lagstiftning om brandlarm

Skriftlig fråga 2001/02:1163 av Stenmark, Rigmor (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-05-15
Anmäld
2002-05-21
Besvarad
2002-05-22

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 maj

Fråga 2001/02:1163

av Rigmor Stenmark (c) till försvarsminister Björn von Sydow om lagstiftning om brandlarm

Gång på gång sker bränder i Sverige där man i efterhand upptäcker att det inte fanns vare sig brandvarnare eller larmsystem. Efter att ett äldreboende har brunnit, med dödlig utgång, har Uppsala återigen drabbats av en brand där det bevisligen inte fanns automatiskt brandlarm installerat i byggnaden. Denna gång handlade det om den anrika saluhallen i centrala Uppsala. I dess närhet finns både domkyrkan och andra värdefulla byggnader. Branden upptäcktes av en förbipasserande. Hade det funnits ett automatiskt brandlarmssystem hade brandkåren varit på plats mycket tidigare.

I dag finns ingen tvingande lagstiftning om att installera brandlarmssystem vare sig i bostäder eller lokaler. Ett krav om detta har tidigare väckts i riksdagen och bara för någon månad sedan krävde jag detta i samband med att en motion i frågan behandlades i bostadsutskottet. Dessvärre fick jag inget gehör den gången.

Ansvaret ligger i dag hos de enskilda och hos kommunernas räddningstjänst som endast kan anmoda folk att sätta in brandlarm. Det är helt uppenbart att detta inte fungerar och därför måste det i lag införas krav på automatiskt larm och brandvarnare.

Min fråga till försvarsministern:

Är ministern nu beredd att tillmötesgå kravet om lagstiftning som avsevärt skulle förhindra brandkatastrofer i vårt land?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1163 besvarad av

den 22 maj

Svar på fråga 2001/02:1163 om lagstiftning om brandlarm

Försvarsminister Björn von Sydow

Rigmor Stenmark har frågat mig om jag är beredd att tillmötesgå kravet på lagstiftning som avsevärt skulle förhindra brandkatastrofer i vårt land.

Jag har under en längre tid påtalat vikten av det förebyggande arbetet inom räddningstjänsten för att kunna undvika olyckorna i största möjliga mån. Det är tråkigt när viktiga kulturvärden slukas av eldens lågor, och än mer tragiskt när människoliv går till spillo.

Det är olyckligt att inte säkerhetstänkandet är så utbrett i samhället så att alla inser vilken billig livförsäkring som en brandvarnare kan erbjuda samtidigt som det inte får medföra att människor invaggas i en falsk säkerhet utan att det ska ses som ett komplement till övrigt säkerhetstänkande i strävan att undvika farliga situationer.

En utredare har nyligen gjort en översyn av räddningstjänstlagen och förslagit en ny lagstiftning som skulle medföra ökade möjligheter för kommunerna att anpassa handlingsprogrammen efter lokala förutsättningar men för den skull inte äventyra medborgarnas säkerhet. Förslagen innebär bl.a. ett ökat krav på brandskyddsdokumentation vilket kan medföra ett tydligare ansvarstagande från fastighetsägaren eller innehavaren. Något förslag på särskilt krav i lag att installera larmsystem lämnas emellertid inte av utredaren. I lagstiftningsfrågan avser jag att återkomma till riksdagen.

För egen del anser jag inte att det för närvarande finns skäl att välja lagstiftning om brandvarnare som metod för att förbättra brandskyddet.

Vad gäller brandlarm har Räddningsverket i sin insatsstatistik från 2000 redovisat att i relation till totala antalet inkommande larm från automatlarm möts räddningstjänsten i genomsnitt av brand eller brandtillbud i endast ca 4 % av fallen. Det är därför viktigt att se över hur dessa larm hanteras så att det inte påverkar möjligheterna för räddningstjänsten att finnas på plats när de verkligen behövs.

Jag vill för övrigt nämna det viktiga arbete som bedrivs med olycksuppföljning av bl.a. orsaken till dödsbränder. Ett arbete som medför en förbättring av de förebyggande åtgärderna.

Jag tänker fortsätta arbeta för att utveckla vårt säkerhetstänkande och arbeta med olycksförebyggande frågor.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.