idrott i skolan
Skriftlig fråga 2000/01:494 av Hagen, Catharina (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-01-03
- Anmäld
- 2001-01-16
- Besvarad
- 2001-01-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:494
av Catharina Hagen (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om idrott i skolanDet kommer alltfler larmrapporter om hälsotillståndet hos ungdomar. Resultat från värnpliktsmönstringen liksom andra undersökningar visar på såväl fetma, dålig kondition som ohälsa orsakat av otillräcklig fysisk träning. God kondition kräver ett visst antal timmars regelbunden träning och kan inte jämföras med rena kunskapsmål i t.ex. språk och matematik.
Samtliga gymnasieprogram har i dag 100 poängs obligatorisk undervisning i idrott. I de natur- och samhällsvetenskapliga programmen ingick tidigare även en obligatorisk B-kurs i ämnet (som omfattar 50 poäng). Genom att denna togs bort har den obligatoriska tiden mätt i antalet timmar minskat.
Enligt en undersökning gjord bland samtliga elever i Stockholms skolor var nästan 30 % av eleverna fullständigt fysiskt inaktiva, om man bortsåg från skolidrotten. Det är inte särskilt sannolikt att dessa elever väljer idrott och hälsa frivilligt; det blir de redan idrottsfrälsta som väljer ämnet.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga skolministern vilka åtgärder regeringen avser vidta, för att bryta den negativa utvecklingen bland ungdomar vad avser deras fysiska träning under skoltiden.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:494 besvarad av
den 18 januari
Svar på fråga 2000/01:494 om idrott i skolan
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Catharina Hagen har frågat mig om vilka åtgärder regeringen avser vidta för att bryta den negativa utvecklingen bland ungdomar vad avser deras fysiska träning under skoltiden.
Den ökande andelen överviktiga individer i samhället är ett problem för folkhälsan. Detta är dock ett problem som inte kan lösas endast i och av skolan, utan detta måste diskuteras och uppmärksammas av hela samhället.
I skolan arbetas det med dessa frågor ur ett brett perspektiv där eleverna skaffar sig kunskaper om goda levnadsvanor främst inom ämnena idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap. Ämnet idrott och hälsa (beteckningen infördes i samband med de nya läroplanerna 1994) finns som eget ämne med en kursplan i grundskolan och gymnasieskolan. Idrott och hälsa är utifrån olika aspekter, främst ur folkhälsosynpunkt, ett viktigt ämne. Ämnet ska enligt kursplanen exempelvis ge eleverna kunskaper om hur den egna kroppen fungerar, öka medvetenheten om livsstilens betydelse för hälsa och miljö samt även ge dem förståelse för betydelsen av regelbunden fysisk träning. Det är inte ett prestationsämne på samma sätt som det tidigare varit. Alla elever ska utifrån sina egna förutsättningar nå målen i kursplanen. En av ämnets viktigaste uppgifter är att stimulera till att fortsätta med egna motions-, rörelse- och idrottsaktiviteter även utanför skolan samt efter det att ungdomarna lämnat skolsystemet och gått vidare i livet.
När det gäller tiden för ämnet idrott och hälsa så har det inte skett någon minskning av tiden, snarare tvärtom. I själva verket är det så att i gymnasieskolan är det av kärnämnena bara svenska/svenska som andra språk som har en större omfattning än idrott och hälsa, enligt den av riksdagen beslutade nya poängplanen. Andra kärnämnen har lika stor, eller mindre omfattning än idrott och hälsa.
Riksdagen beslutade våren 1999 om ett reviderat poängsystem för gymnasieskolan som trädde i kraft hösten 2000. Antalet gymnasiepoäng är nu ett mått på studieomfattningen av en kurs; en fullständig gymnasieutbildning på ett nationellt eller specialutformat program består av 2 500 gymnasiepoäng. Avsikten är att ange omfattningen av elevernas studier på ett bättre sätt än genom antalet lärarledda undervisningstimmar. Antalet gymnasiepoäng står nu i relation till en genomsnittlig arbetsinsats för eleven på ett likartat sätt som systemet för högskolepoäng.
Tidigare var omfattningen av idrott och hälsa olika på de nationella programmen. Utöver kärnämneskursen idrott och hälsa A på 80 gymnasiepoäng hade naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga gren och samhällsvetenskapsprogrammets samtliga grenar ytterligare en kurs i ämnet @ idrott och hälsa B @ om 50 gymnasiepoäng. I proposition 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling @ kvalitet och likvärdighet ansåg regeringen att det inte är rimligt att elever beroende av program, som ett obligatoriskt inslag, ska ha olika omfattning av detta ämne. Denna ändring beslutades av riksdagen efter utskottsbehandling av propositionen (utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU03) utan reservation av någon av utbildningsutskottets ledamöter.
Omfattningen av kärnämnet idrott och hälsa höjdes fr.o.m. den 1 juli 2000 till 100 gymnasiepoäng. Den kurs, idrott och hälsa B, som tidigare ingick som karaktärsämneskurs på vissa studieinriktningar erbjuds som ett gemensamt val inom ramen för individuellt val.
På många håll i landet förekommer det lokala projekt med stöd från regeringen ur Allmänna arvsfonden som ger goda exempel på olika samarbetssätt mellan idrottsrörelsen och skolan. Ett utmärkt exempel på detta är Bunkefloprojektet, som har hittat de former för samarbete man önskar skulle förekomma på många fler skolor. Det är ett hälsoprojekt gemensamt för idrottsrörelsen och skolan. Idén är att påverka barns och ungdomars livsstil och studera den effekt en sådan påverkan har på socialt beteende, attityd till missbruk, studieresultat etc. Jag ser mycket positivt på det som sker i Bunkeflo, där idrottsföreningar har gått in i skolan, vilket ger möjlighet för eleverna att ha rörelse på schemat varje dag.
Den utveckling som sker via olika lokala projekt som i t.ex. Bunkeflo, stöder och följer jag väldigt noga. Bunkefloprojektet visar att det är möjligt för skolledningen att organisera arbetet och tiden i skolan för att få en daglig rörelsetimma på schemat.
Kontakter har även knutits till Friskis & Svettis som ska återkomma med en planering för en kampanj för Friskis & Svettis i skolan som jag har lovat att stödja.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.