Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

HBT-kompetens i biståndet

Skriftlig fråga 2003/04:544 av Ohlsson, Birgitta (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-08
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2004-01-20
Besvarad
2004-01-27
Svar anmält
2004-01-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 januari

Fråga 2003/04:544

 av Birgitta Ohlsson (fp) till statsrådet Carin Jämtin om HBT-kompetens i biståndet

Toleransen och öppenheten gentemot människor med en annan sexuell läggning eller könsidentitet än den heterosexuella varierar världen över. Fältet spänner över alltifrån mer liberala länder som tillåter adoption för samkönade par till nationer där homosexualitet är lika med döden. Men homo, bi- och transpersoner (HBT) förföljs, trakasseras och diskrimineras ändå i alla världens länder. Dödsstraff och grova straffpåföljder för öppen homosexualitet förekommer till och med i vissa stater. Inte minst i utvecklingsländerna är behovet stort av ökad respekt och tolerans för HBT-personers liv. Därför är det av yttersta vikt att Sverige genom sin biståndspolitik visar tydligt stöd för att även HBT-personers mänskliga rättigheter respekteras. Detta förutsätter HBT-kunskap och vilja hos såväl svenska statliga myndigheter såsom frivilligorganisationer som arbetar med biståndfrågor. I ett betänkande från riksdagens utrikesutskott (2003/04:UU3, s. 117) sägs bland annat att "en studie om HBT-personers situation i utvecklingsländerna planeras under 2004 och syftar till att förbättra kunskaperna inom UD och Sida".

Jag vill därför fråga biståndsminister Carin Jämtin vad hon avser att denna kommande studie mer specifikt ska ta upp.

Svar på skriftlig fråga 2003/04:544 besvarad av

den 27 januari

Svar på fråga 2003/04:544 om HBT-kompetens i biståndet

Statsrådet Carin Jämtin

Birgitta Ohlsson har frågat mig vad jag avser att den planerade studien rörande Sveriges arbete med sexuell läggning och HBT-frågor mer specifikt ska ta upp.

Sverige tillhör sedan länge ett av de mest drivande länderna i fråga om homosexuella, bisexuella och transsexuella personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna utan diskriminering. Det är en fråga som, inte minst i internationella sammanhang, fortfarande möter starkt motstånd, men det är regeringens uppfattning att en attitydförändring bland stater kan påskyndas genom att frågorna successivt tas upp i olika forum. Sverige har drivit frågan bland annat i FN-sammanhang, framför allt i Kommissionen för mänskliga rättigheter, och inom utvecklingsområdet.

I regeringens proposition 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges

politik för global utveckling står det tydligt att utvecklingssamarbetet ska präglas av ett rättighetsperspektiv som omfattar demokrati och principen om alla människors lika värde samt av fattiga människors perspektiv på utveckling. Utrikesutskottets betänkande som behandlar propositionen slår fast att målet om en rättvis och hållbar global utveckling självklart ska gälla för alla oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder. Regeringen har i budgetpropositionen för 2004 också lyft upp sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som ett av fyra prioriterade områden i det internationella utvecklingssamarbetet.

HBT-personer är utsatta i många länder. Regeringen vill nu se över det arbete som har gjorts för att kunna öka vår kunskap och kompetens, och för att uppmärksamma områden där mer och förbättrat arbete behöver göras. Denna studie ska bland annat bygga på och ta hänsyn till slutsatserna från Sidas utvärdering av sitt stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, vilka beräknas föreligga inom kort. Studien ska resultera i förslag till hur arbetet kan förbättras både på policynivå och i fältverksamheten i partnerländerna och ska påbörjas våren 2004. Studien planeras att vara klar under våren 2005.

Intressenter

Frågeställare

Birgitta Ohlsson
Birgitta OhlssonFP

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.