Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvinnomord

Skriftlig fråga 2000/01:671 av Enochson, Annelie (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-02-12
Anmäld
2001-02-20
Besvarad
2001-02-22

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 februari

Fråga 2000/01:671

 av Annelie Enochson (kd) till socialminister Lars Engqvist om kvinnomord

I början av januari i år mördades en kvinna av sin exmake utanför sin dotters dagis. Kvinnan hade med socialtjänstens hjälp fått flytta från Eskilstuna till Mölndal för att undgå vidare misshandel av sin exmake. Dock hittade han henne och stack ned henne brutalt med 24 knivhugg.

Det här var det senaste av kvinnomord i Sverige som drabbar kvinnor med våldsbenägna män. Varje år mördas ca 20 kvinnor av sina män eller exmakar. Kvar lämnas barnen som nu får sin mördare till far som vårdnadshavare. Föräldrabalken reglerar vårdnad och umgänge och talar om barnens rätt till båda föräldrarna, vilket är en självklarhet i de flesta fall. En pappa som mördar en moder har däremot kraftigt åsidosatt sitt barns rätt till en trygg uppväxt och borde därför omgående fråntas vårdnaden och en tillfällig vårdnadshavare utses.

Denna utredning kan ta år. Under denna tid hinner barnen rota sig i familjehemmet och det kan då bli stora svårigheter för exempelvis den mördade moderns släktingar att då bli vårdnadshavare. Utifrån barnens bästa måste processen med dessa långa utredningar snarast ses över och minskas ned i tid.

Min fråga till socialminister Lars Engqvist är:

Vilka åtgärder tänker socialministern vidta för att lagen först och främst ska se till barnets bästa i de fall som redovisats och att inte fadern med automatik får kvarstå som vårdnadshavare?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:671 besvarad av

den 22 februari

Svar på fråga 2000/01:671 om kvinnomord

Justitieminister Thomas Bodström

Annelie Enochson har tagit upp barnets situation i de fall där en förälder dödat den andra föräldern. Mot bakgrund av ett fall som uppmärksammats i medierna har hon frågat socialministern vilka åtgärder han tänker vidta för att lagen först och främst ska se till barnets bästa i dessa fall och för att fadern inte med automatik ska få kvarstå som vårdnadshavare. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Jag kan naturligtvis inte kommentera det aktuella ärendet. Hur domstolar och myndigheter ska agera måste avgöras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Utgångspunkten för bedömningen ska alltid vara barnets bästa. Det gäller både den familjerättsliga och den socialrättsliga lagstiftningen. Men vad som är bäst för ett barn i ett enskilt fall är svårt att veta utan ingående kännedom om fallet.

Rent allmänt kan följande sägas om lagstiftningen.

I de fall där en förälder mördar den andra föräldern behöver barnet oftast en familjehemsplacering. En sådan kan göras med stöd av socialtjänstlagen eller, om vårdnadshavaren inte samtycker till en placering eller om det kan antas att samtycket inte ger utrymme för att garantera barnet behövlig vård, med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Sedan den 1 juli 1999 gäller att socialnämnden vid placering av barnet i första hand ska överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående (22 § socialtjänstlagen).

Om en förälder vid vårdnaden om sitt barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska rätten besluta om ändring i vårdnaden (6 kap. 7 § föräldrabalken). En fråga om ändring i vårdnaden prövas om socialnämnden begär det. Socialnämnden kan alltså, om domstolen bedömer att förutsättningarna i lagen är uppfyllda, få till stånd en överflyttning av vårdnaden från föräldern till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (se bl.a. rättsfallet RH 1990:127). En sådan talan kan väckas så snart socialnämnden finner skäl för det. Den som förordnas ska vara lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. I förarbetena framhålls att det många gånger är naturligt att vårdnadshavaren är en person som utöver en personlig kontakt också har en släktrelation till barnet.

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett familjehem och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden överflyttas till familjehemsföräldrarna eller någon av dem, ska domstolen utse dessa eller denne att som särskilt förordnad vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet (6 kap. 8 § föräldrabalken). Också i dessa fall är det socialnämnden som har att väcka talan om en överflyttning av vårdnaden.

Det är viktigt att de skyddsregler vi har verkligen används i de fall de är till för. Socialnämnderna spelar här, som framgått, en mycket viktig roll. Socialnämnden har ett ansvar för att bedöma om talan ska väckas eller inte. Nämnden har också ett ansvar för att den utredning som görs utgår från barnets bästa. Släktingar och andra personer som står barnet nära och som kan bidra till utredningen och nämndens ställningstagande måste uppmärksammas. Deras kunskaper och engagemang måste tas till vara.

Det är för tidigt att ta ställning till om reglerna om överflyttning av vårdnaden i föräldrabalken bör ändras. Jag anser dock att det finns anledning att överväga om en talerätt bör införas för t.ex. närstående när det gäller vårdnadsöverflyttningar. Som framgår av den s.k. barnskrivelsen (skr. 1999/2000:137) är avsikten att den frågan ska tas upp i samband med den planerade utvärderingen av 1998 års vårdnadsreform.

I likhet med min företrädare anser jag dock inte att det bör komma i fråga att, som Annelie Enochson verkar vara inne på, mer eller mindre automatiskt flytta över vårdnaden från en förälder som förgått sig mot den andra föräldern. Situationen är sällan så enkel som den beskrivs i medierna. Det händer t.ex. att en kvinna som under lång tid blivit misshandlad av sin man tar livet av honom. Jag anser inte att dessa kvinnor med automatik ska fråntas vårdnaden om sina barn. För att en vårdnadsöverflyttning ska ske bör vidare krävas att barnet har ett så gott förhållande till den tilltänkta vårdnadshavaren att barnet kan eller rimligen bör acceptera denne som vårdnadshavare. Det kan också mot den bakgrunden vara svårt att flytta över vårdnaden omedelbart. Det torde dock ofta vara naturligt att socialnämnden efter den typ av våldsbrott som Annelie Enochson tar upp, bedömer om en talan ska väckas om ändring i vårdnaden. Om vårdnaden ska överflyttas eller inte måste sedan avgöras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.