Kostnaden för slopandet av den bortre tidsgränsen
Skriftlig fråga 2015/16:748 av Lotta Finstorp (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-02-04
- Överlämnad
- 2016-02-04
- Anmäld
- 2016-02-09
- Svarsdatum
- 2016-02-17
- Sista svarsdatum
- 2016-02-17
- Besvarad
- 2016-02-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Den senaste veckan har det kommit rapporter från Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet om att slopandet av den bortre tidsgränsen är felbudgeterad och kommer att kosta långt mer än vad regeringen har budgeterat för.
Tidigare under året ställde jag frågan till socialförsäkringsministern om man hade budgeterat för just detta. Svaret jag fick var att det var budgeterat och att Försäkringskassan är kompenserad för de extra kostnader som detta kan medföra.
Det är alltså helt olika bud från regeringen och dess expertmyndigheter. Man kan undra vilka siffror som gäller, regeringens eller siffrorna från Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet?
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Med hänsyn till Ekonomistyrningsverkets och Konjunkturinstitutets rapporter: vad bedömer socialförsäkringsministern att slopandet av den bortre gränsen kommer att kosta samhället?
Svar på skriftlig fråga 2015/16:748 besvarad av Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Dnr S2016/00873/SF | ||
Socialdepartementet |
Socialförsäkringsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2015/16:748 av Lotta Finstorp (M) Kostnader för slopandet av den bortre tidsgränsen
Lotta Finstorp har frågat mig vad jag gör för bedömning av att slopandet av den bortre gränsen kommer att kosta samhället.
Ett av regeringens budskap inför valet 2014 var att den bortre tidsgränsen skulle avskaffas - sjuka människor ska inte utförsäkras bara för att de varit sjuka en viss tid. Den bortre tidsgränsen har skapat en otrygghet och ovisshet som rimmar illa med de egenskaper jag vill att sjukförsäkringen ska kännetecknas av. Detta löfte infrias därför nu. Sedan den bortre tidsgränsen infördes 2010 har människor utförsäkrats vid cirka 110 000 tillfällen. Cirka 70 procent av dessa har varit kvinnor. Personer har på detta sätt tvingats lämna sjukpenningen både två och tre gånger.
Att borttagandet av den bortre tidsgränsen ökar utgifterna för sjukpenninganslaget har regeringen tydligt klargjort i samband med budgetpropositionen för 2016. I detta sammanhang kan påpekas att regeringens kostnadsbedömning var väl överensstämmande med bedömningen som expertmyndigheten som ansvarar för prognoserna inom sjukförsäkringsområdet gjorde, nämligen Försäkringskassan. Samtidigt kommer kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken att minska, då inga personer längre kommer att påbörja arbetslivsintroduktion, ALI, och i stället uppbära aktivitetsstöd.
Lotta Finstorp anser att det är olika bud från regeringen och Ekonomistyrningsverket samt Konjunkturinstitutet vad gäller kostnaderna. Jag kommer nu att redogöra för varför uppgifterna i budgetpropositionen inte alls är jämförbara med beräkningarna gjorda av Konjunkturinstitutet. Det handlar om innehåll, metodik, sikt och vad man redovisar. För det första är Konjunkturinstitutets bedömning gjord utifrån antaganden om hur arbetskraftsutbudet, sysselsättningen, potentiell BNP och slutligen det offentlig-finansiella saldot påverkas på lång sikt. Ett helt annat angreppssätt än den anslagsmässiga redovisning i termer av utgifter som kännetecknar budgetpropositionen. Men Konjunkturinstitutets bedömning innehöll inte bara avskaffandet av den bortre tidsgränsen, utan även den höjda ersättningen av inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning, och, som KI skriver, antagandet ”att Försäkringskassan i allt mindre utsträckning prövar rätten till ersättning vid de fasta tidsgränserna i rehabiliteringskedjan”. Ytterligare en egenskap som skiljer de två bedömningarna åt är att Konjunkturinstitutet redovisar ”långsiktig effekt”, vilket ej ska jämföras med den relativt kortsiktiga natur en budgetproposition har (fyra år). Konjunkturinstitutets bedömning är således helt väsensskild från regeringens bedömning i budgetpropositionen, både vad gäller det redovisningsmässiga, innehållsmässiga, dynamiken, men även sikten.
Det är en styrka för Sverige att vi har flera oberoende organ som gör samhällsekonomiska bedömningar. Jag ska som minister varken ha synpunkter eller kommentarer på de bedömningar Konjunkturinstitutet gjort i detta sammanhang, utan kan endast konstatera att de inte alls är jämförbara med de utgifter som redovisats i budgetpropositionen, samt att regeringens bedömningar som sagt överensstämde mycket väl med de Försäkringskassan senare gjorde.
Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt sedan 2010 och att bryta den ökande sjukfrånvaron är en av regeringens viktigaste utmaningar. Regeringen har därför lanserat ett omfattande åtgärdsprogram som jag har redogjort för tidigare. Regeringen fortsätter noggrant följa utgiftsutvecklingen för sjukförsäkringen och kommer senast i den ekonomiska vårpropositionen att redovisa vår fortsatta bedömning. I det fall sjukfrånvaron fortsätter öka avser regeringen återkomma med ytterligare åtgärder.
Stockholm den 17 februari 2016
Annika Strandhäll
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.