Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

könsfördelning inom forskarskolorna

Skriftlig fråga 2003/04:1549 av Petersson, Helene (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-08-23
Besvarad
2004-09-06
Svar anmält
2004-09-14
Anmäld
2004-09-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 augusti

Fråga 2003/04:1549

 av Helene Petersson (s) till utbildningsminister Thomas Östros om könsfördelning inom forskarskolorna

Regeringen skriver i propositionen Forskning och förnyelse att forskarskolorna aktivt bör sträva efter en jämn könsfördelning. Utifrån Högskoleverkets uppföljning av 16 nationella forskarskolor (2004:18R) kan man också konstatera att könsfördelningen bland doktorandnybörjarna är relativt jämn.

Problemet uppkommer när man går närmare in i detalj och tittar inom vilka forskningsområden respektive kön återfinns. Uppföljningen visar att det gamla könsmönstret finns kvar. I den tekniskt inriktade forskningen återfinns männen och inom genusforskning, vård och omsorg, romanska språk och pedagogiskt arbete finns kvinnorna. Uppföljningen visar också att ledningen (föreståndare och styrgrupper) vid forskarskolorna har en klar manlig dominans.

Vad avser ministern att göra för att inte bara det totala antalet doktorandstuderande ska vara jämnt könsfördelat utan att det även blir en jämn fördelning inom respektive forskningsområde och inom ledningen för de nationella forskarskolorna?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1549 besvarad av

den 6 september

Svar på fråga 2003/04:1549 om könsfördelning inom forskarskolorna

Utbildningsminister Thomas Östros

Helene Petersson har frågat mig vad jag avser att göra för att inte bara det totala antalet doktorandstuderande ska vara jämnt könsfördelat utan att det även blir en jämn fördelning inom respektive forskningsområde och inom ledningen för de nationella forskarskolorna.

Könsfördelningen inom forskningen och forskarutbildningen är en viktig fråga. Till syvende och sist handlar den om högskolans och forskningens legitimitet inför omvärlden, men också om förnyelse och kvalitet. Att öka andelen kvinnor inom traditionellt manliga forskningsområden, och vice versa, berikar forskningen.

För att skapa en jämställd högskola krävs insatser på flera nivåer. Könsfördelningen måste bli jämnare bland studenter, doktorander och lärare, men också på ledande positioner. Det handlar inte bara om insatser i rekryteringen, utan även om att skapa miljöer som är attraktiva för både kvinnor och män.

Statsmakterna har en viktig uppgift att skapa förutsättningar för och på olika sätt driva på utvecklingen mot en jämställd högskola. I lagar, förordningar och i regleringsbrev har lärosätenas ansvar på flera punkter successivt förtydligats under senare år. Bland annat har regeringen fastställt rekryteringsmål för de flesta universitet och högskolor beträffande andelen kvinnliga professorer, vilket är viktigt för att få till stånd en jämnare könsfördelning i till exempel forskarskolornas ledningsgrupper. För övriga lärarkategorier har lärosätena enligt regleringsbrev uppdrag att själva fastställa rekryteringsmål och redovisa utfallet samt vilka åtgärder som vidtagits.

Lärosätena ska också redovisa vilka åtgärder som vidtagits när det gäller forskarutbildningar med ojämn könsfördelning. När det gäller de 16 nationella forskarskolorna har regeringen särskilt betonat vikten av att forskarskolorna aktivt strävar efter att uppnå en jämn könsfördelning. Regeringen har även ställt krav på att en jämställdhetspolicy framgår av programformuleringen för varje forskarskola (prop. 2000/2001:3).

Huvudansvaret för jämställdhetsarbetet inom högskolan åvilar dock universiteten och högskolorna själva, och det gäller även för samarbetet i de 16 forskarskolorna. För att åstadkomma förändringar krävs därför ett medvetet och långsiktigt arbete vid varje lärosäte.

Rekryteringen till forskarutbildningen är särskilt viktig i ett långsiktigt perspektiv, och utvecklingen går här åt rätt håll. Under de senaste tio åren har andelen kvinnor bland nybörjarna i forskarutbildning ökat från 37 till 48 % och bland dem som avlägger doktorsexamen har andelen ökat från 30 till 45 %. Som Helene Petersson påpekar finns dock fortfarande obalanser i könsfördelningen @ ibland kraftiga sådana @ inom enskilda områden. Här behöver alltså ytterligare ansträngningar göras.

Högskoleverkets rapport Uppföljning av 16 nationella forskarskolor @ samverkan, rekrytering, handledning och kurser (2004:18 R) visar flera exempel på hur forskarskolor har arbetat aktivt för att nå en jämn könsfördelning. Flera forskarskolor har också uppnått en jämnare könsfördelning bland de antagna än bland de sökande. I flera fall är också könsfördelningen i forskarskolorna jämnare än på de grundutbildningar som de rekryterar från. Samtidigt är jag övertygad om att det går att göra mycket mer, vad gäller både den policy som forskarskolorna utarbetar och de insatser som görs för att nå de uppställda målen. Jag utgår från att forskarskolornas ledningar kommer att ta till sig de resultat som Högskoleverket redovisar och vidta de åtgärder som kan behövas.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.