Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvinnojourer i andra länder

Skriftlig fråga 2002/03:745 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-04-02
Anmäld
2003-04-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2003-04-11
Svar anmält
2003-04-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 april

Fråga 2002/03:745

 av Carina Hägg (s) till statsrådet Jan O Karlsson om kvinnojourer i andra länder

Sveriges biståndssamarbete har alltmer kommit att uppmärksamma kvinnornas situation. Kvinnor har en dokumenterat mer utsatt situation än män. Våld mot och förtryck av kvinnor förekommer i alla länder. Kvinnojourer i Sverige har i många fall kontakter med kvinnojourer, och på området engagerade personer, i andra länder. Men enligt vad jag erfarit, vilket bekräftats av Sida, finns i dag inga stödinsatser till kvinnojourer i andra länder. Det är viktigt att vi stöder kvinnojourer i andra länder där kvinnorna i många fall har en mer utsatt situation än i Sverige. Kvinnojourernas verksamhet fyller två funktioner: De ger skydd för kvinnor och barn i en akut situation och de bidrar till att påverka attityder och politiska beslut med de erfarenheter man bygger upp.

Min fråga till statsrådet är om statsrådet har vidtagit någon åtgärd för att stöd ska utgå till kvinnojourer och likartad verksamhet i andra länder.

Svar på skriftlig fråga 2002/03:745 besvarad av

den 11 april

Svar på fråga 2002/03:745 om kvinnojourer i andra länder

Statsrådet Jan O Karlsson

Carina Hägg har frågat mig om jag har vidtagit någon åtgärd för att stödinsatser för skydd för kvinnor och barn i akuta situationer, ska utgå till kvinnojourer och likartad verksamhet i andra länder.

Den svenska regeringen delar Carina Häggs uppfattning om vikten av att uppmärksamma kvinnors och barns utsatta situation vad gäller våld och övergrepp i såväl fredstider som under och efter krig. Vi vet, till exempel, att våld mot kvinnor i hemmet ökat och blivit grövre efter kriget på Balkan.

Carina Hägg tar upp en problematik som är djupt rotad och mycket komplex. För att motverka våldet gäller det att främja ökad medvetenhet om problemet. Det gäller också att motverka diskriminering av kvinnor och barn och att förändra attityder som nedvärderar dem. Detta gör vi bland annat genom stöd till dokumentation, forskning och informationskampanjer. Samtidigt måste vi verka för att drabbade kvinnor och barn får skydd, juridisk rådgivning och annat stöd på plats. Detta innebär att vi måste arbeta med insatser på flera nivåer, på både kort och på längre sikt. Insatser måste också vara förebyggande såväl som kurativa. Därför stöder vi både lagstiftningsåtgärder i Kirgistan och möjlighet till lokalt nätverksbyggande, ekonomisk rådgivning och utbildning till kvinnor bland annat på Balkan, i Nicaragua och i Indien.

Det svenska stödet till främjandet av mänskliga rättigheter och sociala utvecklingsmål som demokrati, god hälsa och utbildning omfattar en rad insatser för att stödja kvinnor som blivit utsatta för misshandel och sexuellt våld. Regeringen stöder insatser i Afrika, Asien, Latinamerika och Central- och Östeuropa, genom medel som utgår direkt från Regeringskansliet, från Sida och ambassaderna. Vårt stöd kanaliseras dessutom både bilateralt och multilateralt till exempel genom Unicef och Unifem, och ofta genom svenska och lokala enskilda organisationer. Verksamheten på plats får därför inte alltid exakt samma organisatoriska utformning som motsvarande i Sverige, men syftet är genomgående att aktivt motverka förekomsten av mäns våld mot kvinnor. Det finns många aspekter som är gemensamma med de svenska kvinnojourernas verksamhet, som till exempel kristelefoner (så kallade hotlines), skyddat boende, psykologisk och juridisk rådgivning och rehabiliteringsåtgärder. Som exempel kan nämnas projekt i Sydafrika, i flera länder i Central- och Östeuropa, på Balkan inklusive kvinnohus (shelters) i Belgrad och Skopje, i Hyderabad i Indien genom RFSU, samt i Gaza och Västbanken genom organisationen Kvinna-till-kvinna. Speciella svenska insatser för skydd och stöd till offer för människohandel för sexuella ändamål finns exempelvis i Ukraina genom IOM, i Murmansk, Ryssland genom den svenska kvinnojouren Iris i Luleå och i Västafrika genom Unicef och en lokal enskild organisation.

Mycket av det stöd Sverige bistår med inriktar sig också på information till allmänheten och utbildningar till beslutsfattare, polis, domstolsväsende och sjukvårdspersonal, till exempel i Kambodja (genom Forum Syd och Diakonia), i Kina, Angola, Bangladesh och i flera länder i Centralamerika. I Nicaragua har Sverige dessutom medverkat till att det finns särskilda polisstationer för kvinnor och barn genom den nationella polisens kvinno- och barnkommissariat. Den första invigdes 1993 i Managua. Sedan dess har totalt 18 särskilda polisstationer etablerats och dessa är nu juridiskt förankrade i Nicaraguas polislag. Stationerna styrs av kvinnor och har åstadkommit beundransvärda resultat när det gäller att motarbeta det utbredda våldet mot kvinnor och barn.

En specifikt svensk profilfråga @ mäns roller @ speglas i flera projekt, som även riktar sig till män, ungdomar och pojkar. Manliga nätverket har genomfört utbildningar på flera håll i Ryssland och Ukraina för bland annat parlamentariker och militärer om mäns roller i ett samhälle i förändring. Sida har gett stöd till projekt med inriktning på männens relation till familj, barn, föräldraskap och könsuppfattningar. I Ukraina har dessa inspirerat till flera manliga nätverk och till ett manscentrum i Vinnitsa.

Jag försäkrar Carina Hägg att jag följer utvecklingen på detta område mycket noga. Det finns med i våra dialoger liksom i konkreta insatser.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.