kriminalvårdens lokalförsörjning

Skriftlig fråga 2004/05:1409 av Pehrson, Johan (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-04-14
Anmäld
2005-04-14
Besvarad
2005-04-20
Svar anmält
2005-04-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 13 april

Fråga 2004/05:1409

av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om kriminalvårdens lokalförsörjning

Med anledning av partiöverläggningar mellan s, v och mp om statsbudget har Kriminalvårdsstyrelsen fått besked att kriminalvården 2007 ska ha 100 årsarbetskrafter i Östersund och 20 årsarbetskrafter i Arvidsjaur. Vidare ska Haparanda och Luleå ligga fast i sina beställningar, det vill säga 50 slutna platser i Haparanda och 20 slutna platser i Luleå. Detta innebär att kriminalvårdens lokalförsörjningsplan från tidigare inte längre gäller utan har behövts skrotas. Nya planeringar kostar stora pengar eftersom hela anstaltsbeståndet och sammansättningen av klienter och var olika klienter bäst kan placeras måste göras om i grunden.

Vidare har Kriminalvårdsstyrelsen nyligen redovisat att man eftersträvar att i större omfattning, till exempel vid sjukdom, ge vård och behandling inom kriminalvården för att minska dyrbara och riskfyllda transporter till bland annat sjukhus. S, v:s och mp:s direkta detaljstyrning vad avser kriminalvårdens verksamhet riskerar att motverka Kriminalvårdsstyrelsens målsättning att effektivisera verksamheten och samtidigt förstärka säkerheten.

Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att klarlägga för Kriminalvårdsstyrelsen hur den ska gå vidare med sitt effektiviserings- och säkerhetsarbete vid framtagandet av sin nya lokalförsörjningsplan?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1409 besvarad av

den 20 april

Svar på fråga 2004/05:1409 om kriminalvårdens lokalförsörjning

Justitieminister Thomas Bodström

Johan Pehrson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att klarlägga för Kriminalvårdsstyrelsen hur den ska gå vidare med sitt effektiviserings- och säkerhetsarbete vid framtagandet av sin nya lokalförsörjningsplan.

Jag vill inleda med att konstatera att Johan Pehrson numera tycks bejaka kriminalvårdens målsättning att effektivisera verksamheten.

De närmaste tre åren ökar anslaget till kriminalvården med 1 miljard kronor. Kriminalvårdens totala anslag för 2005 uppgår till ca 5 miljarder kronor. Även med beaktande av det pågående effektiviseringsarbetet gör dock regeringen bedömningen att kriminalvården behöver tillföras ytterligare resurser innevarande år och kommer därför att fortsätta att nära följa kriminalvårdens verksamhet för att återkomma med förslag till åtgärder i höstens budgetproposition.

Under det senaste året har kriminalvårdens säkerhetsarbete varit föremål för en genomgripande översyn, såväl internt inom kriminalvården som genom en av regeringen tillkallad utredare. Redan nu har detta lett till att kriminalvården på en rad punkter väsentligen förändrat sitt arbetssätt.

Självklart är det fortsatta säkerhetsarbetet en fråga som prioriteras högt av både regeringen och kriminalvården.

Kriminalvården bedriver sedan en längre tid ett omfattande effektiviseringsarbete med syfte att skapa en bättre, effektivare och säkrare kriminalvård. Kriminalvården har nyligen redovisat hur personalresurserna kan användas effektivare. Av redovisningen framgår att betydande effektiviseringar kan göras utan att säkerhet, rättssäkerhet eller programverksamhet eftersätts. Den redovisade analysen av verksamheten utgör självklart grunden också för bedömning av hur personalresurserna ska dimensioneras i den fortsatta utbyggnaden.

Det är mot denna bakgrund min övertygelse att kriminalvården själv @ med utgångspunkt i de ramar som ställts upp inom ramen för effektiviseringsarbetet och med den pågående översynen av hela säkerhetsorganisationen @ har goda förutsättningar att själva hantera dessa frågor i framtagandet av en ny plan för den fortsatta utbyggnaden.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.