Hivambassadörens arbete

Skriftlig fråga 2005/06:291 av Björling, Ewa (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-11-02
Anmäld
2005-11-07
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2005-11-14
Svar anmält
2005-11-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 november

Fråga 2005/06:291 av Ewa Björling (m) till statsrådet Carin Jämtin (s)

Hivambassadörens arbete

Hiv/aids-epidemin är en pandemi som vi tyvärr inte uppmärksammar tillräckligt i dag. Dessutom förespås det att epidemin ännu inte kulminerat. För närvarande tillkommer ungefär 15 000 nya Hiv-infekterade varje dag, året runt, världen över. Nu ökar dessutom antalet hiv-smittade förutom i Afrika även i Asien, det tillkommer mer än fem miljoner nya smittade varje år, och en stor del är barn under 15 år.

Detta är en katastrof som hotar världen på flera sätt, inte minst för global utveckling. Sverige har sedan lång tid tillbaka satsat stora resurser på hiv-bekämpning i olika former på ett framsynt sätt och det är viktigt att detta arbete fortsätter med oförminskad styrka. En av de specifika insatser som gjorts är satsningen på en svensk hiv-ambassadör sedan två år.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att ytterligare utveckla den svenska hiv- ambassadörens arbete?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:291 besvarad av

den 14 november

Svar på fråga 2005/06:291 om hivambassadörens arbete

Statsrådet Carin Jämtin

Ewa Björling har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att ytterligare utveckla den svenska hivambassadörens arbete. Mitt svar anknyter till vad jag fört fram i mina svar på Ewa Björlings frågor den 12 november 2003 och den 27 oktober 2004 liksom vad som anförts i de budgetpropositioner om det internationella utvecklingssamarbetet som regeringen lämnat till riksdagen, senast i september 2005. Jag vill också den här gången understryka att jag gärna återkommer till riksdagen med ytterligare rapporter om den svenska satsningen på hiv/aids i det internationella arbetet, inklusive hur hiv/aids-ambassadörens arbete fortskrider.

Jag delar Ewa Björlings syn på att hiv/aids-epidemin tyvärr alltjämt ges för lite uppmärksamhet internationellt, inte minst när det gäller nödvändigheten av att se på epidemin, dess orsaker och konsekvenser från ett brett perspektiv. Jag delar också Ewa Björlings syn på att vi från svensk sida på ett framsynt sätt och i olika former sökt satsa på bekämpning av epidemin, inte minst genom att satsa stora finansiella resurser, liksom det nödvändiga i att detta arbete fortsätter med oförminskad styrka. Detta har också redovisats i årets budgetproposition. En bidragande orsak till att Sverige finansiellt på detta sätt har kunnat driva hiv/aids-frågan är det faktum att vi har en biståndsbudget inom vilken satsningar av detta slag är möjliga. Riksdagens fortsatta stöd är här en nödvändig förutsättning.

När det gäller omfattningen av epidemin smittas globalt mer än fem miljoner människor varje år. Vi ser i dag två stora trender i spridningen av hiv/aids. Den ena är det faktum att det tidigare i första hand afrikanska problemet nu alltmer blivit en global fråga. Den andra är att hiv/aids i allt högre grad drabbar kvinnor och unga flickor. Från svensk sida kan vi i dag notera att det finns en allt större förståelse internationellt om att hiv/aids måste angripas från ett brett perspektiv, bli del av den utvecklingspolitiska dagordningen och där ta upp frågor som maktförhållanden i samhället, jämställdhet mellan kvinnor och män och, inte minst, kvinnors och flickors situation. Sveriges arbete mot hiv/aids måste därför innehålla breda och tydliga satsningar på att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter också får ett ökat stöd från våra samarbetspartner, inte minst inom EU.

Sverige kommer att fortsätta söka påverka andra om nödvändigheten av en bredd i arbetet, vilket innebär insatser vad gäller förebyggande, vård och behandling, liksom forskning och långsiktigt arbete för att hjälpa till att bygga upp allt det som epidemin raserat. Mycket av arbetet innebär därför en klar och tydlig dialog med en rad samarbetspartner i de drabbade länderna, med internationella organisationer och med andra bilaterala biståndsgivare. Dialogen med de drabbade länderna handlar ofta om det nödvändiga i att våga ta tag i det förebyggande arbetet medan dialogen med andra biståndsgivare ofta handlar om att ge de drabbade länderna möjlighet att ta ansvar för sitt handlande och sina insatser. Vi måste vara beredda att stödja ländernas egna prioriteringar, strategier och planer och inte komma dit med egna omfattande program vid sidan av de nationella satsningarna. I dag då stora resurser satsas på hiv/aids och antalet internationella samarbetspartner växer för varje dag är det nödvändigt att också på hiv/aids-området stå fast vid dessa grundläggande principer för ett effektivt utvecklingssamarbete.

Det är i denna dialog, i de löpande kontakterna om såväl systemövergripande frågor som i frågor kring vilka insatser i sak som visat sig mest effektiva, som Sveriges hiv/aids-ambassadör har sin verksamhet. Som jag redovisat i mina tidigare svar innebär detta att vara både påskyndare och samordnare, att delta i såväl internationellt systemövergripande arbete som svenskt arbete på landnivå. När det gäller det landinriktade arbetet har hiv/aids-ambassadören sedan mitt förra frågesvar gjort bilaterala besök i Kenya, Namibia och Tanzania, deltagit och medverkat i regionalt möte med Sveriges Afrikaambassadörer samt lett den svenska delegationen till den regionala asiatiska hiv/aids-konferensen i Kobe, Japan i juli 2005. Ambassadören har också deltagit och medverkat i styrelsemöten för UNDP, UNFPA och Unicef liksom Unaids, FN:s samordnade program för hiv/aids samt möte arrangerat av Världsbanken och Unicef om föräldralösa barn på grund av hiv/aids.

Sveriges och därmed hiv/aids-ambassadörens arbete har under året i allt högre grad fokuserat på att göra det svenska och det internationella hiv/aids-arbetet mer effektivt. Tillsammans med Unaids ledning har hiv/aids-ambassadören under året lett en internationell arbetsgrupp för en förbättrad samordning av de insatser som görs internationellt på området. Den rapport som lades fram av arbetsgruppen i juni 2005 innehåller långtgående förslag om samordning och effektivisering. Den har fått brett stöd av styrelserna för Unaids, UNDP, UNFPA, Unicef, Globala fonden mot hiv/aids, TB och malaria samt även av FN-toppmötet i New York i september 2005. En central uppgift för hiv/aids-ambassadören blir nu att arbeta för att Sverige och andra partner genomför dessa rekommendationer i arbetet på landnivå.

Ett annat område som berör ett effektivare hiv/aid-sarbete är att skapa långsiktiga och säkra finansieringsvägar för insatserna. I det arbete som skett inom Globala fonden för att skapa ett sådant mer stabilt finansieringssystem har Sverige genom hiv/aids-ambassadören spelat en drivande roll. Det första mötet i denna ”påfyllnadsprocess” hölls i Stockholm i mars 2005 medan det avslutande mötet hölls i London under Kofi Annans ordförandeskap i september 2005.

Hiv/aids-ambassadören har ett nära och löpande samarbete med såväl statliga som icke-statliga aktörer, i Sverige och internationellt. Ett särskilt nära samarbete sker givetvis löpande med Sida, i Stockholm och i fält. Detta sker främst genom de särskilda organisatoriska strukturer Sida upprättat för hiv/aids, i Stockholm, Lusaka, New Delhi och Phnom Penh men också genom kontakter med andra enheter på myndigheten. På departements- och myndighetsnivå sker även fortsatt samråd med andra delar av det offentliga Sverige.

När regeringen inrättade en post som hiv/aids-ambassadör undveks medvetet att skapa en särskild organisation kring denna funktion. Vi menar att en mer långsiktig och hållbar satsning på hiv/aids bättre säkerställs om existerande strukturer inom departement och myndigheter tar till sig denna utmaning fullt ut. Detta kräver fortsatt utveckling, utvidgning och effektivisering av hiv/aids-arbetet inom såväl UD som Sida men också en rad andra aktörer. Hiv/aids-ambassadörens uppgift är här att i nära samarbete med alla relevanta samarbetspartners vara den påskyndare och samordnare som krävs om Sverige i vårt eget internationella hiv/aids-arbete och det arbete vi stöder internationellt ska leva upp till de höga ambitioner vi har på detta område. Min uppfattning är att hiv/aids-ambassadörens arbete hittills visat att detta är möjligt och att vi från svensk sida genom denna post lyckats höja vår profil på hiv/aids i biståndet men också bidra till en utveckling mot ett effektivare samarbete, bilateralt och internationellt. Det är också inte minst på det senare området jag kan se en fortsatt ledande roll för Sverige och Sveriges hiv/aids-ambassadör.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.