handelspolitikens spelregler

Skriftlig fråga 1999/2000:1084 av Ruwaida, Yvonne (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-06-06
Anmäld
2000-06-13
Besvarad
2000-06-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 juni

Fråga 1999/2000:1084

av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet Leif Pagrotsky om handelspolitikens spelregler

Sedan euron introducerades har den tappat rejält med mark i jämförelse med såväl kronan som dollarn. Denna förlust i värde anses av vissa inte spela någon roll för de deltagande medlemsstaterna eftersom det viktiga skulle i så fall vara att hålla prisstabiliteten i schack inom euroområdet. Detta må vara sant på kort sikt och en låginflationspolitik är också något som vi lyckats med i Sverige, trots att vi inte är medlemmar i eurokretsen. En aspekt som dock måste tas med i beräkningarna är de effekter det skulle få för den svenska handelspolitiken om vi gick med i EMU. Även här skiljer sig åsikterna mellan såväl ekonomer som politiker.

Ett argument som förs fram för att man bör gå med i EMU-samarbetet är att svenska politiker lättare skulle kunna påverka handelspolitikens spelregler genom att sitta med de andra euroländerna, även kallade Euro 11. Vissa hävdar att detta skulle vara en motkraft till det globala kapitalets makt. Denna ökade makt anses däremot av många bli vingklippt av de begränsningar som finns av att delta i ett icke optimalt valutaområde där man måste anpassa sin politik till en enhet i stället för flera som bättre återspeglar variationerna i ekonomiska strukturer.

Hur avser ministern agera för att Sverige ska kunna behålla sin makt att påverka handelspolitiken vid ett eventuellt deltagande i EMU?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1084 besvarad av

den 19 juni

Svar på fråga 1999/2000:1084 om handelspolitikens spelregler

Statsrådet Leif Pagrotsky

Yvonne Ruwaida har frågat mig hur jag avser agera för att Sverige ska kunna behålla makten att påverka handelspolitiken vid ett eventuellt svenskt deltagande i EMU.

Låt mig inledningsvis konstatera att Sverige har valt att inte delta i valutaunionen från starten. Regeringens hållning är att ett beslut om deltagande ska underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning.

De länder som är medlemmar i Europeiska unionen har en gemensam handelspolitik. I vissa fall är det kommissionen som för EU:s talan, i andra fall råder s.k. blandad kompetens där kommissionen och medlemsstaterna tillsammans utformar beslut. Ett eventuellt inträde i EMU skulle inte ändra på detta förhållande.

Sverige skulle göra sin röst hörd på samma sätt som i dag. I de rådsarbetsgrupper, i Coreper och på de rådsmöten där handelspolitiken diskuteras. Sveriges makt över handelspolitiken påverkas alltså inte av om Sverige deltar i valutaunionen eller inte. Utåt skulle EU, liksom i dag, föra fram en gemensam ståndpunkt.

Euro-11, som Yvonne Ruwaida nämner, är ett informellt organ för ekonomi- och finansministrarna för de länder som ingår i euroområdet. Där diskuteras sådana frågor som har samband med det särskilda ansvar ministrarna delar för den gemensamma valutan. Det handlar bl.a. om eurons växelkurs och de deltagande ländernas konjunkturläge och budgetutveckling, inte om handelspolitiken. Själv deltar jag på rådsmöten där handelsfrågorna hör hemma.

Valutaunionen underlättar prisjämförelser i den interna handeln inom EU. Däremot innebär den inte förändrade villkor för handeln med länderna utanför EU. EMU påverkar inte heller möjligheterna att utveckla det globala handelspolitiska regelsystemet. Ett eventuellt svenskt deltagande skulle inte ändra på något av dessa förhållanden.

Oavsett om Sverige deltar i valutaunionen, eller väljer en fortsatt självständig penningpolitik, kommer jag att arbeta för att även handelspolitiken ska bidra till låg inflation i EU-länderna. Det är inte rimligt att begära återhållsamhet av löntagare och restriktivitet av centralbankschefer, samtidigt som handelspolitiken inte mobiliseras i kampen mot inflationen. Vi behöver en ökad tonvikt på konsumentintresset och mindre skydd för olika producentintressen. Alla grupper i samhället måste bidra till att målet om prisstabilitet uppnås.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.