmånen av hög prioritet. En rad aktiviteter som rör denna fråga pågår också inom Regeringskansliet däribland den nyligen tillsatta utredningen som skall göra en total översyn av läkemedelsförmånen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.