hinder för pensionärer att doktorera
Skriftlig fråga 2000/01:433 av von Sydow, Tullia (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-12-13
- Besvarad
- 2000-12-20
- Anmäld
- 2001-01-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:433
av Tullia von Sydow (s) till utbildningsminister Thomas Östros om hinder för pensionärer att doktoreraDen s.k. Thamreformen, som hade till syfte att förbättra förutsättningarna för doktorander genom bl.a. klargörande av kraven på finansiering, har av många uppfattats som hindrande för vissa grupper att doktorera. Framför allt har det förekommit en oro för att pensionärer och "deltidsdoktorander", som arbetar på sin avhandling vid sidan om ett ordinarie arbete, ska stängas ute. Oron borde vara omotiverad eftersom pensionärer mycket väl torde uppfylla kraven på finansiering. Icke desto mindre uppfattas reformen bland äldre som att denna grupp stängs ute.
Att bedriva högre studier är något som är viktigt för många, inte bara för ungdomar. Äldre ser ofta det som en möjlighet att när man pensionerats kunna fördjupa sig i akademisk kunskap som man i yrkesverksam ålder inte hade tid och möjlighet att göra. Här ingår också möjligheter att doktorera. Utöver värdet av det personliga erhållandet av kunskap leder all forskning till väsentlig kunskap med värde för samhället i stort.
Den kunskap som äldre kan bidra med är viktig för den akademiska forskningen. Att högskolevärlden inte använder sig av den vilja till kunskap och delaktighet i forskningen som många äldre har är slöseri med samhällets resurser. Min fråga till utbildningsminister Thomas Östros är därför:
Vad avser ministern göra för att underlätta för äldre med pension att doktorera?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:433 besvarad av
den 20 december
Svar på fråga 2000/01:433 om hinder för pensionärer att doktorera
Utbildningsminister Thomas Östros
Tullia von Sydow har frågat mig vad jag avser att göra för att underlätta för äldre med pension att doktorera.
Jag delar Tullia von Sydows uppfattning att det är viktigt att vi tillvaratar de äldres kunskaper och erfarenheter och att dessa kan stimulera och berika forskarutbildningsmiljöerna.
Forskarutbildningsreformen, som trädde i kraft den 1 april 1998, hade som mål att effektivisera forskarutbildningen och förbättra rättssäkerheten för doktoranderna. Grundbulten i reformen var att alla som bedrev forskarstudier skulle ha någon form av tryggad försörjning.
För att kunna bli antagen till forskarutbildningen ska en person ha grundläggande behörighet, eventuell särskild behörighet som fakultetsnämnden föreskrivit samt bedömts ha förmåga att kunna klara utbildningen. Därutöver ska fakultetsnämnden bedöma att finansieringen kan säkras under hela utbildningen och att den sökande kan avsluta sina studier inom åtta år. Dessa regler har på inget vis gjort det svårare för pensionärer att bli antagna till forskarstudier.
Det finns två huvudvägar in i forskarutbildningen; dels kan fakultetsnämnderna anta doktorander som erhåller anställning som doktorand eller utbildningsbidrag, dels kan de sökande antas som uppvisar annan tryggad försörjning för tiden som forskarstuderande. Den senare vägen gäller bl.a. lärare, läkare, präster eller andra personer som kan bedriva forskarstudier inom ramen för, eller vid sidan om, sin anställning. I denna kategori kan även pensionärer eller andra personer som kan uppvisa tryggad försörjning under studietiden inbegripas.
Uppfyller en pensionär behörighetskraven och bedöms ha förmåga att kunna klara utbildningen kan denna person antas som doktorand. Inom åtskilliga ämnen finns det dock i dag en konkurrens om platserna inom forskarutbildningen. Begränsande faktorer kan exempelvis vara tillgången på handledare, utrustning eller kringresurser. Varje fakultetsnämnd ska göra individuella bedömningar i varje enskilt fall och sedan avgöra vilka personer som ska antas till forskarutbildningen inom ramarna för gällande regler.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.