incitament för att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer

Skriftlig fråga 2003/04:719 av Backman, Hans (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-02-09
Anmäld: 2004-02-10
Besvarad: 2004-02-18
Svar anmält: 2004-02-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 februari
Fråga 2003/04:719
av Hans Backman (fp) till statsrådet Hans Karlsson om incitament för att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer

Den så kallade Långtidsutredningens nya bilaga Vem tjänar på att? arbeta visar att utsatta grupper har dåliga drivkrafter, incitament, för att återgå till arbete eller att arbeta mer. Den ekonomiska drivkraften att börja arbeta vid arbetslöshet eller efter sjukskrivning är svag. Detta gäller särskilt för låginkomsttagare, ofta unga eller lågutbildade med bidrag, a-kassa eller sjukpenning. Var femte person förlorar mindre än 10 % av sin disponibla inkomst om de blir arbetslösa. Var tredje person av dem som varit sjukskriva tjänar mindre än 10 % på att återgå till arbete. Effekterna av kompletteringar, avtalsförsäkringar vid arbetslöshet eller sjukfrånvaro är då inte medräknade. Inte heller att levnadskostnaderna normalt är högre när man arbetar. Hade dessa effekter varit inräknade "blir de kortsiktiga drivkrafterna att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en tids arbetslöshet eller sjukfrånvaro ännu svagare" skriver utredningen.

Utredaren Eva Löfbom, kansliråd på Finansdepartementet, säger att om arbetslösa, ensamstående med barn och deltidsarbetande inte vinner på att gå tillbaka till arbete är risken stor att de hamnar i en fattigdomsfälla. Om de inte kortsiktigt ser att de vinner på att utbilda sig eller flytta för att få ett bättre betalt jobb, söka jobb med högre lön eller arbeta mer, så är risken stor att de blir kvar i en situation med låg levnadsstandard.

Avser ministern att vidta några åtgärder för att stärka incitamenten för utsatta grupper att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer, så risken att de blir kvar i en situation med låg levnadsstandard därmed minskar?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:719 besvarad av

den 18 februari
Svar på fråga 2003/04:719 om incitament för att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer

Statsrådet Hans Karlsson

Hans Backman har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att stärka incitamenten för utsatta grupper att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer, så att risken att de blir kvar i en situation med låg levnadsstandard därmed minskar.

De svenska trygghetssystemen bygger på inkomstbortfallsprincipen. De är konstruerade så att om man av någon orsak tvingas lita till systemen så ska inkomstbortfallet inte vara oacceptabelt stort. Att lämna denna princip innebär ett samhälle med större klyftor mellan människor och att systemens legitimitet minskar. Bra trygghetssystem befrämjar också flexibilitet. De gör att individer vågar prova nya arbeten och nya bostadsorter.

Det viktigaste sättet att undvika överutnyttjande av systemen är att ha tydliga regler som tillämpas på ett rättssäkert sätt. Inom detta område pågår ett ständigt förbättringsarbete. Ett exempel är inrättandet av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.

Ekonomiska drivkrafter spelar roll för trygghetssystemens funktion. Även inom detta område har regeringen vidtagit åtgärder. Maxtaxa har införts i barnomsorgen. Sjukersättningen för arbetslösa har ändrats för att bättre överensstämma med inkomstbortfallsprincipen. Sjukersättningen kan inte längre överstiga arbetslöshetsersättningen. Sedan 2001 pågår en skattereform som syftar till att minska marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare.

Jag anser inte att det finns fog för Hans Backmans generella påstående att de ekonomiska drivkrafterna är svaga att återgå till arbete eller arbeta mer. Regeringens åtgärder har tillsammans med en bättre arbetsmarknad gjort att den genomsnittliga marginaleffekten av en ökad arbetsinsats har minskat från 53 % 1997 till 46 % 2003 enligt den bilaga till långtidsutredningen som Hans Backman refererar till i sin fråga.

Trygghetssystemens funktion måste bevakas och det kommer sannolikt att behövas förändringar även i framtiden. Mot den bakgrund jag beskrivit ser jag dock inte behov av att föreslå förändringar just nu.