kristna minoriteter i Mellanöstern
Skriftlig fråga 2001/02:1542 av Viklund, Margareta (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-08-23
- Besvarad
- 2002-09-05
- Anmäld
- 2002-09-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 augusti
Fråga 2001/02:1542
av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om kristna minoriteter i MellanösternUppgifter i svenska och internationella tidningar pekar på att USA förbereder ett militärt angrepp mot Irak i syfte att störta Iraks president Saddam Hussein. I förberedelserna ingår även samtal med oppositionella grupper i Irak, bland dem kurderna, och med oppositionella i exil.
I hela Mellanöstern, även i Irak och dess grannländer, finns olika kristna minoritetsgrupper, såsom assyrier/syrianer och kaldéer, som redan i dag lever under svåra omständigheter. Deras kyrkor stängs och tas i bruk som stall, magasin eller bostäder, de förbjuds att använda sitt eget språk och att använda sitt namnskick. I vissa länder i regionen har redan i dag förföljelserna tagit sig sådana uttryck att dessa grupper valt att ge upp sin egen identitet och i stället valt att kalla sig "kristna araber".
Det är inte orimligt att tänka sig att de kristna minoritetsgruppernas ställning i regionen, kanske framför allt i Irak, ytterligare försvagas när tiden för det amerikanska angreppet närmar sig. Hur de här gruppernas liv kan komma att förändras och försämras kan vi i dag bara spekulera kring.
Ytterst kan det komma att handla om repressalier och förföljelser som även innefattar våldsanvändning, kanske t.o.m. regelrätta etniska rensningar, om de kristna minoriteterna liksom 1915@1919 bli utsedda till syndabockar.
Min fråga till utrikesministern:
På vilket sätt tänker utrikesministern verka för att de kristna minoriteterna i Mellanösterns mänskliga rättigheter inte ytterligare kränks som en konsekvens av ett amerikanskt angrepp mot Irak?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1542 besvarad av
Svar på frågorna 2001/02:1542 om kristna minoriteter i Mellanöstern och 1544 om oppositionen i Irak
Utrikesminister Anna Lindh
Margareta Viklund har frågat mig hur jag tänker verka för att de kristna minoriteternas mänskliga rättigheter inte ytterligare kränks som en konsekvens av ett amerikanskt angrepp mot Irak. Margareta Viklund har även frågat mig vad jag tänker göra för att även assyrier-kaldéer blir representerade i den irakiska oppositionen som med USA:s goda minne börjar växa fram och som kommer att påverka minoriteternas rättigheter i ett framtida Irak. Jag besvarar frågorna i samma svar.
Sverige följer den politiska utvecklingen i Irak mycket nära, liksom debatten om ett eventuellt amerikanskt militärt anfall mot landet. Den svenska hållningen är klar. Vi anser att det är FN:s säkerhetsråds ansvar att besluta om de åtgärder som krävs för att Irak ska respektera och genomföra FN:s Irakresolutioner. Skydd för mänskliga rättigheter och värnandet om den irakiska civilbefolkningen i hela Irak är centrala element i FN:s agerande gentemot Irak. FN:s säkerhetsråd har även en viktig roll vad gäller att avgöra vilka eventuella insatser som kan komma att krävas för att skydda befolkningsgrupper i Irak när sanktionerna väl hävs. Självklart måste skydd av de kristna minoriteterna, liksom andra minoritetsgrupper, ingå i säkerhetsrådets överväganden.
Sverige följer MR-situationen i Irak och jag kan försäkra Margareta Viklund om att vi kommer att fortsätta att aktivt verka för respekten för de mänskliga rättigheterna i landet, inklusive etniska och religiösa minoriteters rättigheter. Detta gör vi bl.a. inom ramen för EU:s och FN:s arbete. Detta gör vi också i våra kontakter med olika irakiska företrädare.
Vad gäller frågan om assyrier-kaldéers representation i den irakiska oppositionen är detta en fråga för irakierna själva. Det är dock Sveriges fasta förvissning att ett demokratiskt samhälle bäst byggs när alla grupper har möjlighet att vara representerade.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.