konstnärlig utsmyckning av myndigheter
Skriftlig fråga 2002/03:356 av Andersson, Yvonne (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-12-20
- Anmäld
- 2002-12-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2003-01-15
- Svar anmält
- 2003-01-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 december
Fråga 2002/03:356
av Yvonne Andersson (kd) till kulturminister Marita Ulvskog om konstnärlig utsmyckning av myndigheterStatens byggnader, myndigheter och liknande utsmyckas med stora mängder konst. Konsten ska bidra till en god arbetsmiljö för de människor som arbetar eller vistas i byggnaderna. Konsten köps in av Statens konstråd som ansvarar för den konstnärliga utsmyckningen av samtliga statliga byggnader. Inköpen görs i samverkan med representanter från den myndighet där konsten ska placeras.
Självklart är det svårt att göra alla nöjda när det gäller val av konst till en byggnad. Vissa människor kan vara mycket kritiska till en målning eller en skulptur som andra älskar. I vissa fall kan det dock finnas en bred samstämmighet kring ett verk. På Skövde högskola finns i entrén en målning som många är kritiska till eftersom den ger associationer som inte alla uppskattar. Målningen föreställer en man som ligger på backen och en kvinna som står på honom. Så många har nu blivit illa berörda av målningen att högskolan beslutat att arbeta för att den ska tas bort. Högskolan får dock inte själva ta bort eller flytta den utan detta måste göras i samråd med Statens konstråd. Trots att högskolan tagit kontakt med Statens konstråd och förklarat att de är missnöjda med målningen har inte konstrådet gett dem tillåtelse att flytta målningen.
Vad avser ministern att göra för att öka myndigheternas möjlighet att påverka den konstnärliga utsmyckningen i deras närmiljö?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:356 besvarad av
den 15 januari
Svar på fråga 2002/03:356 om konstnärlig utsmyckning av myndigheter
Kulturminister Marita Ulvskog
Yvonne Andersson har ställt frågan till mig vad jag avser att göra för att öka myndigheternas möjlighet att påverka den konstnärliga utsmyckningen i deras närmiljö.
Frågan är föranledd av en diskussion som förts efter att ett konstverk av Cecilia Parsberg, tidigare professor vid Umeå konsthögskola och en av våra internationellt mest framstående konstnärer i dag, blivit placerat av Statens konstråd i entrén till Skövde högskola. Yvonne Andersson menar att många blivit illa berörda av verket och att högskolan beslutat att arbeta för att det ska tas bort, men att Konstrådet inte gett dem tillåtelse att flytta verket.
Jag delar Yvonne Anderssons uppfattning att man ska efterfråga och respektera brukarens uppfattning om de konstverk som ska placeras i den miljö som är en del av deras vardag och jag menar att det är viktigt att finna goda former för samråd så att denna uppfattning på ett lämpligt sätt kanaliseras in i beslutsfattandet. Detta samråd bör präglas av öppenhet från alla parter och en ömsesidig respekt för den speciella kompetens man företräder. Men att man, även med dessa goda förutsättningar, skulle kunna utesluta alla möjligheter till konflikter i ett sammanhang när man diskuterar och beslutar om frågor med koppling till samtidskonsten menar jag är orimligt, om det ens är önskvärt.
Som jag har kunnat inhämta från Konstrådet har de vedertagna samrådsformerna iakttagits i detta projekt. Högskolan i Skövde är ett mindre projekt utan beställda konstverk där man erbjudits möjligheten att föra samrådsdiskussionen genom att verk placerats under en prövotid. Enligt uppgift kommer det nämnda konstverket, som en följd av den diskussion som har förts mellan företrädare för högskolan och Konstrådets projektledare, inte att få sin placering i Skövde högskola efter prövotiden. Enligt min uppfattning visar detta att de arbetsformer som Konstrådet praktiserar innebär att brukaren/mottagaren har ett fullgott inflytande över vilka verk som ska placeras i deras arbetsmiljö.
Samtidigt vill jag betona betydelsen av att en verksamhet som Statens konstråds förmår att föra ut även de senaste och kanske mest krävande konstuttrycken i den offentliga miljön. Detta är en uppgift förenad med vissa uppenbara svårigheter, men som jag menar är central för verksamhetens konstnärliga och kulturpolitiska legitimitet. Dessa konstverk kräver noggranna introduktioner och andra former av uppbackning, men de kräver också ett öppet sinne från mottagarhåll, inför det nya och okända.
Det är inte alltid det omedelbara intrycket av ett konstverk som blir det bestående, det är inte heller alltid det mest lättillgängliga och begripliga verket som blir det mest betydelsefulla. Det omedelbara motstånd man kan känna inför något hos ett konstverk kan med tiden visa sig vara det som är dess viktigaste kvalitet. Att betydande samtida konstverk ändå kan visa sig olämpliga att placera i vissa miljöer hör självfallet också till denna bild. Jag har fullt förtroende för Konstrådets förmåga att på bästa sätt hantera dessa svåra avvägningar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.