Konsekvenserna av ett avtalslöst brexit inom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken

Skriftlig fråga 2020/21:1181 av Pål Jonson (M)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Den 24 december presenterade Storbritannien och EU ett avtal för den fortsatta relationen mellan parterna från och med den 1 januari 2021. Det är naturligtvis bra att det inte blev ett avtalslöst brexit, mot bakgrund av de allvarliga konsekvenser det skulle ha medfört. Samtidigt är avtalet förhållandevis begränsat i omfattning och djup.

För Sverige är det speciellt allvarligt att det inte kommer att etableras något institutionaliserat samarbete mellan EU och Storbritannien när det kommer till utrikespolitik, säkerhetspolitik eller försvarspolitik. Detta trots att det framgick av den politiska deklarationen mellan EU och Storbritannien att nya samarbeten på dessa områden skulle upprättas efter att Storbritannien lämnat unionen.

Storbritannien har varit en av Sveriges närmaste partner inom EU i allmänhet och inom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken i synnerhet. Mot bakgrund av att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform samt att Sverige till skillnad från 21 andra EU-länder inte är medlem av Nato blir följdverkningarna sannolikt mer kännbara för Sverige.

Försvarsberedningen uppmanade regeringen att i förhandlingarna om den framtida relationen mellan EU och Storbritannien verka för att Storbritannien fortsatt ska utgöra en del av EU:s säkerhetspolitiska gemenskap. Regeringen har själv framhållit att det ligger i Sveriges intresse att göra så samt vikten av ett nära samarbete mellan EU och Storbritannien.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: 

Vilka åtgärder vidtog ministern och regeringen under brexitförhandlingarna för att säkra att det nya avtalet skulle innefatta samarbete kring utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, och vilka konsekvenser medför det för svenska intressen att avtalet nu inte innefattade dessa dimensioner?