Till innehåll på sidan

Kompetensförsörjning inom livsmedelsindustrin

Skriftlig fråga 2005/06:1120 av Brodén, Anita (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-03-01
Anmäld
2006-03-06
Besvarad
2006-03-08
Svar anmält
2006-03-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 mars

Fråga 2005/06:1120 av Anita Brodén (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)

Kompetensförsörjning inom livsmedelsindustrin

Svensk livsmedelsindustri har mycket stor betydelse för att tillvarata och förädla jordbruksprodukter för avsalu både inom vårt eget land och på exportmarknaden. Det är oerhört angeläget att en hög kompetens finns inom denna sektor och det krävs avancerad utbildning och forskning.

Sverige har hittills haft en hög kompetens vad avser utbildning och forskning inom livsmedelsindustrin. Sveriges lantbruksuniversitet ligger under Jordbruksverkets ansvarsområde där regeringen har ansvar för att tydliggöra universitetens sektorsansvar. Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara, som erbjuder denna utbildning, oroas man över sviktande intresse och minskad attraktionskraft för dessa utbildningar trots intensiva informationsinsatser.

Om denna trend inte bryts riskerar Sverige att bli akterseglat vad gäller en framtida kompetensförsörjning inom livsmedelsindustrin.

Vilka åtgärder är jordbruksministern beredd att vidta för att tydliggöra betydelsen av livsmedelsforskning och utbildning och därmed säkerställa fortsatt hög kompetens inom livsmedelsindustrin?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1120 besvarad av

den 8 mars

Svar på fråga 2005/06:1120 om kompetensförsörjning inom livsmedelsindustrin

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Anita Brodén har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att tydliggöra betydelsen av livsmedelsforskning och utbildning och därmed säkerställa fortsatt hög kompetens inom livsmedelsindustrin.

Jag vill inledningsvis säga att grundproblemet i detta fall är att livsmedelsindustrin och relaterade områden inte framstår som tillräckligt intressanta för att kunna locka ungdomar att söka sig till högre utbildning för sektorn. Våra ungdomar har i dag andra intressen vilket antagningsstatistiken helt klart visar.

Jag håller dock med Anita Brodén om att det är och kommer att bli ett problem om vi inte lyckas förmedla budskapet att livsmedelssektorn är en framtidsbransch.

Intresset för att genomgå högre utbildning för livsmedelsområdet har varit sviktande under de senaste åren. SLU har emellertid sedan år 2004 @ i syfte att göra utbildning inom livsmedelsområdet mera attraktiv @ inrättat ett nytt utbildningsprogram i Skara benämnt Mat och teknologiprogrammet. Programmet har 25 studieplatser och till det första året antogs 15 studenter och år 2005 antogs 20 studenter till utbildningen. Det är för tidigt att säga om det är en trend eller bara en tillfällig fluktuation. Till SLU:s agronomprograms 25 platser med inriktning mot livsmedel var det till höstterminen 2005 totalt 102 sökande som kunde tänka sig en sådan utbildning. SLU fortsätter att utveckla och omforma de program som har livsmedelsinriktning för att öka attraktionen.

Jag vill dock framhålla att både högre utbildning och forskning med koppling till livsmedel bedrivs vid flera andra lärosäten.

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande har på regeringens uppdrag tagit fram ett nationellt program för livsmedelsforskning. För att följa upp detta program har Jordbruksdepartementet inbjudit till ett seminarium i slutet av mars.

Vid ett flertal tillfällen har jag diskuterat livsmedelsbranschens kompetensförsörjning med både företrädare för livsmedelsindustrin och företrädare för ”livsmedelstunga” regioner. Det torde främst vara branschen själv som måste vara intressant och attraktiv för att studenterna ska vilja söka till högre utbildning inom sektorn och universitet och högskolor som informerar om sina utbildningar på ett sådant sätt att de framstår som attraktiva alternativ för studenten.

Avslutningsvis vill jag framhålla att frågan om hur långt statens, genom SLU, ansvar ska anses sträcka sig för en specifik sektor för närvarande utreds.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.