hivpositiva narkomaners situation

Skriftlig fråga 2000/01:1220 av Wallin, Gunnel (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-05-14
Besvarad
2001-05-22
Anmäld
2001-05-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 maj

Fråga 2000/01:1220

av Gunnel Wallin (c) till socialminister Lars Engqvist om hivpositiva narkomaners situation

Enligt en rapport från socialläkare Anders Anell, angående hivpositiva i Stockholm, sägs det att det i dag inte finns ett enda ställe med adekvata resurser att placera aidssjuka och döende narkomaner på.

De hivpositiva är en bortglömd grupp. Det är inte bara brist på vård, utan även brist på information och kunskap, inte minst hos socialarbetare. Dessutom har hivtestningen av narkomaner minskat med ca 80 % sen 1980-talet.

Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att förbättra situationen för de hivpositiva narkomanerna?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1220 besvarad av

den 23 maj

Svar på fråga 2000/01:1220 om hivpositiva narkomaners situation

Socialminister Lars Engqvist

Gunnel Wallin har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förbättra situationen för de hivpositiva narkomanerna. Bakgrunden är, att det enligt en rapport om hivpositiva i Stockholm, inte finns ett enda ställe med adekvata resurser att placera aidssjuka och döende narkomaner på.

Tunga narkotikamissbrukare, och särskilt injektionsmissbrukare, är på grund av sina narkotikavanor särskilt utsatta för infektionsrisker. Särskilt allvarlig är risken för hivsmitta. När hivsmittan först uppmärksammades bland missbrukare i Sverige i mitten av 1980-talet vidtogs en rad kraftfulla åtgärder för att begränsa smittspridningen. Målet var att nå samtliga injektionsmissbrukare med erbjudande om behandling, information samt testning av hivstatus. Som en följd av åtgärderna sjönk nysmittan bland missbrukarna mycket snabbt till internationellt sett mycket låga nivåer. Det finns i dag inga tecken på att nysmittan bland missbrukare ökar nationellt.

Enligt den refererade rapporten har testningen av injektionsmissbrukare i Stockholm minskat mycket kraftigt. I Malmö däremot testats så gott som samtliga injektionsmissbrukare två gånger om året inom ramen för det sprututbytesprogram som finns där. Genom den täta kontakten med missbrukarna har man också möjlighet att spåra smitta.

Jag håller med Gunnel Wallin om att situationen i Stockholm förefaller mycket bekymmersam. Folkhälsoinstitutet har redan uppmärksammat behov av ökad kunskap om hiv och aids bland socialtjänstens personal, något som den aktuella rapporten bekräftar. I Narkotikakommissionens slutbetänkande, som för närvarande remissbehandlas, behandlas frågan om insatser för de tyngsta missbrukarna samt behovet av kompetens- och kunskapsutveckling. Behovet av insatser för att hejda spridningen av narkotikarelaterade sjukdomar samt omhändertagande av sjuka missbrukare kommer att ingå i regeringens överväganden med anledning av kommissionens förslag. Det är dock viktigt att understryka, vilket också Narkotikakommissionen gör, att ansvaret för missbrukare vilar på kommuner och landsting, inte på staten.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.