Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

könsstympning

Skriftlig fråga 2002/03:321 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-12-16
Anmäld
2002-12-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2003-01-09
Svar anmält
2003-01-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 16 december

Fråga 2002/03:321

 av Carina Hägg (s) till utrikesminister Anna Lindh om könsstympning

Könsstympning drabbar unga flickor och kvinnor. Äldre kvinnor kan, genom stort socialt tryck, även senare i livet komma att könsstympas.

Men i det internationella arbetet mot könsstympning förtigs att även döda kvinnor könsstympas i en del länder. Det är kvinnor som tillhör en folkgrupp som generellt utför könsstympning på flickor och kvinnor men om den avlidna kvinnan undgått detta övergrepp under sin levnad så utförs det efter hennes död. Då ska, enligt uppgifter, den döda kroppen utsättas för likskändning genom att övergreppet sker efter det att kvinnan avlidit.

Även döda kvinnors kroppar måste få skydd mot könsstympning.

Min fråga är om regeringen vidtagit eller avser att vidta någon åtgärd för att skydda döda kvinnor från könsstympning.

Svar på skriftlig fråga 2002/03:321 besvarad av

den 9 januari

Svar på fråga 2002/03:321 om könsstympning

Utrikesminister Anna Lindh

Carina Hägg har frågat mig om regeringen vidtagit eller avser att vidta någon åtgärd för att skydda döda kvinnor från könsstympning.

Könsstympning är en oacceptabel traditionell sedvänja som orsakar kvinnor och flickor ett svårt fysiskt och psykiskt lidande. Det åligger regeringar att avskaffa sådana sedvänjor. Detta följer bland annat av staternas åtaganden på MR-området. I FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (art 5) fastslås mer specifikt skyldigheten att avskaffa seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet, och i FN:s konvention om barnets rättigheter (art 24) fastslås förpliktelsen för stater att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för hälsan.

Sverige har i flera fall tagit initiativ till att FN ska verka för eliminering av kvinnlig könsstympning. Frågan behandlas i till exempel FN:s barnfond (Unicef), Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s befolkningsfond (UNFPA). Sverige har också givit stöd till Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) för insatser mot könsstympning.

Sverige och EU är av den bestämda uppfattningen att sociala, kulturella och religiösa faktorer aldrig kan användas som ursäkt för att orsaka kvinnor lidande, fysisk och psykisk skada. EU har därför återkommande framhållit att traditionella skadliga sedvänjor såsom könsstympning är ett hot mot kvinnors hälsa, värdighet och ibland liv.

Sverige ser med stort intresse på de initiativ som tagits i länder i Nord- och Västafrika där lokala kvinnoorganisationer, ofta med aktiv medverkan av män, arbetar med att ersätta könsstympning med andra mer symboliska riter för att markera att unga flickor upptas i samhällens gemenskap.

Vad gäller om regeringen har vidtagit eller avser att vidta åtgärder för att skydda döda kvinnor från könsstympning, har jag tagit del av uppgifter om att sådan könsstympning/likskändning kan förekomma i en stam i Tanzania.

Sverige kommer att även fortsättningsvis nära följa utvecklingen i dessa frågor och driva på för att unga flickor och kvinnor inte ska utsättas för det våld som könsstympning innebär.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.