gymnasieskola utan högskolebehörighet
Skriftlig fråga 2001/02:1532 av Larsson, Maria (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-08-20
- Besvarad
- 2002-08-30
- Anmäld
- 2002-09-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 augusti
Fråga 2001/02:1532
av Maria Larsson (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om gymnasieskola utan högskolebehörighetÅr 2001 lämnade 23 % av eleverna gymnasieskolan utan att ha uppnått godkänt betyg i tillräckligt många ämnen för att erhålla högskolebehörighet.
Jag anser att alla elevers begåvning ska uppmuntras och utvecklas i gymnasieskolan. I dag tvingas elever med praktisk begåvning alltför ofta in i en teoretisk utbildning vilket alltför ofta innebär en obarmhärtig utslagning av många unga människor. Deras tröskel och ingång på arbetsmarknaden har genom detta försvårats och de har dessutom ofta haft ett knäckt självförtroende.
Morgondagens gymnasieskola bör ge ungdomar möjlighet att välja ett yrkesinriktat gymnasieprogram utan högskolebehörighet till förmån för en större del praktik. En praktisk gymnasieexamen bör ge behörighet till högre kvalificerad yrkesutbildning. Möjlighet ska finnas att senare i livet komplettera studierna till högskolebehörighet. Detta bör prövas av Gymnasiekommittén.
Avser Thomas Östros att låta Gymnasiekommittén utreda möjligheten att fullfölja studier på gymnasieskolan utan högskolebehörighet, men med behörighet till högre kvalificerad yrkesutbildning?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1532 besvarad av
den 27 augusti
Svar på fråga 2001/02:1532 om gymnasieskola utan högskolebehörighet
Utbildningsminister Thomas Östros
Maria Larsson har frågat mig om jag avser att låta Gymnasiekommittén utreda möjligheten att fullfölja studier i gymnasieskolan som inte leder till högskolebehörighet men till behörighet till högre kvalificerad yrkesutbildning.
Min och regeringens syn på gymnasieskolans uppgift redovisades senast till riksdagen i regeringens skrivelse 2001/02:188 Utbildning för kunskap och jämlikhet. Gymnasieskolans uppgift är att kvalificera eleverna för personlig utveckling, ett demokratiskt samhällsliv, ett utvecklande arbetsliv och ett livslångt lärande, bl.a. genom att ge alla elever en gemensam kärna av kunskaper. Gymnasiereformen i början på 90-talet innebar en ambitionsökning framför allt för yrkesutbildningen. Alla nationella och specialutformade program blev treåriga och fick en gemensam kärna av allmänna ämnen. Ett arbetsliv i snabb förändring kräver både fördjupade och bredare kunskaper. Även inom hantverksyrken finns behov av teoretisk kompetens för att t.ex. sköta ekonomi, marknadsföring och kundrelationer. För att tillfredsställa höga kvalitetskrav från dagens kunder kräver även själva yrkesutövningen gedigna kunskaper om material, estetiska överväganden, miljövänliga produktionsmetoder etc.
Behovet av teoretiska kunskaper inom både allmänna och yrkesspecifika ämnen betyder inte att de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna saknar praktiska utbildningsinslag. Det är en utmaning för gymnasieskolan att organisera och planera den förberedande yrkesutbildningen så att de teoretiska och praktiska delarna stöder varandra och av eleverna uppfattas som både nödvändiga och stimulerande. Många av de yrkesförberedande programmens kurser har en tydlig praktisk profil. T.ex. utgör kurserna i ämnet Hantverksteknik inom hantverksprogrammet hela 40 % av utbildningen om eleven väljer att ta med samtliga dessa kurser i sitt studieprogram. Minst 15 veckor av utbildningen på gymnasieskolans yrkesförberedande program ska förläggas till arbetslivet. Det är inget som hindrar att ännu större del av utbildningen förläggs till en arbetsplats om det höjer kvaliteten på utbildningen. Regeringen har dessutom tagit initiativ till en försöksverksamhet inom gymnasieskolans yrkesförberedande program, Lärande i arbetslivet, där 30 veckor av utbildningen ska förläggas till en arbetsplats.
Att sänka kraven i gymnasieskolan går emot arbetsmarknadens krav. I debattskriften Skolan, ungdomarna och industrin från 1999 skriver Industriförbundet:
"I debatten om skolan framförs ibland att kraven på kärnämneskunskaper är för höga. En sådan ståndpunkt får dock inte stöd i denna undersökning. Goda baskunskaper i svenska, engelska och matematik samt grundläggande yrkeskunskaper framhålls tvärtom som nödvändiga för företagen."
Jag delar denna uppfattning. Gymnasieskolans problem löses inte genom att reducera kraven på kärnämneskunskaper. Det motsvarar varken individens, arbetslivets eller samhällets behov. Regeringen vill stärka, inte försämra, Sveriges konkurrenskraft. I dag är det dubbelt så många av en åldersgrupp som slutför en treårig gymnasieutbildning som före gymnasiereformen. Regeringens ambition är att öka andelen ytterligare för att ge allt fler en bra grund för sin fortsatta utveckling.
Gymnasiekommitténs uppdrag är att lämna förslag på utformningen av en gymnasieskola som dels svarar mot det framtida samhällets och arbetsmarknadens behov, dels förbereder för ett livslångt lärande. Utgångspunkten är inte, som Maria Larsson föreslår, att göra gymnasieskolan mer exklusiv och sortera bort många elever från en i dag näst intill nödvändig utbildning, utan tvärtom att se till att allt fler får tillräckliga kunskaper.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.