kriget mellan Eritrea och Etiopien
Skriftlig fråga 1999/2000:807 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-04-10
- Anmäld
- 2000-04-25
- Besvarad
- 2000-04-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:807
av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister Anna Lindh om kriget mellan Eritrea och EtiopienKriget mellan Eritrea och Etiopien @ två av världens fattigaste länder @ beräknas kosta vardera sidan en miljon dollar @ om dagen!
Minst en halv miljon soldater finns längs den gräns konflikten gäller. Tiotusentals människor har dödats i kriget och hundratusentals människor har flytt ifrån det. Kriget gäller ett några kvadratmil stort glesbefolkat torrområde.
Detta sker samtidigt som totalt drygt 8 miljoner människor hotas av svält i de båda länderna, efter torka och felslagna skördar. Kriget, med allt vad det innebär av hinder för transporter och hjälparbete, förstärker och förvärrar svälten.
Sverige måste på alla till buds stående sätt politiskt söka påverka de båda länderna att stoppa kriget. I arbetet att söka påverka dem måste också indragning av allt annat bistånd än det rent humanitära katastrofbiståndet, som företrädesvis bör gå via ideella organisationer, komma i fråga.
Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta för att påverka Eritrea och Etiopien att omedelbart avsluta alla krigshandlingar?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:807 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:807 om kriget mellan Eritrea och Etiopien
Utrikesminister Anna Lindh
Sten Tolgfors har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att påverka Eritrea och Etiopien att omedelbart avsluta alla krigshandlingar.
Den svenska regeringen är djupt oroad över att konflikten mellan Etiopien och Eritrea ännu inte har fått sin lösning. Medlingsansträngningarna under OAU:s ledning fortsätter emellertid och bägge parter har nu förklarat sig vara beredda att delta i de samtal i Alger som OAU har kallat till och som avses att hållas före april månads utgång. Läget på marken har i stort varit lugnt under hösten och vintern. Den militära uppbyggnaden har dock fortsatt, vilket medfört höjda militärutgifter för både Etiopien och Eritrea.
Sverige har alltsedan konfliktens inledning verkat för en fredlig lösning, bilateralt, genom EU och i FN. Vi har en kontinuerlig kontakt med regeringsrepresentanter från båda länderna. Vid dessa samtal har vi bl.a. uttalat vårt stöd för OAU:s pågående medlingsansträngningar och den presenterade fredsplanen och uppmanat parterna att visa återhållsamhet och fortsätta samarbetet med OAU.
OAU bör även framgent ha ledningen i fredsprocessen och inga nya parallella förhandlingsspår bör igångsättas som kan försvåra OAU:s fortsatta medlingsansträngningar. Agerande till stöd för OAU-processen bör fortsätta och EU:s särskilde representant för konflikten, italienaren Rino Serri, fyller här en viktig funktion.
Sverige förväntar sig att båda parter visar flexibilitet och kompromissvilja vid de förestående samtalen i Alger så att en fredsöverenskommelse skyndsamt kan uppnås. Den allvarliga humanitära situationen i regionen gör det särskilt angeläget att snabbt finna en fredlig lösning på konflikten. Detta är ett budskap som vi framför i våra regelbundna samtal med parterna.
Vad avser frågan om konfliktens konsekvenser för utvecklingssamarbetet med Etiopien och Eritrea är regeringens uppfattning att inga nya åtaganden är aktuella så länge konflikten fortsätter. Med beaktande av den osäkerhet som konflikten utgör för det fortsatta samarbetet och med hänsyn till de stora reservationerna i utvecklingssamarbetet har regeringen beslutat att minska landramarna med ungefär 50 % för båda länderna. Blir det förnyade och omfattande krigshandlingar kommer det knappast att vara möjligt att fortsätta samarbetet med någondera av länderna. Regeringens uppfattning har närmare utvecklats i biståndsministerns svar den 26 april på en fråga av Bertil Persson.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.