Könsstympning
Skriftlig fråga 2018/19:152 av Amineh Kakabaveh (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-02-06
- Överlämnad
- 2019-02-07
- Anmäld
- 2019-02-08
- Svarsdatum
- 2019-02-13
- Sista svarsdatum
- 2019-02-13
- Besvarad
- 2019-02-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I dag den 6 februari anordnas aktiviteter och manifestationer runt om i världen för att uppmärksamma den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning och hedersrelaterat våld.
Det är ett brott som drabbar flickor och kvinnor och som strider mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter och om kvinnors och barns rättigheter. Att göra ingrepp och sy ihop flickors och kvinnors blygdläppar är en av flera fruktansvärda hedersrelaterade förbrytelser som kränker flickors och kvinnors rättigheter.
Könsstympning är dessutom något mycket tabubelagt och mycket svårt för drabbade kvinnor och flickor att tala öppet om. Jag möter många drabbade i mitt arbete mot hedersförtrycket. De som söker stöd för sina både fysiska och psykiska problem är få. Könsstympning är en del av hederskulturen och hedersförtrycket, som går ut på att kontrollera kvinnors oskuld, kroppar och sexualitet. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är mellan 100 och 140 miljoner flickor och kvinnor i världen könsstympade. Majoriteten av dessa kvinnor och flickor lever i afrikanska länder. Trots att könsstympning har varit förbjudet sedan 1982 i Sverige har lagen endast resulterat i två fällande domar. Socialstyrelsen har uppskattat att det bor närmare 38 000 flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning, varav cirka 7 000 är under 18 år.
Jag vill därför fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vad avser ministern att göra för Sverige ska kunna bistå kvinnor som hotas av könsstympning och i FN verka för att könsstympning bekämpas på ett mer kraftfullt sätt än hittills i alla de medlemsstater där sådan förekommer?
Svar på skriftlig fråga 2018/19:152 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
Utrikesdepartementet
Utrikesministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2018/19:152 av Amineh Kakabaveh (V)
Könsstympning
Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra för Sverige ska kunna bistå kvinnor som hotas av könsstympning och i FN verka för att könsstympning bekämpas på ett mer kraftfullt sätt än hittills i alla de medlemsstater där sådan förekommer.
Könsstympning mot kvinnor och flickor är en form av våld och utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Dess konsekvenser kan också utgöra ett hinder för kvinnors och flickors fulla åtnjutande av andra mänskliga rättigheter, däribland rätten till hälsa eller till och med rätten till liv. Kvinnors och flickors rätt att själva bestämma över sina egna kroppar är självklar, och regeringen kommer fortsätta att stå upp för denna rättighet.
I FN-förhandlingar om resolutioner om kvinnlig könsstympning, exempelvis i Generalförsamlingens tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter, är och förblir Sverige en stark röst för alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Genom EU och tillsammans med andra likasinnade driver vi på för att världssamfundet samfällt ska fördöma och avskaffa denna skadliga sedvänja.
Genom utvecklingssamarbetet stöder Sverige arbete för att motverka könsstympning, både i enskilda länder, t.ex. Somalia, och som en del av den regionala SRHR-strategin för Afrika söder om Sahara. EU-FN:s Spotlight-initiativ mot våld mot kvinnor och flickor och dess tillhörande fond, som lanserades 2017, syftar till att bekämpa detta våld genom ökade och riktade insatser. EU bidrar med 500 miljoner euro. Sverige tillhör de allra största bidragsgivarna till dessa m.fl. operativa FN-organ. Genom regionala program riktar Spotlight bland annat in sig på att bekämpa skadliga sedvänjor, inklusive kvinnlig könsstympning, i Afrika.
FN:s fonder och program arbetar både operativt och normativt mot könsstympning, såväl lokalt, regionalt som globalt. Sverige stödjer det arbetet både finansiellt och politiskt, bl.a. genom stöd till FN:s befolkningsfond (UNFPA) och FN:s organisation för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women). Vi är största kärnstödsgivare till bägge organisationerna (UNFPA totalt 2 464 miljoner kronor och UN Women totalt 536 miljoner kronor för perioden 2018–2021). Sverige bidrar också med öronmärkt stöd och har även bidragit till UNFPA:s och UNICEF:s gemensamma program mot kvinnlig könsstympning. Detta program är det största i världen mot kvinnlig könsstympning och erbjuder offren vård, arbetar för att öka kunskapen om skadorna av kvinnlig könsstympning och för att samhällen, kvinnor och flickor ska ha makt att fatta beslut att säga nej till kvinnlig könsstympning. Programmet har hittills hjälpt mer än 3,2 miljoner flickor och kvinnor att få skydd mot kvinnlig könsstympning och specialiserad vård. För att uppnå resultat är samarbete med det lokala civilsamhället och traditionella och religiösa ledare nödvändigt.
Hedersrelaterat våld och förtryck är ett viktigt problem att arbeta med även i Sverige. Även här lever flickor och kvinnor som har utsatts för könsstympning eller som riskerar att göra det. Regeringen beslutade därför i somras om en handlingsplan mot könsstympning som är inriktad på nationella insatser. Syftet med handlingsplanen är att förebygga och motverka kvinnlig könsstympning samt förbättra stödet till utsatta. Sedan 2015 satsar regeringen även årligen betydande medel på att stärka förlossningsvården och kvinnors hälsa. En del i denna tar sikte på och stärker insatser inom sexuell och reproduktiv hälsa. Satsningen har förlängts och avses pågå till och med 2022.
Stockholm den 13 februari 2019
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.